Politisk kamp och våld
Den här debattexten syftar till att skapa debatt om politisk kamp och våld av just denna art: lagligt, proportionerligt våld i självförsvar. Den debatten behöver börja föras efter alla dessa år av tystnad. Det är nämligen på inget vis så att den som avsvär sig våld är skyddad mot våld, utan tvärtom är pacifism ett ofelbart sätt att dra till sig våld från den som inte bryr sig om några moraliska eller demokratiska regler.
Polisens och statsmaktens våld
Polisen har hela lagens, statens och det etablerade samhällets fulla tyngd bakom sig i sitt våld mot oss. Polislagen ger mycket omfattande rättigheter för polisen att utöva våld i samband med ordningsstörningar (som är mycket lätta för våra politiska motståndare att sätta igång), lagstiftaren har gett grundformuleringen, polisen verkställer, och domstolsväsendet ifrågasätter i princip aldrig i efterhand utan godkänner varje polisagerande i varje sammanhang där någon sorts ordningsstörning kan påvisas.
Det kan dock konstateras att den som arbetar målmedvetet och systematiskt med att minska risken för polisvåld i samband med utåtriktade aktiviteter kan komma mycket långt med detta. Länspolismästare är politiskt tillsatta och därmed engagerade i den politiskt-ideologiska kampen mot oss, men polisbefäl på lägre nivå och framför allt på fotfolksnivå har oftast inget eget intresse av att bekämpa just oss utan vill ha ordning och slippa rubriker av något slag om sitt agerande.
Polisvåld är ett problem, men ett begränsat problem och ett lösbart problem.
Autonoma terroristers våld
Våra hämningar inför våld saknas helt hos AFA och likartade gatuterrorgrupper. I själva verket kan man konstatera att de inte ens kan förklara det som ska föreställa deras ”ideologi” för varandra, utan våldet är den enda springande punkten på samma sätt som hos fotbollshuliganer eller rånare och bilbrännare från förorten.
AFA och andra är 100% inriktade på våld. De är väl förberedda för våld både organisatoriskt och mentalt. I och med detta kan de utgöra en fara framför allt för enskilda. De bryr sig inte om hur de uppfattas eller vad de har för trovärdighet annat än som våldsverkare och kan därför uppträda mycket beslutsamt i många situationer.
De är dock på inget sätt osårbara. Deras prestige är helt oersättlig om de väl förlorar den, vilket visas av att de uppträtt mycket tvehågset och i det stora hela försvunnit från de större sammanhangen sedan de inför TV-kamerorna jagades ut Rosengård 2009 av en ytterst liten grupp aggressiva invandrare. De respekterar styrka, och likt attackhundar som tränats till att angripa en fiende som alltid viker är de helt rådlösa när de i stället stöter på motstånd.
Den nationella rörelsen och våld
Inom den nationella rörelsen har vi ett ansvar, både mot varandra och mot vår sak. Vi är skyldiga varandra och saken att driva vår kamp på det bästa och mest genomtänkta sätt vi kan prestera. En början är en riktig debatt om vilket våld – lagligt, proportionerligt våld i självförsvar – som vi är beredda att ta till för att säkerställa att inte odemokratiska krafter får inflytande på framgången för vår kamp. Det vi inte har tänkt igenom, förberett oss för, diskuterat och planerat, det kommer vi inte att kunna genomföra.
Icke-parlamentarisk kamp
Det nya svarta: Att adoptera ett barn med HIV
Jag trodde knappt att det var sant när jag såg att man på familjeliv.se hade skapat en tråd om just detta. Ett antal familjer berättar om hur de kom fram till beslutet att adoptera HIV-smittade barn, medan några andra berömmer dem för deras styrka, mod och vackra medmänsklighet. Ett fåtal personer kritiserar familjerna som för hit sjuka barn som kommer att leva av och på samhället under hela sina liv.
Vissa motiverar sitt val att föra hit sjuka barn från fjärran länder med att barnen kommer att leva länge då det forskningen gått framåt och att det är få med HIV som dör unga. Dessutom menar de på att medicinen ändå är gratis. Man behöver knappast många högskolepoäng för att räkna ut att medicinen inte är gratis. Bara för att den är på bekostnad av skattebetalarna så bör subventionerade läkemedel knappast anses som gratis, men det kanske är så dessa kvinnor tänker.
Citat ur tråden på familjeliv.se:
"Nej, vi har inte informerat andra föräldrar. Anledningen är dels för att vi är rädda för reaktionerna, och dels för att de inte behöver veta. Vi har berättat för våra närmaste. Det räcker så. De har alla tagit det bra även om några blev lite chockade först."
