Jimmie Åkesson portas från Nobelfesten

När jag möts av denna toppnyhet på alla möjliga slags nyhetssidor så är första tanken som slår mig: Är detta det största och viktigaste som har hänt i Sverige det senaste dygnet?
Samtidigt börjar jag fundera över nyheten i sig, bör man uppröras över att han är den enda partiledaren från riksdagspartierna som inte får en inbjudan eller bör man se det som att det inte är en rättighet att festa upp skattepengar och de kan ha sin lilla cirkus för sig själva?

Jag vet faktiskt inte, jag har inte ett riktigt bra svar på den frågan. Det är väldigt märkligt att bjuda in alla partiledare i riksdagen och utesluta en av dem. Han är folkvald, en väldigt lugn och ödmjuk politiker. Han lär ju knappast ställa sig och spontanheila under kungens tal eller brista ut i sång för stämma upp till "Friheten leve". Så motiveringen bakom att inte bjuda in honom är lite väl luddig och löjlig enligt min mening. Jag förstår att han och andra inom SD upprörs av saken rent principiellt, men i övrigt inte.

Festen i sig fyller inget större värde enligt min mening, och bekostas med skattemedel. Vad är detta egentligen att vilja ta del av? Genom åren har också priser delats ut till minst sagt tvivelaktiga personer. Jag tycker att det är viktigare att ta upp till diskussion huruvida detta årliga spektakel är något som ska betalas av dig och mig. Sedan tycker jag för övrigt att det är dags för somliga sverigedemokrater att sluta gråta ut i media och bete sig som mobbade småbarn. Det väckte sympatier till en början, men nu börjar det bara bli allt mer löjeväckande.

Svenska barn lär sig muslimska seder

Allt sjukt man läser om dagarna upphör aldrig att förvåna, chockera och göra en riktigt förbannad. När jag läste om att man numera uppmuntrar barn, svenska barn, till att lära sig om islam och testa på muslimska seder under skoltid sp är det hög tid att inse att något drastiskt måste göras. Vi som är vuxna kan själva värdera all den propaganda vi bombarderas med, och förhoppningsvis också kunna se vad som är rätt och riktigt. Barn kan inte värdera saker och ting på samma sätt, och är inte heller så pass utvecklade och mogna att de kritiskt kan ifrågasätta den undervisning som bedrivs.

Jag känner många barn och ungdomar som fortfarande går i skolan, både grundskola och gymnasium. Alla dessa vittnar om att det är en uppenbar indoktrinering i skolan om politisk korrekthet och liberala värderingar. Det är snarare en regel än ett undantag att lärare låter sina politiska färger eller religiösa åskådning påverka i undervisningen. Jag kan bara utgå från mig själv, när jag gick i grundskolan. Jag hade nämligen en samhällskunskapslärare som var aktiv socialdemokrat. Han lät ofta sina politiska åsikter skina igenom i undervisningen, och jag förstod ganska snabbt hur jag skulle anpassa mina skolarbeten och mina svar på de prov vi fick i klassen.

Trots att jag var nationell även när jag var så pass ung, så blev jag ganska snabbt införstådd i att jag var tvungen att vara politiskt korrekt och svara på ett visst sätt för att uppnå högsta betyg. Jag fick alltid MVG av honom i de prov och uppsatser jag skrev. En dag bestämde jag mig dock för att göra ett test. Jag skrev en uppsats som handlade om jämförelser och skillnader mellan islam och kristendomen, den här gången så lade jag ner mer tid och engagemang än någonsin innan. Skillnaden den här gången var att jag skrev utifrån min egen åsikt och övertygelse. Den gången fick jag IG. Som alltid har man ju rätt att skriva om en uppsats som man får IG i, så jag skrev om den utifrån hur jag visste att han ville ha den. Då hade jag helt plötsligt traskat upp till MVG. Den uppsatsen var den jag också lagt ned minst tid på under hela min skolgång. Mycket märkligt, eller hur?

Visst att du själv säkert kan se igenom allt massmedialt hyckleri och maktens propaganda, men vi måste ta ett gemensamt ansvar för att sätta stopp för den indoktrinering som sker dagligen i skolorna. De hjärntvättar barnen till att bli viljelösa och kärlekslösa liberaler!

http://politisktinkorrekt.info/2010/10/26/svenska-elever-som-ber-och-bar-sloja-i-sin-ordning/#more-63628

En bild säger mer än 1000 ord


Den här bilden togs vid ett av de skyltfönster som finns utanför
 riksdagen och ska representera Sverige och riksdagens arbete.


Två kvinnor brutalt våldtagna i natt

Med bara två timmars mellanrum så blev två kvinnor i Stockholmsområdet med om överfallsvåldtäkter. Det absolut värsta man kan tänka sig som kvinna har hänt dessa två. I det ena fallet så tycks signalementet vara något vagt, men i det andra fallet så verkar man ha en tydlig bild av vad det är för slags man det rör sig om.
När två kvinnor på så kort tid blivit våldtagna på det här sättet, är en berättigad fråga hur det kommer sig att man inte går ut med signalementet i media. Är gärningsmannens trygghet viktigare än alla de kvinnor i Stockholm som skulle kunna utsättas för denne man? Är det viktigare att upprätthålla en slags genomskinlig fasad av att det är vilka män som helst som begår dessa brott? Ja, tydligen är det så.

Man låter bli att berätta våldtäktsmännens etnicitet eller om deras utseende av rädsla för att skapa något så hemskt som rasism i samhället. Något som då skulle vara en följd av ett faktiskt handlande och faktiska händelser. Det är precis som en hypokondriker som går till läkaren och bara berättar att han är sjuk och att han har ont. Han berättar inte var det gör ont, hur det känns och hur länge han haft ont. För herregud, då kan han ju bli botad!

"Jag spelade rasistkortet"

Aftonbladets Wendela slutar aldrig att förvåna mig. Wendela är en kvinnosatsning som ömsom leker kapplöpning i politisk korrekthet och dumfeminism. Senast ut i raden av idiotier är en krönika skriven av den svenskfientlige skribenten Daniel Pernikliski: http://www.aftonbladet.se/wendela/article7994663.ab

Tonen i krönikan är visserligen skämtsam och ironisk, men bakom varje skämt finns ett uns av allvar. Då jag också läst hans tidigare krönikor och debattartiklar så förstår jag att han menar en del i det han säger. Det ligger en dimma av fullständigt absurd rädsla över vårt land; rädslan över att bli kallad rasist. Det är det absolut värsta man kan vara idag och skulle någon få för sig att anklaga en för det så slår man ifrån sig det snabbt som attan.

