Att arbeta på en politiskt korrekt arbetsplats
Jag har många gånger funderat på huruvida jag gör fel eller inte om jag väljer att arbeta på en arbetsplats som är politiskt korrekt eller som till har med i anställningsvillkoren att man ska avtala bort sin åsiktsfrihet när man skriver på anställningspapprena. Drömmen och visionen är att ha ett eget företag där jag är min egen chef och där jag väljer mina anställda, men på vägen dit måste man välja vad som är rätt och vad som är fel. Den politiska korrektheten är antagligen mer utbredd på större företag än på mindre, så det är möjligt att problemet blir mindre om man väljer ett företag som inte är så stort. Detta är en viktig fråga och viktigt att fundera över, då man på ett sätt inte vill stötta ett företag som har odemokratiska värderingar eller som böjer sig för den politiska korrektheten. Å andra sidan har man ingen möjlighet att påverka och skapa förändring om man väljer bort dessa företag.
På min arbetsplats så har den politiska korrektheten tagit enorma proportioner, och jag blir mer och mer förbannad ju mer jag tänker på det och uppmärksammar det. Bland annat så minns jag tydligt en föreläsning som jag var på för ett par veckor sedan där en av cheferna höll ett långt föredrag som var menat att vara inspirerande. Det han sa upprepade gånger under föreläsningen var att alla har samma möjligheter att bli världselit. Han frågade sedan ifall vi höll med honom i det påståendet, och då skulle det göras en handuppräckning. Det var jag och en annan person som inte räckte upp handen. Chefen blev stött över att inte ha fått med sig alla, varpå han ifrågasatte varför vi inte höll med. Om man tänker efter så är det ett väldigt politiskt korrekt uttalande, som har med vad han "borde" säga som chef att göra än vad han egentligen tycker. Det är mycket möjligt att han verkligen tycker så, men jag tror inte att de flesta är av den uppfattningen om man verkligen tänker efter.
Vi är alla skapta på olika sätt med olika genuppsättningar som vi ärvt från våra föräldrar, men som ser annorlunda ut till och med mellan syskon. Se bara på en familj där alla barnen behandlas lika kärleksfullt och drillas lika hårt vad det gäller studier och fritidsintressen. Varför kan ändå barnen ha det olika lätt eller svårt för sig i skolan? Varför är den ena bättre på matematik och den andra på språk, trots att de kämpat och slitit lika hårt och lika mycket? Varför är det fel eller fult att påstå att människor är olika och har olika möjligheter och förutsättningar vad det gäller sportsliga talanger, passande yrken, språkfärdigheter, eller annat? Om alla är bäst på allt så skulle vi knappast komplettera varandra. Om alla blev stenrika läkare som är fantastiska gitarrister, vem skulle då fylla ut underskötersketjänsterna och spela trummor i bandet?
Något som jag också märkt av mer och mer är att det ständigt ska vara svarta personer precis överallt, bland annat på skolor och på arbetsplatser. Jag var på en annan föreläsning på jobbet där de hade en powerpoint-presentation där ett par skolbarn skulle visas på bild. Självklart var det två leende svarta flickor i åttaårsåldern som visades på bild. Likaså i slutet av powerpoint-presentationen, där visades en bild på något som skulle föreställa ett arbetslag. I fronten stod en leende svart man med händerna kaxigt på varsin höft. Vid sin högra sida hade han en glad sydamerikanska, och vid sin vänstra sida hade han småleende asiatiska. Långt bort i bakgrunden stod två nordiska kvinnor och en nordisk man, där de alla tre såg sura och ganska trista ut.
Hur kan man låta bli att reagera över detta? Hur kan man INTE förfäras över hur äckligt tydlig den politiska korrektheten är som genomsyrar hela samhället?
Det är inte bara i media eller inom politiken - det är inom barnomsorgen och på DIN arbetsplats.
Vad gör du åt det?
Angående olika människo- och personlighetstyper så måste man inse att kunskap, kompetens och dylikt är jämförande egenskaper. Man kan alltså inte ha en elit i något kunskapsområde om man inte har grupper med mindre kunskap inom området.
Fast det är kanske en sidogrej.
Faktum är i alla fall att det finns olika personlighetstyper som passar för olika saker. Se tex http://www.mypersonality.info/personality-types/
Det där med politisk korrekthet på jobbet är en avvägning man måste göra. Ska man lämna jobbet i protest eller försöka förändra företaget inifrån? Det har och göra med många saker. Ens möjlighet till att hitta nytt jobb, möjligheten att faktiskt förändra något (risken att bli kallad till chefen om man yttrar sig, tex), ens ekonomiska situation (och har man familj så blir det ännu känsligare), osv.
Man får påverka där man kan påverka och på ett sätt så att man inte äventyrar alldeles för mycket. Ibland så finner man det kvävande och då får man leta efter utvägar, och är alla möjligheter till att uttrycka sig verbalt så kanske man bör leta efter ett annat jobb, eller vad det nu handlar om. Är det i barnomsorgen så bör man väl kunna sätta lite press på personalen. Kanske kontakta andra föräldrar och prata med dem och om möjligt argera kollektivt.
Själv studerar jag, så där är inte så stora problem med att uttrycka kritik mot politiskt korrekta föreställningar, även om man gör bäst i att försöka ta det lite lugnt, annars kan det lätt bli kortslutning i elskåpet och en flod av indignerade floskler kommer forsande över en.
Att bryta upp politisk korrekthet är mycket upp till ens egen ryggrad och vad man värdesätter på sin arbetsplats. Är jobbet bara ett sätt att tjäna ihop till hyran är det kanske inte värt att ta varje strid i fikarummet. Värdesätter man ett någorlunda utvecklande klimat blir man nog tvungen att ta vissa strider som det ser ut idag. Jag har alltid tänkt att det inte spelar så stor roll om jag får vara kvar eller inte. Vill de sparka mig på grund av mina åsikter är det verkligen deras problem och deras förlust. Jag klarar mig alltid ändå.
http://www.iraniumthemovie.com.
Streamas gratis. Angelägen.