"Jag är övertygad om att det blir bättre för Sverige om vi kan ta emot fler barn med HIV! Fler barnlösa ofta (tyvärr, eller min fördom?)högutbildade skattebetalare får ett trevligare och lyckligare liv, när de får möjligheten att få bli föräldrar, man slipper deppressioner och sjukskrivningar."
"Tack TS för att du så generöst har delat med dig av dina kunskaper och erfarenheter! Själv skulle jag kunna absolut kunna tänka mig att adoptera ett hiv-smittat barn. Men när jag pratade med min man så kände han sig tveksam pga fördomarna. De fördomar som man bl a ser i den här tråden. Det är tydligen inte ett okontroversiellt ämne."
Om jag inte skulle kunna få barn så skulle det självklart vara en oerhörd sorg, men man ska ändå komma ihåg att det inte är en mänsklig rättighet att ha barn. Och det är just det som lyser igenom så tydligt i den här tråden på familjeliv.se, kvinnor som inte kan få barn men som till varje pris vill ha ett barn i alla fall. Även om det finns på andra sidan jordklotet och vid sina tonår på naturligt vis kommer vilja söka sig tillbaka till sina rötter. Eller kvinnor som nu dessutom är beredda att adoptera barn med en sjukdom som faktiskt är dödlig, trots bromsmediciner och utvecklingens framsteg.
Ska dessa kvinnors rätt att ha barn, stå över det faktum att dessa barn faktiskt kan smitta andra barn? På dagis händer det ofta att barn byter plåster med varandra för skojs skull. Att barn skadar sig och börjar blöda. Eller i tonåren när de ska ta sin första fylla och glömmer att tänka på skydd. Då har vi en person som inte bara levt av och på samhället och de kostnader som det medför, utan även smittat minst en person i Sverige.
Nej vet ni vad, detta är bland det sjukaste jag har läst. Och trots att jag är kvinna själv så blir jag så fruktansvärt trött på vissa svenska kvinnor som leker någon slags sverigemästerskap i godhet. Det genom att hävda sig själva inför sina lika "öppna" och "toleranta" väninnor med den ena mer extrema handlingen än den andra. Kvinnlighet är bland annat att ta ansvar. Vilket dessa kvinnor absolut inte gör. För man ska komma ihåg att nationalism inte är konstigare än moderlighet - att man räddar sitt eget barn först. Kan man inte det i det lilla snäva perspektivet i att man inte kan få några egna barn, så bör man åtminstone se det så i det stora hela. Jag räddar mitt eget barn först, oavsett om det avser mina framtida barn eller om det avser mitt land och det blod som flyter i mina ådror. Inget är viktigare än det.
"Svensk, Svenskare" - En batikhäxa håller föreläsning
Under dagen idag fick jag ett samtal från min mor, där hon berättade om att det skulle hållas en föreläsning i ABF:s regi angående Sverigedemokraternas intåg i riksdagen och partiets historia. Sedan fick jag reda på att föreläsningen skulle hållas redan samma dag, och att föreläsare skulle vara Elisabeth Qvarford som var en av författarna till boken "Svensk, svenskare" som skildrar Sverigedemokraterna. Jag såg min chans att ha lite roligt, så jag bestämde mig för att åka dit för att lyssna till vansinnigheterna som jag insåg att jag hade att vänta. Och visst blev det vansinnigheter...
Hon började med att SD i princip är synonymt med islamofobi, och började stapla upp anledningar till det. Bland annat att Kent Ekeroth och Khadaffi är de som är de mest hängivna anhängarna till Eurabia-teorin och denna (konspirations?)teori. Hon nämnde även att SD gått från starkt antisemtiskt till pro-sionistiskt, då det sistnämnda tillsammans med starkt islamhat torde vara mer gångbart i Sverige. Det framkom även enligt hennes egen utsago att hon egentligen inte kan någonting om islam, men att hon ändå var av den bestämda uppfattningen att "ett muslimskt barn som föds i Sverige inte är en del av ett muslimskt maktövertagande".
Boken "Svensk, Svenskare" som hon skrev tillsammans med sin fru, Annika Hamrud, har ett omslag föreställandes en kvinna i svensk folkdräkt med en gul niqab på sitt huvud. Hon förklarade bildvalet med att kvinnan som ursprungligen skapade den svenska folkdräkten kom i från Stockholm och skulle flytta till Dalarna. Där hade folkdräkten en viktig roll, men då Stockholm inte var eller hade en egen socken med en egen dräkt så skapade hon den svenska folkdräkten för kvinnorna utan socken. Och i det hade författarinnorna känt att den "egentliga" kvinnan utan socken är den muslimska kvinnan som bor i Sverige, och därför "fyndigt" nog tyckt att det var passande med en kvinna med folkdräkt och niqab på omslaget.