Skulle man inte slå ifrån sig det så lyder annars det inlärda och urskuldande mantrat: "Jag är inte rasist men..." Hur blev ett ord så extremt laddat, varför är det detta som är det värsta man kan tänkas vara idag? Jag vill mena att om man säger sin åsikt och står upp för sin sak i en dialog med någon, och får till svar på detta att man är rasist så är meningsmotståndaren inget annat än en idiot. Det här ordet är så urvattnat att jag bara rycker på axlarna när jag hör det, men blir förbannad på människor som låter sig provoceras av ordet i sig. Det är bara ett ord, men ett sätt att plocka billiga poäng från den som i tid och otid skriker 'rasist' så fort man har en åsikt om invandringen eller dess problematik.

Som sagt, krönikan i sig är inte speciellt upprörande, men jag vet att problemet i sig är stort och att många spelar just på det här 'rasistkortet'. Oavsett om det gäller namn på barn, gripanden vid stölder, ifrågasättande av uppförande i skolan eller annat. De kommer att fortsätta spela på rasistkortet så länge vi, du och jag, låter oss provoceras av det.

23 personer - både kvinnor och män - gripna för barnpornografibrott

För en tid sedan skrev jag här på bloggen om ett inlägg som jag hittat på en annan blogg: vedergallning.blogg.se
Inlägget handlar om en fruktansvärd historia som en kvinna valde att gå ut med och göra offentlig på Internet. Nu har det visat sig att den här härvan var större än vad någon vågat ana eller tro, tillslaget har gjorts  mot 23 (!) personer. Alla boendes i Sverige, många av dem i Dalarna. Gripanden har dock skett på 12 olika orter runt om i landet.

Barn är det finaste, renaste och oskyldigaste vi har. Vi måste vara uppmärksamma på vår omgivning och reagera direkt om vi märker av ett märkligt beteende eller pedofila tendenser hos någon. Ett otal barn far dagligen illa för dessa personers sinnesjuka lustar och förvridna sexualiteter, många barn blir skadade psykiskt och fysiskt och får men för livet. Reagera - och agera!

http://dalademokraten.se/sida/id/141203/


AFA och SSU rättfärdigar mördare - Konsert på fredag 22 oktober

Danilo Henriquez är namnet på en person som var delaktig i mordet på Daniel Wretström för snart 10 år sedan. Samma person kallar sig också för "Danjah" vilket är hans artistnamn. Nästa fredag kommer han att spela på en konsert som SSU, Socialdemokraternas Ungdomsförbund, anordnar till förmån för Gaza.

Denne Danilo Henriquez är alltså dömd för delaktighet i mordet på Daniel Wretström!

Mordet var mycket grovt och bestialiskt – Wretström hittades med halsen avskuren och med flera knivhugg i ryggen. Förutom sin delaktighet i tortyrmordet av Wretström har Henriquez vid minst två tillfällen dömts för narkotikabrott.

Att SSU skulle vara ovetandes om Danilo Henriquezs bakgrund är knappast troligt. Det spelar dessutom ingen som helst roll i sammanhanget. Bara i sin egenskap av Socialdemokraternas ungdomsförbund är dessa blivande politiker medansvariga till den vansinnespolitik som var den direkta orsaken till mordet på Wretström.

Gör vad du kan för att visa att du står upp mot dessa sjuka människor som knappast står emot svenskfientligt våld och mord på etniska svenskar.

Kontaktuppgifter SSU
Krukmakargatan 37A (besöks-, leveransadress)
118 51 Stockholm
Telefon: 08-714 48 00
E-post: info@ssu.se
http://www.ssu.se/kontakt

Förbundsordförande Jytte Guteland
Tel 08-714 48 00
jytte.guteland@ssu.se

Förbundssekreterare Mattias Vepsä
Tel 08-714 48 00
mattias.vepsa@ssu.se

Pressekreterare Ingela Nilsson
Tel 0735-19 01 07
ingela.nilsson@ssu.se

Aftonbladet fortsätter att visa sitt rätta ansikte

I dagens nätupplaga av Aftonbladet så möts man av en stor rubrik som säger: 'Svenska snattare fräckast i Norden'. Antingen så är rubriksättaren gravt utvecklingsstörd eller så är det en uppenbar provokation, då det på ett visserligen vagt sätt, men ändå kommer fram i artikeln hur det egentligen förhåller sig. Det är inte svenska snattare som är fräckast i Norden, det är snattarna i Sverige som är fräckast i Norden. En oerhört viktig skillnad.

Sverige toppar listan bland sina nordiska grannar i antalet gripna snattare, och man menar på i artikeln att det är svårt att veta vad detta kan bero på. Ett svar var att Finland varit bättre på att 'förebygga rent säkerhetsmässigt'. Att Sverige också toppar listan bland länderna i Norden vad det gäller utomeuropeisk invandring har förstås INTE med saken att göra!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7975779.ab


Vi mår bra av nordisk mat

En ny svensk undersökning visar att nordisk kosthållning är minst lika bra som den populära medelhavskosten.

Exempel på nordisk mat i undersökningen
•Till frukost fick de korngröt eller havrekligröt och rågbröd med makrill eller kalkon.
•Till lunch och middag åt de t ex mathavre eller matkorn med kyckling, lax eller makrill.
•Mellanmålen bestod av äpplen, päron, plommon, blåbär och nötter, plus en speciell fiberskorpa med högt innehåll av den lösliga fibern betaglukan.

För oss som bor i Norden är vår egen mat den bästa för oss. Det visar en undersökning som gjorts av en industridoktorand vid Uppsala universitet. Hon undersökte 88 personer med måttligt höjda kolesterolvärden och måttlig övervikt. Personerna fick äta typisk mat från Norden under sex veckor. Reslutatet visade att det onda kolesterolet sänktes med runt 21 procent och att dieten kan ge stora effekter på blodtrycket. Studien ledde dessutom till att flera av deltagarna gick ner i vikt, trots att det inte var syftet. 

