Mål och mening
Även om jag har flera olika slags mål som jag vill uppnå så tror jag att en hel del ligger i strävan att nå det. Vissa mål är till och med näst intill omöjliga att uppnå, men strävan och vägen dit är vad som är livet. En stor del i vad som är meningen med livet är enligt mig att hela tiden kämpa för bättring. Är vi nöjda så blir vi splittrade och sökande, har vi hela tiden en strävan så är det gott och gör oss till bra människor.
Trots det så blir jag frustrerad över att vissa saker kan kännas omöjliga att uppnå, eller att de ligger oerhört långt bort i tiden. Men även om det gör mig frustrerad så blir jag samtidigt glad över att jag ändå känner och har förmågan att känna. Hellre att veta vad man vill, men att kanske inte få det. Än att få vad man vill, men inte veta om man egentligen vill ha det innerst inne. Självklart vill jag uppnå de mål jag satt upp för mig själv, självklart vill jag se till att få det jag vill ha. Men jag vet att jag aldrig någonsin kommer att sätta mig för att luta mig tillbaka i soffan och nöja mig med att ha det helt okej eller med att ha uppnått ett mål eller flera på ett halvhjärtat sätt.
Just nu har jag fyra mål som jag vill uppnå och jag kan samtidigt se en mening i kampen och i strävan på vägen dit. Och jag tror att det är så vi måste se på de mål vi har, oavsett om det blåser i medvind eller i motvind på vägen dit. Det ena målet ska jag ha uppnått inom två veckor, det andra inom två månader, det tredje inom fyra månader och det fjärde inom ett år. Vad har du för mål, och vad är meningen i det? Ska vi nöja oss med det lilla eller ska vi sträva efter det stora?
Att arbeta på en politiskt korrekt arbetsplats
Jag har många gånger funderat på huruvida jag gör fel eller inte om jag väljer att arbeta på en arbetsplats som är politiskt korrekt eller som till har med i anställningsvillkoren att man ska avtala bort sin åsiktsfrihet när man skriver på anställningspapprena. Drömmen och visionen är att ha ett eget företag där jag är min egen chef och där jag väljer mina anställda, men på vägen dit måste man välja vad som är rätt och vad som är fel. Den politiska korrektheten är antagligen mer utbredd på större företag än på mindre, så det är möjligt att problemet blir mindre om man väljer ett företag som inte är så stort. Detta är en viktig fråga och viktigt att fundera över, då man på ett sätt inte vill stötta ett företag som har odemokratiska värderingar eller som böjer sig för den politiska korrektheten. Å andra sidan har man ingen möjlighet att påverka och skapa förändring om man väljer bort dessa företag.
På min arbetsplats så har den politiska korrektheten tagit enorma proportioner, och jag blir mer och mer förbannad ju mer jag tänker på det och uppmärksammar det. Bland annat så minns jag tydligt en föreläsning som jag var på för ett par veckor sedan där en av cheferna höll ett långt föredrag som var menat att vara inspirerande. Det han sa upprepade gånger under föreläsningen var att alla har samma möjligheter att bli världselit. Han frågade sedan ifall vi höll med honom i det påståendet, och då skulle det göras en handuppräckning. Det var jag och en annan person som inte räckte upp handen. Chefen blev stött över att inte ha fått med sig alla, varpå han ifrågasatte varför vi inte höll med. Om man tänker efter så är det ett väldigt politiskt korrekt uttalande, som har med vad han "borde" säga som chef att göra än vad han egentligen tycker. Det är mycket möjligt att han verkligen tycker så, men jag tror inte att de flesta är av den uppfattningen om man verkligen tänker efter.
Vi är alla skapta på olika sätt med olika genuppsättningar som vi ärvt från våra föräldrar, men som ser annorlunda ut till och med mellan syskon. Se bara på en familj där alla barnen behandlas lika kärleksfullt och drillas lika hårt vad det gäller studier och fritidsintressen. Varför kan ändå barnen ha det olika lätt eller svårt för sig i skolan? Varför är den ena bättre på matematik och den andra på språk, trots att de kämpat och slitit lika hårt och lika mycket? Varför är det fel eller fult att påstå att människor är olika och har olika möjligheter och förutsättningar vad det gäller sportsliga talanger, passande yrken, språkfärdigheter, eller annat? Om alla är bäst på allt så skulle vi knappast komplettera varandra. Om alla blev stenrika läkare som är fantastiska gitarrister, vem skulle då fylla ut underskötersketjänsterna och spela trummor i bandet?
Något som jag också märkt av mer och mer är att det ständigt ska vara svarta personer precis överallt, bland annat på skolor och på arbetsplatser. Jag var på en annan föreläsning på jobbet där de hade en powerpoint-presentation där ett par skolbarn skulle visas på bild. Självklart var det två leende svarta flickor i åttaårsåldern som visades på bild. Likaså i slutet av powerpoint-presentationen, där visades en bild på något som skulle föreställa ett arbetslag. I fronten stod en leende svart man med händerna kaxigt på varsin höft. Vid sin högra sida hade han en glad sydamerikanska, och vid sin vänstra sida hade han småleende asiatiska. Långt bort i bakgrunden stod två nordiska kvinnor och en nordisk man, där de alla tre såg sura och ganska trista ut.
Hur kan man låta bli att reagera över detta? Hur kan man INTE förfäras över hur äckligt tydlig den politiska korrektheten är som genomsyrar hela samhället?
Det är inte bara i media eller inom politiken - det är inom barnomsorgen och på DIN arbetsplats.
Vad gör du åt det?
Nationella äger på nätet
Jag började med att ögna igenom de första kommentarerna lite förstrött. Då jag såg att de flesta var kritiskt inställda till Dagens Industri och artikeln som sådan, och dessutom såg att många var så vänligt inställda till Sverigedemokraterna och dess partiledare så läste jag igenom kommentarerna med ett större intresse. Av 227 kommentarer var en överväldigande majoritet positivt inställda till partiet, partipolitiken och till en öppen invandringsdebatt. Dessutom var oerhört många kritiska till media och journalistiken överlag.
Att ha sett och läst dessa kommentarer gjorde mig väldigt positiv. Det finns en opinion. Det finns dem som vill och vågar ta debatten. De måste bara kliva fram, bortom Internets trygga beskydd. Verka genom att synas.
Frimodighet avancerar
Kära vänner!
Jag är mycket glad att se att det är så många besökare på min blogg som fått
ge plats för tankar och funderingar jag har som kvinna, svensk och som nationalist.
Under de senaste månaderna har jag känt att det är dags för förändring och förbättring.
Bloggen kommer INTE att läggas ned, men det kanske inte blir lika frekventa uppdateringar av bloggen nu på ett tag. Jag ska skriva så ofta jag hinner, men jag har något nytt och spännande på gång.
Hoppas att ni följer med på resan!