Hon hade presenterade en ordlista med "nyspråk", alltså ord och uttryck som enligt henne är skapade av de hemska rasisterna i SD:
Fågelskrämmor - Fult klädda motdemonstranter
Invandrarkramare - Alla som står fast vid svensk flyktingpolitik
Antidemokratisk - Alla som inte aktivt underlättar för Sverigedemokraterna
Kulturberikare - Klassisk rasism. Att bli kulturberikad = Att bli våldtagen
Massinvandring - Svensk flyktingpolitik
Politiskt korrekta - Alla som inte är Sverigedemokrater
Svenskfientlig - Den som inte gillar SD (Här påpekade hon ironiserande att svenskfientlighet är en slags konspirationsteori där man påstår att det skulle finnas en slags fientlighet mot svenskar.)
Yttrandefrihet - Rätten för SD att få göra sin röst hörd
Sedan började smutskastningen av i princip alla som sitter i riksdagen för Sverigedemokraterna, hon avverkade dem en i taget för att visa vad varje enskild person påstods ha för egenskaper och bakgrund.
Nedanstående personbeskrivningar är alltså hennes egna ord utan tillägg eller censur.
Sven-Olof Sällström, Arbetsmarknadsutskottet
"Före detta officer. Har försatt en ICA-butik i konkurs, hur man nu kan lyckas med det. Jag har aldrig innan hört talas om en ICA-butik som gått i konkurs."
Carina Herrstedt, Civilutskottet
"Har i princip ingen koll på partiet, varken vad som komma skall eller vad hennes partikamrater sysslar med. Har ingen eftergymnasial utbildning och är stämd och dömd för förtal. Ett slags kuttersmycke för partiet".
Johnny Skalin, Finansutskottet
"Dålig talare. Uttrycker en stark oro för Sverige som om det är på väg att gå åt helvete, eller nästan som om helvetet redan är här".
Kent Ekeroth, Justitieutskottet
"En av de mest otäcka människor jag har mött. Han gav mig kalla kårar. Även med i ett nationellt nätverk som kallas Counter Jihad. Han är även ett föremål för utredning då han under ett EU-möte twittrat om hemlig information som diskuterats på mötet. Det om något borde väl vara svenskfientligt, tycker ni inte?"
Jonas Åkerlund, Konstitutionsutskottet
"Väldigt lugn och trevlig. Man måste nästan påminna sig själv om sina ståndpunkter när man diskuterar med honom. Han är lite av en omvärldsbevakare".
Mattias Karlsson, Kulturutskottet
"Med i de fyras gäng som förändrade partiet under 2000-talet. Han är starkt intresserad av svensk kultur och svenska traditioner. Jag vet bland annat att han gärna vill bevara en gammal svensk tradition som säger att man efter en lysning i kyrkan ska ut i skogen och hugga ned en björk som det sitter en spelman i. När björken är nedhuggen så ska man bära in den i ett närliggande hus med spelmannen fortfarande kvar på, och låta bli att bära ut björken om det inte bjuds något i huset. Men hur ska man kunna bevara en sådan svensk tradition när knappt några svenskar idag äger någon mark eller skog?"
Erik Almqvist, Socialförsäkringsutskottet
"Han är verkligen en nationalist och en riktig Stockholmskille, jobbat som dörrvakt på krogar bland annat. En smart och beläst kille. Jag frågade honom om hur han känner när han åker på raggarträffar i Västerås och är på vit makt-konserter, om han känner att han har något gemensamt med dem. Han svarade då att det är nationalismen som sammanlänkar honom med dessa människor. Ja, det kan han kanske ha rätt i. Raggare är ju bland andra en bra rekryteringsbas för sverigedemokrater."
Rickard Jomshof, Utbildningsutskottet
"Blivit av med sitt arbete flera gånger på grund av sitt politiska engagemang. Har skapat en hel del martyrskap kring det"
Linus Bylund
"Otroligt otrevlig på nätet. Bryter mot alla regler men kommer alltid undan. Han uttryckte att han blev ledsen och besviken när vi som intervjuade honom hade skrivit en kritisk text om honom".
Jimmie Åkesson
"En av Sveriges duktigaste politiker och debattörer. Men det är för att han inte har några skrupler eller överhuvudtaget har några problem med att ljuga".
Margareta Sandstedt, EU-nämnden
"Mamma till Louise Erixon. Gjorde bort sig nyligen då hon räknade helt fel när hon skulle översätta euro till svenska kronor".
Björn Söder, Gruppledare
"Länkade nyligen till bloggen Fria Tider som påstod att några små flickor blivit grupplvåldtagna av några flyktingbarn. Känner inget ansvar som gruppledare för att ha länkat till en grovt felaktig artikel."