Det här är mat som vi har ätit i generationer i Norden. Det kan tänkas att vi också är genetiskt anpassade för den. Vårt fett är ett bra fett – Det känns bra att den svenska husmanskosten verkligen är ett riktigt hälsosamt kostalternativ. Livsmedel som användes i undersökningen var t ex fet fisk som lax, strömming och sill, fullkornsprodukter baserade på havre och korn, samt baljväxter såsom gula och gröna ärtor och bruna bönor, frukt, bär, rotsaker och grönsaker. Typiska nordiska kryddor är dill, pepparrot, senap, fänkål och kummin.

Det finns paralleller till medelhavskosten, exempelvis när det gäller fettkvalitet. Vår nordiska rapsolja innehåller minst lika nyttigt fett som olivolja. Våra feta fiskar som lax och strömming innehåller stora mängder hälsosamma fettsyror. Så lyssna inte på alla slags dieter och fixidéer som media försöker pracka på oss. Vi nordbor mår som bäst av att äta närproducerad mat, så som våra förfäder gjort i generationers generationer.

Det personliga ansvaret och solidariskt ansvar

Jag är av uppfattningen att alla har ett val, och att vi själva väljer hur vi lever våra liv och hur vi fyller ut dem. Vi kan bara skapa vår egen lycka. Lycka är ingenting som skapas av sig självt, utan är ett tillstånd som skapats av det vi själva valt vad som är rätt för oss och mår bra i det. Det jag vill mena är att vi alltid måste se vårt egna ansvar i våra handlingar och det är likadant med människor i vår omgivning. Om människor behandlar oss illa eller uppträder på ett sätt som för oss är oriktigt, så är det för att de har gjort det valet. Min uppfattning är att vi har ett personligt ansvar för precis allt vi gör.Min syn på lycka, livet och på ansvar kom dock i gungning här om dagen när det kom till min vetskap att en person som står mig nära har gjort ett väldigt olyckligt yrkesval.

Jag tänker tillbaka på hela den tiden jag känt henne, ja det är hela hennes liv faktiskt. Mitt första minne av henne är när hon satt i en kladdig barnstol och åt med hela ansiktet. Hon tittade på mig och såg så nöjd ut där hon satt. Mina senare minnen från hennes barndomsår var att hon alltid skulle ha så små söta flickiga klänningar på sig. Med skira blommor och stora rosetter. Alltid det blonda långa håret i små hästsvansar och de busiga blå ögonen som tindrade lyckligt. Alltid så sprallig, levnadsglad och med roliga idéer om allt och ingenting. En söt och gullig liten flicka är idag en vacker och intelligent ung kvinna. En vacker och intelligent ung kvinna som jobbar som strippa på en av Stockholms största strippklubbar.

Flera kvällar i veckan klär hon av sig naken inför en massa främmande och fluktande karlar som stillar sina begär genom att titta på unga, vackra men ack så förvirrade flickor. Hon åker flera mil varje kväll för att ta sig till sitt nya jobb, där hon får pengar och uppmärksamhet. Varje morgon åker hon samma sträcka hem. Jag undrar hur tankarna går då, när man sitter på bussen hem efter att ha klätt av sig naken framför ett otal karlar och dansat i flera, flera timmar. Fulla och kåta karlar som ropat och skrikit efter en, en och annan som tagit sig friheten att röra vid en.

Hon är vacker och intelligent, men hennes intelligens har tyvärr fått stå lite åt sidan för hennes uppmärksamhetstörst och bekräftelsebehov. Det här är en ung kvinna som jag känner väldigt väl och jag vet att hon inte haft det lätt. Jag vet att hon har fått kämpa mycket och att hon varit med om en hel del i hennes liv som berättigar att hon vill ha uppmärksamhet. Har man inte fått någon sådan överhuvudtaget, är det kanske lätt hänt att man lockas till ett yrke som detta. Hon kanske tänker att det inte spelar någon roll på vilket sätt hon blir bekräftad, så länge hon blir det. Och det är här jag kommer till frågan jag våndats med sedan jag fick vetskap om detta. Är detta hennes eget val och eget ansvar som jag inte bör blanda mig i, eller har jag inte ett medmänskligt ansvar för en ung och förvirrad flicka som egentligen behöver kärlek och trygghet mer än något annat?


Ung, svensk, kvinna - och dum?

De tre första orden stämmer in på mig, men det sistnämnda är något som både samhället och media gärna vill tillskriva mig och andra unga svenska kvinnor. Trots god uppfostran och bra värderingar vi fått från våra föräldrar så har vi allihopa mer eller mindre hamnat i massmedias klor. Omedvetet eller medvetet är vi styrda, från att vi vaknar på morgonen och slår upp tidningen till att vi går och lägger oss med radion på. Media och det samhälle vi lever i vill göra oss till viljelösa offer utan mening, men med skyhöga och egoistiska mål.

Vi duger bara om vi alla ser likadana ut och tycker samma sak, helst ska vi inte ha någon utstickande åsikt alls. Det viktiga är att leva upp till den stöpta mallen av perfektion som skapats av just media. Vi ska operera oss vackra om vi inte hade tur i det genetiska lotteriet, kvinnlighet är inte längre att ha former som vi kvinnor faktiskt är skapta; med lite hull och breda höfter för att vara fertila och kunna föda barn. Enligt media ska vi ha pojkaktiga kroppar och kunna komma i kläder som en annars normal tioåring skulle passa i. Åldrande är inte längre något vackert, minsta tillstymmelse till ålderstecken ska bekämpas med nervgift.

Fröken Duktig ska självklart ha en lyckad karriär, alltid vara nöjd och glad samt ständigt vara på topp utan att sätta sig emot eller ifrågasätta något. Vi ska satsa på karriären då pengar och status är allt idag. Att tänka på familj är något som kommer långt ned på rangordningen av vad vi som är unga kvinnor bör prioritera. Man anses vara en bra människa genom att ha en fin titel på ett stort företag, titeln ska gärna vara på engelska för att vara extra slagkraftig när andra frågar vad man arbetar med. Gärna ha och ta mycket ansvar för någonting som egentligen är helt meningslöst, men som de goda och duktiga kvinnor vi är så ska vi göra det så snällt. Allt för att vara 'lyckade', och för att visa upp en fin och glättig yta utåt.

