Det nya svarta: Att adoptera ett barn med HIV

Vad är egentligen det yttersta tecknet på Sveriges och svenskarnas förfall? Är det att vi inte har tid att umgås med våra egna barn och överlåter ansvaret till andra och till skola och omsorg? Eller är det att vi adopterar stackars barn från fjärran länder för att statuera goda exempel inför våra vänner och låta barnet vara en slags symbol för hur multikulturella och öppensinnade vi är? Nej, hör och häpna: Den nya trenden är att adoptera ett barn med HIV!

Jag trodde knappt att det var sant när jag såg att man på familjeliv.se hade skapat en tråd om just detta. Ett antal familjer berättar om hur de kom fram till beslutet att adoptera HIV-smittade barn, medan några andra berömmer dem för deras styrka, mod och vackra medmänsklighet. Ett fåtal personer kritiserar familjerna som för hit sjuka barn som kommer att leva av och på samhället under hela sina liv.

Vissa motiverar sitt val att föra hit sjuka barn från fjärran länder med att barnen kommer att leva länge då det forskningen gått framåt och att det är få med HIV som dör unga. Dessutom menar de på att medicinen ändå är gratis. Man behöver knappast många högskolepoäng för att räkna ut att medicinen inte är gratis. Bara för att den är på bekostnad av skattebetalarna så bör subventionerade läkemedel knappast anses som gratis, men det kanske är så dessa kvinnor tänker.

Citat ur tråden på familjeliv.se:
"Nej, vi har inte informerat andra föräldrar. Anledningen är dels för att vi är rädda för reaktionerna, och dels för att de inte behöver veta. Vi har berättat för våra närmaste. Det räcker så. De har alla tagit det bra även om några blev lite chockade först."

"Jag är övertygad om att det blir bättre för Sverige om vi kan ta emot fler barn med HIV! Fler barnlösa ofta (tyvärr, eller min fördom?)högutbildade skattebetalare får ett trevligare och lyckligare liv, när de får möjligheten att få bli föräldrar, man slipper deppressioner och sjukskrivningar."

"Tack TS för att du så generöst har delat med dig av dina kunskaper och erfarenheter! Själv skulle jag kunna absolut kunna tänka mig att adoptera ett hiv-smittat barn. Men när jag pratade med min man så kände han sig tveksam pga fördomarna. De fördomar som man bl a ser i den här tråden. Det är tydligen inte ett okontroversiellt ämne."

Om jag inte skulle kunna få barn så skulle det självklart vara en oerhörd sorg, men man ska ändå komma ihåg att det inte är en mänsklig rättighet att ha barn. Och det är just det som lyser igenom så tydligt i den här tråden på familjeliv.se, kvinnor som inte kan få barn men som till varje pris vill ha ett barn i alla fall. Även om det finns på andra sidan jordklotet och vid sina tonår på naturligt vis kommer vilja söka sig tillbaka till sina rötter. Eller kvinnor som nu dessutom är beredda att adoptera barn med en sjukdom som faktiskt är dödlig, trots bromsmediciner och utvecklingens framsteg.

Ska dessa kvinnors rätt att ha barn, stå över det faktum att dessa barn faktiskt kan smitta andra barn? På dagis händer det ofta att barn byter plåster med varandra för skojs skull. Att barn skadar sig och börjar blöda. Eller i tonåren när de ska ta sin första fylla och glömmer att tänka på skydd. Då har vi en person som inte bara levt av och på samhället och de kostnader som det medför, utan även smittat minst en person i Sverige.

Nej vet ni vad, detta är bland det sjukaste jag har läst. Och trots att jag är kvinna själv så blir jag så fruktansvärt trött på vissa svenska kvinnor som leker någon slags sverigemästerskap i godhet. Det genom att hävda sig själva inför sina lika "öppna" och "toleranta" väninnor med den ena mer extrema handlingen än den andra. Kvinnlighet är bland annat att ta ansvar. Vilket dessa kvinnor absolut inte gör. För man ska komma ihåg att nationalism inte är konstigare än moderlighet - att man räddar sitt eget barn först. Kan man inte det i det lilla snäva perspektivet i att man inte kan få några egna barn, så bör man åtminstone se det så i det stora hela. Jag räddar mitt eget barn först, oavsett om det avser mina framtida barn eller om det avser mitt land och det blod som flyter i mina ådror. Inget är viktigare än det.