William Petzäll
"20-åring som uppenbarligen inte klarar av att läsa bipacksedlar som medföljer asken med ångestdämpande tabletter, då han enligt honom själv inte visste att det inte är bra att blanda tabletter med sprit."
När hon drog igenom hela den här listan av personer så stannade hon rätt länge med fokus på Björn Söder. Hon menade på att hans länkande till artikeln på Fria Tider hade varit upprinnelsen till en attack mot flyktingbarnens hem. Hon sade att en grupp som kallar sig Nordisk Ungdom hade kastat sten på förläggningen. Då tog mitt tålamod slut, jag ifrågasatte varför hon som föreläsare hos ABF står med uppenbara lögner som vem som helst kan undersöka sanningshalten i. Jag sade att förläggningen inte varit föremål för en "attack" eller stenkastning, utan att det handlade om ungdomar som kastat ägg på byggnaden. Hon tittade då förvirrat på mig och blev högröd i ansiktet. Då fortsatte hon med att Nordisk Ungdom skulle vara nazister, medan jag menade att en organisation som vilar på en etnopluralistisk grund och är utbrytare ur Nationaldemokraterna knappast bör ses som en nazistisk vit makt-organisation.
Hon påstod att SD säger sig vara ett HBT-vänligt parti för att de är emot islamiseringen av Sverige. Alltså att det är något som tydligen går hand i hand; pro-islam=homofobi och anti-islam=homofili. Men detta var tydligen inte alla i partiet eniga i, då hon sa att Björn Söder för ett par år sedan hade uttryckt att Pride och homosexualitet är en skam och något osvenskt. Hon själv menade dock på att öppenhet mot homosexuella är bland det svenskaste som finns, då svenskar är toleranta till sin natur och att detta då borde sammankopplas. Hon var ganska duktig på att dra fantasifulla slutsatser. En släkting till Christoph Andersson måhända?
Här berättade hon också om en kväll på gaybåten Patricia för ett tag sedan. Som hon själv uttryckte det så var det en rik bög som hade bjudit alla i ledningen i SD på middag och dricka på båten. Där hade de samlats för att tala illa och hetsa mot muslimer. Där hade det då tydligen utspelats en konversation mellan Erik Almqvist och Fredrik Federley som mött på varandra under kvällen. Hon påstod att diskussionen gått till enligt följande:
Erik: Hej! Jag heter Erik
Fredrik: Jag heter Fredrik
Erik: Jo, jag vet vem du är...
Fredrik: Jaha... Vet jag vem du är?
Erik: Jo, säkert. Men avslöjar jag det så kommer du nog inte tycka om mig längre...
Då hade tydligen Federley "förstått" att Erik var sverigedemokrat, och gått därifrån.
Vidare berättade hon att hon hade deltagit på SD:s valvaka, och att hon där i från hade skrivit på sin twitter att "Den enda på sverigedemokraternas valvaka som är svart är han som är servitör". Jag menade då att hon med detta då också måste göra skillnad på människor som de ondsinta rasisterna gör, om hon funderar i dessa banor och delar in människor i svarta och vita. Men det är tydligen skillnad beroende på vilken avsikt man har i att påtala skillnaderna.
När hon sedan skulle runda av "föreläsningen", som inte alls handlade om politik eller historia överhuvudtaget, så berättade hon hur hon och hennes fru blivit behandlade av SD och hur efterspelet såg ut efter att boken givits ut. Hon sa att många sverigedemokrater är kvinnofientliga och att många av dem i sin retorik använder smädelser gentemot just kvinnor som anspelar på ofördelaktiga saker om deras utseende. Men om man är oproportionelig, klädd i krokodilskinnskor, en illa sittande kostym och röd flanellskjorta så har det nog med just dessa kombinationer att göra. Inte att hon skulle vara just kvinna!
En utländsk man frågade varför de låtit känslor, känslomässiga argument och personliga åsikter ta så stor plats i boken. Han menade på att innehållet om sverigedemokraterna borde ha talat för sig självt, men hon menade på att det inte räckte då de blev så personligt involverade i detta. Jag tror dock att hon var långt i från sanningen med det argumentet...
Hon fortsatte med att berätta att efter att ha umgåtts så nära med sverigedemokrater som hon och hennes fru hade gjort så hade till slut blivit tvungna att hämta pauser från detta för att "skrubba av" det sverigedemokratiska lagret som fastnat på kroppen. Hon sade att med tiden började vissa saker av det sverigedemokraterna sade faktiskt sjunka in, men att det då var bra att de hade varandra så att de kunde påminna varandra om vad de egentligen tycker och tänker. Det som förvånade mig, men också gladde mig, var att hon berättade att det fanns en familj som hon ansåg stå henne nära. De hade firat många högtidsdagar tillsammans med dem, men när det nådde familjen att Qvarford och Hamrud skrivit denna vansinniga bok så hade klippt kontakten med dem och inte velat haft med dem att göra.