Vi ska vara starka individualister som lever singellivet livet ut. Det sjuka och dekadenta Sex and the City-fenomenet målas upp i media som något eftersträvansvärt. 'Varför nöja sig med en man när man kan få flera?' och 'Ha sex med vem du vill, när du vill - utan kärlek' är några av de budskap som Aftonbladets kvinnosatsning Wendela sänder ut till unga kvinnor. Jag har ett annorlunda synsätt på relationer, tvärtemot bland annat Aftonbladets syn på saken, men jag vill påstå att mitt sätt att se är det mest sunda och riktiga. Sex är en förening mellan en kvinna och en man som verkligen tycker om varandra. Annat är bara ett slöseri med sig själv. Oavsett om man vill erkänna det för sig själv eller inte, så följer det en tomhet i att ha varit med någon som man varken tycker om eller bryr sig om.

Media och vårt samhälle är så grovt sexualiserat idag att det inte längre finns några gränser för vad som är anständigt att skriva om i tidningarna eller vad som accepteras att tala vitt och brett om i det offentliga rummet. Det mesta av den reklam som görs med målgruppen kvinnor anspelar på sex och sexighet. Allt för att locka fram det mest primitiva ur våra sinnen, då det är lättast att påverka och mest mottagligt för de budskap som de vill ut med - vi påverkas ofta utan att vara medvetna om det. Media, samhället och våra politiker vill att vi bara accepterar detta. Denna påverkan är inte bara något som är primitivt och oerhört tomt, utan också kraftigt fördummande. Så länge man låter dem diktera vad som är normen så är man också en bricka i deras spel.

Ska vi som är kvinnor leva upp till vad massmedia bestämt är kvinnligt och lika med lycka? Förtjänar vi inte mer respekt, ett högre värde och med det högre livskvalitet? Svensk media och vårt samhälle av idag vill att vi unga, svenska kvinnor är dumma får som bara följer med flocken. Jag vet att vi alla är starka och intelligenta. Vi unga, svenska kvinnor både vet och kan betydligt bättre. Det gäller bara att ta steget - att våga vägra vara ett får i hagen.

Jag mötte mannen i Brandos-filmen

Igår när jag kom gåendes på Karlavägen så mötte jag en man på gatan som jag tyckte mig känna igen. När jag såg honom på håll så började jag fundera på var jag kände igen honom ifrån, men efter någon sekund kom jag på det. Han var en av dem som var med och gjorde den svenskfientliga 'reklamfilmen' för Brandos. En film där de uppmanar över 340.000 svenskar att inte handla i deras nätbutik.

Som vanligt kunde jag inte vara tyst, så jag var tvungen att konfrontera honom. Det roligaste av allt var att han inte hade svar på tal, utan blev högröd i ansiktet och oerhört nervös av att diskutera detta med mig. Så han tittade ängsligt omkring sig och sade efter en kort stund att han hade bråttom iväg. Oj vad fort han gick efteråt! Detta ska jag göra till en vana. Varje gång jag stöter på en person som honom, så tänker jag ställa dem till svars. De är med all säkerhet inte lika säkra på sin sak om de bli konfronterade på stan av Frimodighet!

Synden straffar sig själv!

Aftonbladet hade som 'toppnyhet' igår kväll att det i Kalifornien och i porrbranschen råder panik. Det har visat sig att en porrfilmsskådespelare har hiv och kan ha smittat ett otal personer under inspelningarna. Många av 'skådespelarna' fruktar nu att de har blivit smittade, då det hålls hemligt vem det är som testats positivt för hiv.
De sex största porrfilmsproducenterna har stoppat produktionen och alla filminspelningar tills vidare. Man jobbar just nu för fullt med att testa alla som har haft sex med den smittade, och det verkar röra sig om en hel del människor.

Det är ett fåtal porrföretag som har krav på användandet av kondom under inspelningarna. Detta för att producenterna menar på att filmerna bli sämre om man hade det som krav, de som ser på filmerna skulle finna det avtändande. Inte är det heller första gången som det spridits hiv inom porrbranschen, bara förra året så smittades en kvinna med hiv efter att ha medverkat i en porrfilmsinspelning. 2004 så uppdagades det att flertalet porrfilmsaktörer hade smittats av sjukdomen.

Väldigt intressant att man finner det viktigare att konsumenterna inte ska tycka att det är avtändande än att värna om människors hälsa och minimera riskerna för att bli smittade av viruset. Att dessutom själv jobba inom den här branschen och utsätta sig själv för de här riskerna. Det blir ju visserligen lite av en självsanering, och jag kunde inte bry mig mindre om de smittade då jag är av uppfattningen av att alla vuxna människor har ett ansvar för sitt liv och att alla har ett val oavsett bakgrund eller social status.  Uttrycket 'synden straffar sig själv' passar sig bättre än någonsin.

I sin artikel om detta så lugnar Aftonbladet sina läsare som skulle kunna oroas av produktionsstoppet. De skriver att det antagligen inte kommer att drabba branschen och konsumenterna särskilt hårt, då de flesta av företagen har en stor buffert av outgivna filmer. Tur att Aftonbladet informerar om detta så att den ängslige kan vara lugn!

Den stora skillnaden mellan problem och lösningar

Det största problemet inom den nationella rörelsen idag är att det är allt för mycket skitsnack och allt för mycket prestige. Tämligen enkla orsaker att arbeta bort, men uppenbarligen ack så svårt! Man lägger ned timmar av tid och energi på att diskutera vem som är med vem, vem som sade vad och vem som gjorde vad. Det diskuteras saker som snarare hör hemma i en skvallertidning eller på ett kafferep. Jag kan säga av egen erfarenhet att jag har hört helt fantastiska rykten om mig själv. Det finns säkert en hel del av er som också känner igen er i det. Visserligen kanske man bör se det som smickrande att man är så pass intressant att man är ett föremål för diskussioner, men jag betackar mig intresset för min person. Hur vore det att göra något konstruktivt istället?

Att faktiskt göra något och inte bara sitta och snacka är jobbigt och det ställer krav på en som person. Det är lättare att prata om det som har varit och älta det förgångna. Det är lättare att se andras svagheter istället för att se sina egna brister. Upptäcker man att man själv inte är felfri så måste man ju hantera det och dessutom inse att man själv har ansvar för det. Prestige är också ett stort problem, visserligen en bra egenskap i sin grundmening, men man måste sätta det man jobbar för i ett högre syfte än egen vinning och i prestige. Det är en bra egenskap på det viset att det innebär att man sätter ett stort värde i det man gör och också vill göra det med kvalitet. Jag tror dock att man måste våga släppa på det där en aning, och kanske gå med på saker och göra saker man inte riktigt vill om det kan ha ett större och högre syfte. Man väljer tyvärr många gånger att låta sina egna känslor styra över förnuftet.