Hon nämnde ett par gånger att SD absolut inte är ett HBT-vänligt parti. Att det bara är något de vill ge sken av. Samtidigt påpekade hon också att SD och ND är nazistpartier i grund och botten, då det finns ett par personer hon inte ville nämna vid namn som har uttryckt nazistsympatier. Jag menade då att med den retoriken så bör väl en logisk slutsats vara att SD visst är ett HBT-vänligt parti, då Chang Frick vid åtskilliga tillfällen klätt sig i kvinnokläder...
Mål och mening
Även om jag har flera olika slags mål som jag vill uppnå så tror jag att en hel del ligger i strävan att nå det. Vissa mål är till och med näst intill omöjliga att uppnå, men strävan och vägen dit är vad som är livet. En stor del i vad som är meningen med livet är enligt mig att hela tiden kämpa för bättring. Är vi nöjda så blir vi splittrade och sökande, har vi hela tiden en strävan så är det gott och gör oss till bra människor.
Trots det så blir jag frustrerad över att vissa saker kan kännas omöjliga att uppnå, eller att de ligger oerhört långt bort i tiden. Men även om det gör mig frustrerad så blir jag samtidigt glad över att jag ändå känner och har förmågan att känna. Hellre att veta vad man vill, men att kanske inte få det. Än att få vad man vill, men inte veta om man egentligen vill ha det innerst inne. Självklart vill jag uppnå de mål jag satt upp för mig själv, självklart vill jag se till att få det jag vill ha. Men jag vet att jag aldrig någonsin kommer att sätta mig för att luta mig tillbaka i soffan och nöja mig med att ha det helt okej eller med att ha uppnått ett mål eller flera på ett halvhjärtat sätt.
Just nu har jag fyra mål som jag vill uppnå och jag kan samtidigt se en mening i kampen och i strävan på vägen dit. Och jag tror att det är så vi måste se på de mål vi har, oavsett om det blåser i medvind eller i motvind på vägen dit. Det ena målet ska jag ha uppnått inom två veckor, det andra inom två månader, det tredje inom fyra månader och det fjärde inom ett år. Vad har du för mål, och vad är meningen i det? Ska vi nöja oss med det lilla eller ska vi sträva efter det stora?
Att arbeta på en politiskt korrekt arbetsplats
Jag har många gånger funderat på huruvida jag gör fel eller inte om jag väljer att arbeta på en arbetsplats som är politiskt korrekt eller som till har med i anställningsvillkoren att man ska avtala bort sin åsiktsfrihet när man skriver på anställningspapprena. Drömmen och visionen är att ha ett eget företag där jag är min egen chef och där jag väljer mina anställda, men på vägen dit måste man välja vad som är rätt och vad som är fel. Den politiska korrektheten är antagligen mer utbredd på större företag än på mindre, så det är möjligt att problemet blir mindre om man väljer ett företag som inte är så stort. Detta är en viktig fråga och viktigt att fundera över, då man på ett sätt inte vill stötta ett företag som har odemokratiska värderingar eller som böjer sig för den politiska korrektheten. Å andra sidan har man ingen möjlighet att påverka och skapa förändring om man väljer bort dessa företag.
På min arbetsplats så har den politiska korrektheten tagit enorma proportioner, och jag blir mer och mer förbannad ju mer jag tänker på det och uppmärksammar det. Bland annat så minns jag tydligt en föreläsning som jag var på för ett par veckor sedan där en av cheferna höll ett långt föredrag som var menat att vara inspirerande. Det han sa upprepade gånger under föreläsningen var att alla har samma möjligheter att bli världselit. Han frågade sedan ifall vi höll med honom i det påståendet, och då skulle det göras en handuppräckning. Det var jag och en annan person som inte räckte upp handen. Chefen blev stött över att inte ha fått med sig alla, varpå han ifrågasatte varför vi inte höll med. Om man tänker efter så är det ett väldigt politiskt korrekt uttalande, som har med vad han "borde" säga som chef att göra än vad han egentligen tycker. Det är mycket möjligt att han verkligen tycker så, men jag tror inte att de flesta är av den uppfattningen om man verkligen tänker efter.