Jag menar inte med detta att jag skulle vara totalt annorlunda, men jag är åtminstone medveten om det. Då är det lättare att jobba bort och försöka påminna sig om vad det egentligen är man kämpar för. Ära och berömmelse idag eller förändring och befrielse om 10 år? Jag väljer i alla fall det sistnämnda. Det är med detta jag menar att man låter sig vara en del av problemet om man inte sätter sig emot prestige och skitsnack för att istället agera annorlunda. Vi måste visa att vi är bättre och mer moraliskt riktiga än våra fiender, därför måste vi sätta ett stopp för det. Man ska komma ihåg varför media och etablissemanget proppar oss fulla med smörja genom tidningar, reklam och tv. Propaganda som syftar till skvaller, vem som ligger med vem, supa tills man svimmar och bråk. Dåliga vanor och dålig moral. Det är bara för att fördumma oss och se till att trycka ned och motarbeta vår inre motståndskraft mot vad som är fel och oriktigt. Om vi väljer att låta oss påverkas av detta, och också väljer att bete oss på samma dekadenta sätt så kommer vi aldrig komma någon vart. Då kommer vi fortsätta att vara en del av problemet. Precis vad de våra fiender vill.

Att vara en del av lösningen är att vara positiv, ha framtidstro, våga vara ödmjuk och vägra skitsnack och intriger. Vi måste se ett värde i det vi gör i kampen varje dag, stort som smått. Lösningen är att uppmuntra andra i vår omgivning att kämpa på sitt sätt, även om vi själva kanske gör det annorlunda. Jag vet många som kritiserat olika aktioner och idéer som kommit upp från mig och många andra. Det betynger mig att se och höra att det ständigt finns människor som säger ”det där går inte” eller ”det där är en dålig idé”. Vad vinner man på detta? Ingenting. Det enda som sker är att man själv fungerar som en stor stock i det hjul som andra vill försöka få i rullning. Det som har hänt ligger i det förgångna och det finns inget vi kan göra åt det. Det är i nuet vi kan agera och välja hur vi ska bedriva vår kamp och aktivism på det sätt vi tror på. Framtiden är vår, och lösningen är en tro på den.

SFTN - En intervju med "Stolta föräldrar till nationalister"

Det finns en förening som kallar sig för "Mammor mot nationalister", alltså föräldrar som ställer sig emot sina egna barns rätt till att tycka och tänka. Föreningen i sig, men också kvinnan som i Aftonbladet grät ut för att hennes son var nationalist, fick mig att vilja göra en liten intervju med mina egna föräldrar. Min mamma och min styvfar.

Hur länge har er dotter varit nationellt sinnad?
- Sedan 9 år tillbaka. Det var när hon började högstadiet som hon började ifrågasätta skolundervisningen och de lärare som försökte låta sina egna politiska åsikter färgas av i undervisningen. Jag minns att hon och hennes två väninnor som hon höll ihop med, nationella de med, ställde till med en riktig scen när skolpersonalen vägrade att hissa svenska flaggan på skolavslutningen.

Hur var hon på den tiden, när hon också var så ung?
- Inte så annorlunda mot nu, men hon såg inte då att vissa saker kanske inte var så passande. Hon tog debatten med allt och alla, och var alltid rak och brutalt ärlig i vad hon tyckte. Lite över gränsen ibland. Hon var ung och riktigt revolutionär, men det ser jag som något positivt idag när jag ser att åsikterna utvecklats och mognat.

Var ni oroliga för henne på något sätt?
 - Vi var rätt oroliga för henne, men inte för vad hon tyckte. Snarare för vad hennes starka åsikter och rättframma attityd kunde få för konsekvenser. Det var många som hotade henne och hennes vänner. Eftersom att hon också är tjej så var vi kanske lite extra oroliga.

Vad tycker ni om hennes engagemang och politiska åsikter idag?
- Hon har bra och vettiga åsikter, så länge hon gör det hon brinner för och det som känns rätt för henne så backar vi upp henne till 100%. Vi är stolta över vår dotter, och att hon till skillnad från många andra ser med öppna ögon på vad som händer och dessutom vill göra något åt det. Hennes texter väcker tankar och funderingar även hos den som inte är så insatt. Vi kanske inte håller med precis allt vad hon står för, men det är hennes val och hennes liv.

Vad tycker ni om föräldrar som säger upp kontakten med sina barn för att de är nationella?
- Det är inte friskt att som förälder klippa av banden till sina egna barn för en sådan sak, då är man inte mycket till förälder. Det finns föräldrar som älskar sina barn villkorslöst och stöttar dem även om de är kriminella, skulle det då vara värre att ha en dotter som kämpar för vårt land och för kommande generationer? Det är helt absurt.
Att föräldrar säger upp kontakten med sina egna barn för åsikters skull, visar bara ännu tydligare att vår dotter har rätt; samhället är riktigt sjukt.

Har ni några avslutande ord?
- Sverige är det enda landet i världen där vi är dem som anpassar oss efter de som kommer hit. Vi är stolta över att vår dotter står upp för vad hon tror på, och det vackraste med henne är att hon gör det på ett så fint sätt. Hon engagerar sig på alla håll och kanter, och lyckas även att få den mest trångsynte att lyssna när hon väl börjar diskutera. Hon är en god lyssnare, och är ödmjuk och saklig i sina debatter. Till skillnad mot hennes revolutionära tonår...

Fingers crossed!


(Bild lånad av http://www.vesslan.com)


Hjälp, min dotter är ihop med en svart!

Frågan om främlingsfientligheten skär genom Sverige. Över 500 000 stöttar nu kampanjen "Vi gillar olika".
Men vad händer när sympatierna delar en familj? Möt Maria Andersson, som bröt kontakten med sin dotter som blev ihop med en svart. ”Jag har grubblat över om felet är mitt”, säger hon.

Marias ärende är egentligen en öppen fråga: Vad gör jag när mitt barn blir ihop med en svart?
Hon säger att hon för sin del tvingades bestämma sig, även om det gör ont. Hon vill inte ha någon kontakt.
Inte så länge dottern har dessa preferenser. Det går emot allt jag står för, upprepar hon.


"Jag grät av ilska"

Jag träffar henne i huset i skogen utanför Kävlinge och hon beskriver hur hon tyckte sig bli inkörd i en återvändsgränd. När den 25-årige dottern ringde fyra veckor innan och ville diskutera potentiella dejter uppfattade hon det först som att hon tänkte välja en engelsk man, vilket lämnade henne sval. Själv dejtar hon bara nordiskt.