Vi är alla skapta på olika sätt med olika genuppsättningar som vi ärvt från våra föräldrar, men som ser annorlunda ut till och med mellan syskon. Se bara på en familj där alla barnen behandlas lika kärleksfullt och drillas lika hårt vad det gäller studier och fritidsintressen. Varför kan ändå barnen ha det olika lätt eller svårt för sig i skolan? Varför är den ena bättre på matematik och den andra på språk, trots att de kämpat och slitit lika hårt och lika mycket? Varför är det fel eller fult att påstå att människor är olika och har olika möjligheter och förutsättningar vad det gäller sportsliga talanger, passande yrken, språkfärdigheter, eller annat? Om alla är bäst på allt så skulle vi knappast komplettera varandra. Om alla blev stenrika läkare som är fantastiska gitarrister, vem skulle då fylla ut underskötersketjänsterna och spela trummor i bandet?
Något som jag också märkt av mer och mer är att det ständigt ska vara svarta personer precis överallt, bland annat på skolor och på arbetsplatser. Jag var på en annan föreläsning på jobbet där de hade en powerpoint-presentation där ett par skolbarn skulle visas på bild. Självklart var det två leende svarta flickor i åttaårsåldern som visades på bild. Likaså i slutet av powerpoint-presentationen, där visades en bild på något som skulle föreställa ett arbetslag. I fronten stod en leende svart man med händerna kaxigt på varsin höft. Vid sin högra sida hade han en glad sydamerikanska, och vid sin vänstra sida hade han småleende asiatiska. Långt bort i bakgrunden stod två nordiska kvinnor och en nordisk man, där de alla tre såg sura och ganska trista ut.
Hur kan man låta bli att reagera över detta? Hur kan man INTE förfäras över hur äckligt tydlig den politiska korrektheten är som genomsyrar hela samhället?
Det är inte bara i media eller inom politiken - det är inom barnomsorgen och på DIN arbetsplats.
Vad gör du åt det?
Nationella äger på nätet
Jag började med att ögna igenom de första kommentarerna lite förstrött. Då jag såg att de flesta var kritiskt inställda till Dagens Industri och artikeln som sådan, och dessutom såg att många var så vänligt inställda till Sverigedemokraterna och dess partiledare så läste jag igenom kommentarerna med ett större intresse. Av 227 kommentarer var en överväldigande majoritet positivt inställda till partiet, partipolitiken och till en öppen invandringsdebatt. Dessutom var oerhört många kritiska till media och journalistiken överlag.
Att ha sett och läst dessa kommentarer gjorde mig väldigt positiv. Det finns en opinion. Det finns dem som vill och vågar ta debatten. De måste bara kliva fram, bortom Internets trygga beskydd. Verka genom att synas.
Frimodighet avancerar
Kära vänner!
Jag är mycket glad att se att det är så många besökare på min blogg som fått
ge plats för tankar och funderingar jag har som kvinna, svensk och som nationalist.
Under de senaste månaderna har jag känt att det är dags för förändring och förbättring.
Bloggen kommer INTE att läggas ned, men det kanske inte blir lika frekventa uppdateringar av bloggen nu på ett tag. Jag ska skriva så ofta jag hinner, men jag har något nytt och spännande på gång.
Hoppas att ni följer med på resan!
"Sex på kartan"
För egen del klarade jag bara av att titta på halva filmen innan jag blev så äcklad och förbannad att jag inte förmådde att se mer. Jag fördömer och föraktar filmen helt och fullt, och kan inte förstå hur man kan göra en så vulgär och mångkulturvurmande film i utbildningssyfte för så unga människor. Filmen är betydligt mer politisk än vad den är upplysande. Jag hoppas att så många som möjligt, som jag, anmäler filmen och att ni som är föräldrar till tonåringar i högstadieålder tar diskussionen med skolan och med lärarna. Jag skulle aldrig tillåta mina barn att titta på en så vidrig film som denna är, det skulle väl vara i avskräckande syfte om de är tillräckligt mogna för att förstå det politiska budskapet som den här filmen fullkomligen skriker ut.
Vad som också upprört mig idag är inte bara den här filmen, utan också en lång artikel om filmen som jag hittade på Dagens Nyheters nätupplaga. Artikeln hittar du här. I artikeln berättas om Frejaskolan i Gnesta, där man integrerat sexualkunskapen i de flesta skolämnena och inte bara inom ämnet biologi som tidigare varit. En av lärarna berättar inledningsvis att de börjar prata om sex och samlevnad redan i förskoleklasserna, men på ett sätt som är "anpassat" för de yngre barnen. Bland annat att diskutera lämpliga namn på könsorganen. "– Det är skolans uppdrag att hjälpa unga att vara självständiga individer som gör fria val", sade Karina Solax Stridh, jämställdhetsstrateg på kommunen i Gnesta. För övrigt ett väldigt intressant yrke, jämställdhetsstrateg. Undra hur många poäng den kvalificerade yrkesutbildningen i politisk korrekthet som krävdes för att få den anställningen?