– Men sedan sa hon att om jag tänker på mina barnbarn och värdet i en mångkulturell familj, så ska jag låta henne välja en svart, och... Ja, jag blev nog chockad. Jag grät av ilska efteråt.

Spänningarna i familjen steg sedan hon försökte påverka sin bror och sin tonåriga syster att också välja varsin svart.

Maria säger att hon inte kände igen sin dotter. Hon var oresonabel.

– Och jag förstår inte hur det kunde bli så. Jag tycker att jag har uppfostrat mina barn till sunda värderingar och ideal.

Det låter som att du anklagar dig själv. Men hon är ju en vuxen kvinna?

– Ändå känns det som om jag misslyckats som förälder. Jag tycker inte om kulturen, religionen och hatar svarta. Det går mot allt jag på djupet känner och tycker.

Men hon är din dotter?

– Ja, hon är min lilla flicka, och jag är förtvivlad. Jag är orolig också. Det finns starka stämningar nu mot svenska tjejer, hon kan säkert bli påhoppad av sådana här män om det kommer fram att hon gillar dessa.

Man brukar vilja försvara sina barn.

– Javisst. Hon får väl dejta hur hon vill, så länge han är svensk. Men inte heller pracka på andra människor på det där viset. Jag skulle önska att vi kunde prata, men det går bara inte.


Vill ha en debatt

Lisa började läsa på om svarta, och hennes antipati blev allt starkare.

Människosynen gick inte att blunda för, förklarar hon. Hon måste välja.

Det handlade om alla som stått offer för mångkulturen, om en svärdotter som blivit gruppvåldtagen och om de tre svarta inbrottstjuvar som tömt hennes nye mans kontor på prylar.

Maria vill nu överlämna frågan: Hur kan mammor och pappor hantera att deras barn har sådana preferenser?

– Det skulle jag vilja ha en debatt om. För det är väl inte bara jag som har det så här?

Undra när dagen kommer då man möta på en artikel som denna i Aftonbladet? OBS! Detta inlägg är en parodi, i princip är "sverigedemokrat" det enda jag bytt ut mot "svart".

Ursprungsartikeln: http://www.aftonbladet.se/wendela/relationer/article7924552.ab


Självmord på Flashback

Det är med stor sorg som jag läser om att en ung man har valt att ta sitt liv idag inför allmänheten via en webcam. Han valde i morse att starta en tråd på Flashback där han berättade om att ta sitt liv, sina tidigare tankar om det och olika sätt att ta livet av sig. Jag hann bara läsa lite i början av tråden, där flertalet människor hetsar honom till att göra det. Vissa ger förslag på sätt som anses vara mer smidiga, och andra hånar honom. Jag blir fullkomligt bestört av att läsa att det finns så vidriga och elaka människor. Efter att bara ha läst lite kort så klarade jag inte att läsa mer för att jag blev så extremt illamående. Vad kommer denna ondska ifrån egentligen? Detta är ren och skär ondska, att vältra sig i någon annans olycka och hetsa någon till att avsluta det mest värdefulla han hade. Sitt liv.

Oavsett hur dåligt man mår eller vad man har varit med om så tycker jag att det är fel att avsluta sitt liv på det sättet istället för att kämpa på. Det är också fel med hänsyn till sina anhöriga som ständigt kommer att leva med sorgen och saknaden, men också skulden. En person i min närhet var nära att ta sitt liv för 5 år sedan, och jag vet vilken skuld och skam man känner över att någon som står en nära är villig att lämna sina nära för att man inte orkar längre.

Men oavsett vad, så är det så otroligt hemskt att det finns så många människor i Sverige som är så fyllda av hat och ondska att de hetsar en människa till att ta sitt eget liv. Tänk om någon hade hetsat den person som står mig nära till att begå en sådan handling och att med olika argument uttrycka att personen ifråga är vidrig, värdelös och förtjänar att dö. Ibland önskar jag att jag inte vore så känslosam som jag är, för dagen har varit riktigt tung efter allt jag läst. Det är med en klump i bröstet och med tårar i ögonen ännu en gång som jag konstaterar att vi lever i ett sinnessjukt land med människor som är lika med ren ondska.

Här kan du få hjälp:

Jourhavande medmänniska svarar varje natt mellan 21.00 och 06.00: 08-702 16 80.

Jourhavande präst nås via 112 och har öppet varje natt mellan 21.00 och 06.00.

Nationella Hjälplinjen har öppet 13-22 alla dagar och nås på 020-22 00 60.

                                                          Vila i frid "LurifaxFlux".


Våldtäkter och pedofili

Under den senaste tiden har vi fullkomligen bombarderats av artiklar och nyhetsnotiser i media om våldtäkter som ägt rum och större härvor av barnpornografibrott och sexuellt utnyttjande av barn har uppdagats. Det har blivit en del av det vardagliga nyhetsflödet att kvinnor våldtas i parker eller av främmande män som de godtyckligt följe med hem. I Aftonbladet idag kan vi ännu en dag i rad se artiklar om kvinnor som våldtagits, nu senast i Örebro. I denna artikel svarar 3 av 4 att de anser att sexualförbrytare bör hängas ut på nätet, vilket jag håller med om. Allmänintresset och preventionen av att barn och kvinnor ska fara illa bör vara det absolut viktigaste.

Oskyldiga barn far dagligen illa och utnyttjas i Sverige för släktingars och andras sjuka perversioner. Idag råkade jag trilla in på denna nystartade blogg: http://vedergallning.blogg.se/
Detta är det absolut sjukaste jag har läst. När jag läste detta mådde jag illa och kände hur ögonen tårades. Personer som dessa är en fara för allmänheten och de absolut oskyldigaste vi har. Desto mer skrämmande är att de här finns på alla positioner i samhället och i alla samhällsklasser. Jag varnar verkligen känsliga läsare!

 


Tänkvärt

"Svaghet är att vara en del av problemet,
styrka är att vara en del av lösningen".


Tv-tablå - En helt vanlig onsdagskväll

16:55 Lyxfällan
Samhällets bottenskrap som med stolthet visar upp att de saknar total förmåga att hantera pengar. De medverkande tycks chockas av att man får skulder om man gör av med mer pengar än vad man tjänar. Genomgående är också lönnfeta och förtidspensionerade WT-kärringar som tycks ha en besatthet för att köpa hushållsmaskiner och barnkläder på postorder, medan deras ämne till karl knyter näven i byxfickan och får imma på sina tjockbottnade glasögon i ilskans hetta av att kärringen beställt en femte fritös.

18:00 Förkväll
Tre eller fyra kvinnor med ålderskomplex och för mycket botox som kacklar i rutan om allt mellan himmel och jord. Allt från att intervjua Torsten Flinck med ett förbannat tonårsfnitter till att förundrat och intresserat titta på när deras egen tv-kock kokar snabbmakaroner. Carolina Gynning är förvisso vacker i blickfånget, men så fort hon öppnar käften så vill jag bara skjuta mig själv.

19:00 Biggest loser
Ett gäng fetton på läger som insett att Snickers och Coca cola inte är vägen till beach 2010. Förnedrings-tv på hög nivå när man får följa med dessa som går och smygäter ur små gömmor för att abstinsen efter gräddbullar och hallonbåtar blir för stor. Svett, tårar och några bilringar färre så går någon stackare sedan i mål som vinnare. För att två månader senare ätit upp alla kilon igen.

20:00 Plastikkirurgerna/Bonde söker fru
Här blir valet svårt! Ska du titta på några läkare som är stelopererade i ansiktet och gör karriär på människors självförakt och osäkerhet? Eller ska du titta på ett par bönder med någon kromosom för lite och som tröttnat på att det närmaste de kommit en av motsatt kön är när de ska mjölka kossorna? Du bestämmer!

21:00 Efterlyst
Ett program där syftet är att finna gärningsmän som ännu inte kunnat gripas. Men numera är det rätt ovanligt att signalement lämnas ut. "Vi söker en gärningsman som är 175 cm, hade rödprickiga skor och beige tröja med rutor som var 3x3cm stora men vi har ingen aning om hudfärg eller hårfärg". Vad är då meningen med programhelvetet? Lägg ner Efterlyst och använd Flashback istället för att låta Hasse Aro stå där med allvarlig uppsyn och leka kvasi-polis!

21:55 Kungarna av Tylösand
Dokusåpan som handlar om personer som hade kunnat bli män, men som stannat i tonåren både fysiskt och intellektuellt. Programmet avhandlar allt från karatefyllor, spyor, deltagarnas avföring och sex med ett otal främmande personer. Kunskapslyft på hög nivå, med personer som knappast har några studieskulder. Vår vackra framtid!

23:35 Kvinnor som mördar
Gravt psykiskt störda kvinnor som mördar sina nära och kära. Vanligast förekommande att de med olika medel har ihjäl sina karlar. Kanske kvinnorna i Lyxfällan är potentiella mörderskor om de inte får köpa en sjätte fritös för maken?

00:25 Misstänkt vit man
Självklart måste vi avsluta tv-kvällen med lite indoktrinering i hur hemska vita män kan vara. I denna serie får vi följa dessa män som gjort både det ena och det andra. Vad vore en kväll, så som alla andra tv-kvällar, i dekadensens tv-värld utan att få höra hur otroligt föraktansvärda dessa vita män är!

Efter tio

Igår satt jag och en väninna och tittade på programmet Efter tio som hålls av Malou von Sivers. I programmet hade de ett reportage som handlade om en utländsk man som satt i fängelse för mord sedan 12 år tillbaka. Kvinnan som intervjuade honom var en nickande och förstående kulturtant som skrattade och log när han beskrev sin tid i fängelset. Straffet var egentligen satt längre för det mord han begått, men då han 'skött' sig så får han nu komma ut tidigare. Han berättade med kraftig brytning att han begick mordet och andra kriminella handlingar när han kom till Sverige för att han varit med om krig i sitt hemland. Det var förklaringen.

Han hade dock lärt sig mycket viktiga saker under sin fängelsetid. I början hade han varit självdestruktiv och slagit huvudet i väggen gång på gång, men han hade nu lärt sig att man får en bula om man gör så. Och drog sedan en parallell till att man på samma sätt får man konsekvenser av sitt handlande. Kulturtanten i Gudrun Sjödén-kläder nickade och log förstående åt den här mannen som begått ett otal kriminella handlingar och tagit en annan människas liv.

Sedan berättade han om att han under större delen av sin fängelsetid haft yogaövningar och mediterat mycket, och att det skulle ha gjort honom till en bättre människa som aldrig kommer att återfalla i brott och kriminalitet igen bara därför. Kulturtanten avslutade då intervjun med att TILLSAMMANS med honom ha fina yogaövningar som han lärde henne medan hon följde efter. Efter reportaget satt en kvinna som jobbar inom kriminalvården i Malous soffa och berättade om denne mans fängelsetid med tårar i ögonen och blicken i fjärran.

Detta, är det sjukaste jag sett i reportageväg i hela mitt liv!

Sagan som inte får ett lyckligt slut

 Hon var tjejen som gick ut skolan med högst betygsnitt av alla,
 och uppvuxen i den övre medelklassens Äppelviken.
 Hon var tjejen som inte vetat vad lidande är eller upplevt att falla,
 det värsta i hennes tankevärld var att göra pappa besviken.

 Pappan jobbade och tjänade massvis med pengar,
 sin brist på tid kompenserades med att ge en slant.
 Pappans humör åkte berg-och-dalbana med börsens svängar,
 tid och kärlek för sin dotter som belånades som pant.

 Mamman kämpade dagligen för asylsökandes rätt,
 främst för att bekräfta sitt ego och känna sig speciell.
 De nyanlända hade ju faktiskt inte haft det helt lätt,
 och då är det viktigt att vara en god kvinna och vara snäll.

 För denna familj var mångkultur något spännande och exotiskt,
 en krydda i vardagen och livet i det stora hela.
 Pappan såg främlingar som något vackert och erotiskt,
 men sålde sig själv när han lät pengar mot kroppar få spela.

 Mamman tyckte sig vara mångkulturell som åt luncher hos en etiop,
 afrikansk dans på helgerna och drack vin från fjärran land.
 I deras liv var mångkultur något fint av vad de själva satt ihop,
 men den dag då verkligheten kom så sattes familjen i brand.

 Dottern som var vacker och lyckad hade livet framför sig,
 omgiven av många vänner var utekvällar ett viktigt inslag.
 Vad ingen vågat tro så skulle mångkulturen drabba denna tjej,
 allt för en helt främmande mans lustar och behag.