Maja och Karina, lärarinnor på skolan, menar på att de försöker vara så tydliga som möjligt i den anatomiska undervisningen. "– Vi vill komma bort från metaforer som att spermier är aktiva och ägg passiva i befruktningsprocessen, eller att mäns och kvinnors könsorgan beskrivs som komplementära. Den typen av beskrivningar tjänar bara till att förstärka traditionella könsnormer och heteronormen". Ja vad säger man? När jag läste detta var jag tvungen att läsa om för att se att jag verkligen läste rätt. Sedan skrattade jag. Ordentligt. Undra om dessa människor verkligen tror på sig själva när de kastar ur sig så sjuka floskler, eller om det är för att de vill få ryggdunkningar på återträffen för de som gick ut lärarhögskolan i slutet av 70-talet? Jag vet inte.
"– I åttan hade vi en övning där vi fick titta på olika ansikten och gissa vilka som var ihop med varandra, berättade Ludvig som är en av eleverna på Frejaskolan. Det fanns inget facit, men efteråt när vi diskuterade insåg vi att ingen har satt ihop två tjejer eller två killar. Det var intressant." Lärarinnan Karina replikerade: "– Här fick ni ju möjlighet att fundera kring hetronormen. Det gäller att göra det på ett roligt sätt, så att barnen får lite aha-upplevelser." Ja det var ju superskojigt! Dumt av ungdomarna att de utgår från kvinna-man när de tänker kärleksrelationer. Det är en förutsättning som ligger naturligt i de allra flesta, då det är i föreningen kvinna-man som vi är skapta och i samma förening som vi har möjlighet att fortplanta oss.
Det som egentligen upprör mig mest med filmen är att den både genom sitt namn och sitt upplägg klart och tydligt visar att man förespråkar invandring och mångkultur. Också på personligheterna hos personerna i filmen så framställs svenskarna som lite nördiga, medan invandrarungdomarna framställs som mer spännande och exotiska. Barnen ska alltså redan i förskoleålder indoktrineras i den "rena" läran. Det är fullkomligen vidrigt att se att genusvetenskapliga och mångkulturella teorier används i praktiken mot försvarslösa barn.
Bilden illustrerar olika konstellationer med man-man, kvinna-kvinna,
kvinna-man, osv. där de har sex i olika länder och över nationsgränserna...
Motstånd och förstånd
När jag tänker tillbaka på mina tidiga tonår, då jag och mina tjejkompisar blev öppet nationella på högstadiet, så minns jag den tiden som att jag kände mig helt fri. Det var befriande att säga rätt ut vad jag tyckte och tänkte, det var befriande att göra som jag ville utan att varken tänka på eller vara rädd för konsekvenser. Ju äldre jag har blivit, desto mer har jag nog hållit tillbaka trots att jag blivit mer och mer medveten med åren. För att man som öppet nationell tyvärr stänger en hel del dörrar, framför allt yrkesmässigt och socialt. Det tar emot och verkligen kliar och värker i mig att inte kunna säga min absoluta åsikt när ett tillfälle finns men platsen eller människorna är fel.
Tiden är nu inne och gränsen är nu nådd, jag kan inte tänka så längre. Framför allt för att det känns som att jag slår lite på mig själv när jag inte tar diskussionen och debatten. Självklart kommer jag inte göra det på ett dumt eller överdrivet sätt som kan ge mig konsekvenser i mitt arbete, för att ta ett exempel. Men jag ser det som min absoluta plikt att försöka få så många människor som möjligt att öppna ögonen. Vi kan inte kräva av en blind att se, men när vi själva kan se med öppna ögon så sviker vi faktiskt våra ideal genom att inte göra något. Hat, förakt och motstånd är en drivkraft för många, även mig själv under korta stunder. Men för att kampen ska vara uthärdlig och för att vi ska se att det faktiskt finns en vinning i det vi gör så måste vi se det som att vi kämpar för och inte emot.
Jag är och kommer att vara en del i befrielsekampen - för yttrandefrihet, för åsiktsfrihet, för ett öppet samhälle, för ett fungerande rättssamhälle, för självständighet, för rätten att vara kvinna, för rätten att vara man, för Sverige och för svenskarna!
Moralen är död
Men vad är det jag menar egentligen, och hur har jag kommit till den här slutsatsen? Framför allt handlar det om att personer som jag ansett vara mer moraliskt riktiga än våra fiender har agerat omoraliskt och depraverande. Med sådana personer behöver vi knappast några fiender, utan vi förstör sakta men säkert oss själva. Genom att utnyttja tuffa situationer för att dra egen vinning av det. Genom att konsumera människor i alla tänkbara avseenden. Genom att låta maktlystnad och prestige stå över förnuft och känsla. Genom att gå till personangrepp och såra människor för att själv tjäna på det eller för att man är så centrerad kring sitt eget ego så att man inte kan blicka längre än till sina egna tåspetsar.