 Han såg henne dansa vackert och håret fladdra i nattens vind,
 hennes kropp och hennes egenskap av att vara svensk kvinna.
 Medan han våldtog henne brutalt löpte tårarna längs hennes kind,
 men i hur samhället ser ut så hade han bara att vinna.

 Efter att ha misshandlat, våldtagit och låtit henne utstå denna tortyr,
 kände han att hon lika gärna kunde få plikta med sitt liv.
 Ett straff blir till uppehållstillstånd och underlättar ett sådant bestyr,
 så han skar långsamt men säkert av hennes hals med en kniv.

 Pappan och mamman är nu sjukskrivna och är klart psykiskt instabila,
 till följd av sin blåögda naivitet och att de ansåg mångkultur berika.
 Deras dotter är nu i himlen och må i sin grav i frid få vila,
 men ett som är säkert är att föräldrarna inte längre gillar olika.


Min dröm...

Jag är en ung kvinna som alltid haft drömmar och visioner. Så länge jag kan minnas tillbaka i mina barndomsår har jag haft drömmar, stora som små. Det har varit mycket jag velat ha, mycket jag velat göra och uppnå. Under åren har det varit vissa saker jag släppt eller helt enkelt slutat drömma om. Många av drömmarna har jag dock uppnått, mest för att jag varit envis och verkligen velat förverkliga dem.

Jag gick ut skolan med bra betyg, flyttade hemifrån tidigt för att lära mig att stå på egna ben och skapa mitt eget liv. Började min karriär så snart jag gick ut gymnasiet och har jobbat hårt sedan dess. Jag hade drömmar om att klättra på karriärsstegen vilket jag också gjort. Ända sedan jag påbörjade min yrkesbana har det gått uppför, lönemässigt och ansvarsmässigt. Jag har haft drömmar om resmål som jag sett till att resa till, drömmar om upplevelser jag sett till att uppleva. Ändå är jag långt ifrån lycklig. Jag är rädd och väldigt orolig.

Jag vill uppnå alla mina drömmar och mål, jag vill se till att förverkliga dem. Men, min största dröm av dem alla är jag rädd för att förverkliga. Jag vet att jag vill, men jag vet inte om jag vågar. Detta är något jag drömt om sedan jag var liten och det har alltid varit en självklarhet att uppfylla det, men vågar jag verkligen det? De andra av mina drömmar jag haft, stora som små, är oviktiga i förhållande till detta. Min största dröm har alltid varit att bilda en egen familj. Att jag en vacker dag ska träffa en man som älskar mig minst lika mycket som jag älskar honom. Som ger mig trygghet och omtanke. Som är den jag vill ska bli far till mina barn. Sedan ska vi tillsammans bilda en familj genom att skaffa barn, kanske tre eller fyra stycken. Min största dröm är att sätta barn till världen att uppfostra med våra värderingar och att ge min villkorslösa kärlek till dem. Jag vet att jag vill detta av hela mitt hjärta, men vågar jag det?

Jag vill inte sätta barn till världen och låta dem växa upp i det samhälle som är vår verklighet idag. Mina barn ska inte behöva leva i ett Sverige som inte är svenskt, än mindre det Sverige som kommer bli när problemen eskalerar. Redan idag, utan att ha varken man eller barn kan jag känna klumpen i bröstet och i halsen när jag föreställer mig att något skulle hända min familj. Att min man kommer hem, rånad och förnedrad, min son kommer hem blåslagen eller att min dotter ligger på sjukhus efter att ha blivit våldtagen av främlingar. Jag har yngre syskon, ett som ännu är i dagisålder. På hennes förskola är hon ett av få svenska barn. Det händer att svenska barn blir retade och slagna redan på dagis för att de är just svenska. På många förskolor där svenska barn är i minoritet har det till och med kommit att bli så att de börjar prata med brytning, för att de andra barnen gör det. För att många av deras förskolelärare och dagisfröknar gör det. För just i den här åldern när de är så pass små är de ju också så påverkbara när de lär sig att prata.

Sedan när det är dags att börja skolan fortsätter problemen och blir ännu värre. Barnen, i de flesta fall invandrarbarn, bråkar och tar för mycket uppmärksamhet, slåss och ställer till med problem. Fokus läggs på fel saker och fel personer, undervisningen blir lidande. Jag minns själv från min egen skoltid att det var ett daltande med just invandrarelever, allt för att lärarna var rädda för det värsta ordet av dem alla; "rasist". Det är likadant än idag, fast än värre och ännu hårdare klimat. Många av mina syskon och släktingar som ännu är i skolålder vittnar om våld, hot och trakasserier i skolan. Vissa vågar inte gå hem själva från skolan.

Det är upp till oss alla att se till att skapa en tryggare tillvaro. Framför allt för våra barn och för våra äldre, men också för oss själva. Vi måste tillsammans skapa ett samhälle vi vill leva i och visa noll tolerans mot de som beter sig på det sättet jag beskriver. Våra röster ska aldrig tystas, våra rättigheter ska aldrig åsidosättas. Vi får aldrig tillåta att bli minoritet i vårt eget land. Alla har vi ett gemensamt ansvar att se till att våra barn får växa upp i ett tryggt Sverige. Alla har vi ett gemensamt ansvar att se till att våra barn och barnbarn kommer att veta vad svensk kultur och svenska värderingar är för någonting. Jag vill uppnå den största och viktigaste av mina drömmar. Jag vill ha en egen stor familj, och jag hoppas att jag förr eller senare kommer att skaffa barn när jag hittat rätt person att göra det med. Men faktum kvarstår när det ser ut som det gör idag; Jag är rädd och jag vet inte om jag vågar.

Hej alla barn!

Hej alla barn, nu är det barnprogram!
 Titta på hur man som tant Mona går fram.
 Köp några Toblerone och fiffla med list,
och se till att få med dig en topp-kommunist!



Hej alla barn, nu är det barnprogram!
Titta på vad herr Reinfeldt vill få fram.
 Springer till sossar och flirtar med Mona,
 allt för att en minister få låna.
 Hellre politik byggt på svenskfientligt prat,
 än att jobba med en sverigedemokrat.



Hej alla barn, nu ska ni höra.
 På vad farbror Helin med en penna kan göra.
 Sätt ihop några lögner och skriv dem på rad.
 Så har man gjort sig ett Aftonblad!


(Många hör av sig och frågar om de får låna mina egenkomponerade rim. Svaret på den frågan är: Ja, det får ni!)


RSS 2.0