Det handlar inte bara om beteenden i relationer mellan människor, utan också att hela vårt samhälle är uppbyggt kring att bara fokusera på sitt eget och sköt-dig-själv-och-skit-i-andra-mentaliteten. Jag pratade med en vän i förmiddags om nattklubbar och uteliv i Stockholm, och vi var klart överens om att det inte är roligt att festa på de flesta nattklubbar i Sverige och i Stockholm. Mycket för att det är en stel och kall stämning ute, att det känns som en köttmarknad på nästan varje ställe och att det även där handlar mer om konsumtion än att roa sig. Då sa han något intressant som jag faktiskt inte alls tänkt på i den synvinkeln; Över nattklubbarna i Stockholm ligger en multikulturell smog med USA som största förebild där musiken alltid innehåller ord som ”sexy”, ”bitch”, ”hoe”, ”rich”, ”hustla” eller ”motherfucker”. Anledningen till att många svenskar inte tycker att det är så roligt på klubbar är inte att vi är ett tråkigt och kallt folk. Det handlar om att de här miljöerna inte är gjorda för svenskar och förenliga med svensk kultur.
Vi lever alltså i ett land som är skapat av svenskar, men i ett samhälle som varken är för svenskar eller med svenskar. Därför kan jag inte påstå annat än att moralen är död.
Sexåringar får lära sig dansa strippdans
För mig och i min värld så är det helt sinnessjukt att ens komma på den här idén. Barn ska vara barn och det finns en stor mängd olika danser för barn som är intresserade av just dans. Det här är bara oerhört vulgärt, och det är knappast förvånande att det är just på Östermalm som man valt att dra igång detta. Barn blir vuxna alldeles för fort och kraven kryper ned i åldrarna. Inte nog med prestationskrav i skolan, materialism och utseendefixering. Nu ska flickorna kunna dansa sexigt på klassfesten också. De ska åma sig sexigt till amerikansk mainstream-musik, iakttagna av generade pojkar mitt i bland popcorn och hallonsaft. Fy fan.
Tänkvärt...
Jag känner dig utan att få känna dig
Jag vill lugna dig utan att hämma dig
Jag vill stärka dig när du är svag
När du är stark tar vi tillsammans starkare tag
Du är en fjättrad fågel som vill flyga fri
Det kommer du att göra när du och jag blir vi
Jag vill ha dig med dina brister och fel
Ty tillsammans med dig skulle jag känna mig hel
Jag vill springa lyckligt genom livet med dig i min hand
Vi ska bygga, vi ska snubbla, vi ska kämpa för folk och land
Livet är vackert och med dig blir det än mer
När du smeker min hand och tittar på mig och ler
Ta mig på orden, mitt hjärta är verkligen ditt
Men ska jag älska, ska det finnas tid att älska fritt
Julia Caesar
Ett förändrat land. Om föraktet för det svenska, sorgen över ett förlorat land och hur Sverige blev en fristad för minst 1 500 krigsförbrytare och terrorister, bland annat Saddam Husseins giftkemist.
Hur Sverige blev världsmästare i godhet.
Människosmugglarnas marknad och asyllotteriet. I tre kapitel granskas asylpolitiken, människosmugglingen, de så kallade ”ensamkommande flyktingbarnen” och anhöriginvandringen.
Ideologin och dess verktyg. De ideologiska rötterna till det eniga riksdagsbeslutet 1975 om att förvandla Sverige till ett mångkulturellt land analyseras, liksom diskrimineringsombudsmannens (DO:s) verksamhet.
Integrationsfiaskot. Om bidragsförsörjda etniska enklaver, svartjobbande imamer och import av analfabeter.
En totalitär ideologi. Islamiseringen av Europa och Sverige i synnerhet.
Importerad kriminalitet. Den kraftigt ökande våldsbrottsligheten och försöken att mörklägga den.
Inget svenskt bokförlag har velat ge ut boken. ”Världsmästarna” är en bok som inte är önskvärd i Sverige. Författaren ger därför ut den på eget förlag. Den kan beställas här: http://booksondemand.e-butik.se/?artnr=2044
Här är Ulf Nilsons recension om boken "Världsmästarna": Sverige är på väg åt helvete!
Den stora uppmärksamhet och läsartillströmning krönikorna har rönt, har gjort att författaren har beslutat att ge ut ett urval av dem i bokform för att även nå dem som inte är bevandrade i datorernas värld. Boken går att beställa på denna länk: http://booksondemand.e-butik.se/?artnr=2049.
Det vackraste jag hört...