"Svensk, Svenskare" - En batikhäxa håller föreläsning

Under dagen idag fick jag ett samtal från min mor, där hon berättade om att det skulle hållas en föreläsning i ABF:s regi angående Sverigedemokraternas intåg i riksdagen och partiets historia. Sedan fick jag reda på att föreläsningen skulle hållas redan samma dag, och att föreläsare skulle vara Elisabeth Qvarford som var en av författarna till boken "Svensk, svenskare" som skildrar Sverigedemokraterna. Jag såg min chans att ha lite roligt, så jag bestämde mig för att åka dit för att lyssna till vansinnigheterna som jag insåg att jag hade att vänta. Och visst blev det vansinnigheter...

Hon började med att SD i princip är synonymt med islamofobi, och började stapla upp anledningar till det. Bland annat att Kent Ekeroth och Khadaffi är de som är de mest hängivna anhängarna till Eurabia-teorin och denna (konspirations?)teori. Hon nämnde även att SD gått från starkt antisemtiskt till pro-sionistiskt, då det sistnämnda tillsammans med starkt islamhat torde vara mer gångbart i Sverige. Det framkom även enligt hennes egen utsago att hon egentligen inte kan någonting om islam, men att hon ändå var av den bestämda uppfattningen att "ett muslimskt barn som föds i Sverige inte är en del av ett muslimskt maktövertagande".

Boken "Svensk, Svenskare" som hon skrev tillsammans med sin fru, Annika Hamrud, har ett omslag föreställandes en kvinna i svensk folkdräkt med en gul niqab på sitt huvud. Hon förklarade bildvalet med att kvinnan som ursprungligen skapade den svenska folkdräkten kom i från Stockholm och skulle flytta till Dalarna. Där hade folkdräkten en viktig roll, men då Stockholm inte var eller hade en egen socken med en egen dräkt så skapade hon den svenska folkdräkten för kvinnorna utan socken. Och i det hade författarinnorna känt att den "egentliga" kvinnan utan socken är den muslimska kvinnan som bor i Sverige, och därför "fyndigt" nog tyckt att det var passande med en kvinna med folkdräkt och niqab på omslaget.

Hon hade presenterade en ordlista med "nyspråk", alltså ord och uttryck som enligt henne är skapade av de hemska rasisterna i SD:

Fågelskrämmor - Fult klädda motdemonstranter
Invandrarkramare - Alla som står fast vid svensk flyktingpolitik
Antidemokratisk - Alla som inte aktivt underlättar för Sverigedemokraterna
Kulturberikare - Klassisk rasism. Att bli kulturberikad = Att bli våldtagen
Massinvandring - Svensk flyktingpolitik
Politiskt korrekta - Alla som inte är Sverigedemokrater
Svenskfientlig - Den som inte gillar SD (Här påpekade hon ironiserande att svenskfientlighet är en slags konspirationsteori där man påstår att det skulle finnas en slags fientlighet mot svenskar.)
Yttrandefrihet - Rätten för SD att få göra sin röst hörd

Sedan började smutskastningen av i princip alla som sitter i riksdagen för Sverigedemokraterna, hon avverkade dem en i taget för att visa vad varje enskild person påstods ha för egenskaper och bakgrund.
Nedanstående personbeskrivningar är alltså hennes egna ord utan tillägg eller censur.

Sven-Olof Sällström, Arbetsmarknadsutskottet
"Före detta officer. Har försatt en ICA-butik i konkurs, hur man nu kan lyckas med det. Jag har aldrig innan hört talas om en ICA-butik som gått i konkurs."

Carina Herrstedt, Civilutskottet
"Har i princip ingen koll på partiet, varken vad som komma skall eller vad hennes partikamrater sysslar med. Har ingen eftergymnasial utbildning och är stämd och dömd för förtal. Ett slags kuttersmycke för partiet".

Johnny Skalin, Finansutskottet
"Dålig talare. Uttrycker en stark oro för Sverige som om det är på väg att gå åt helvete, eller nästan som om helvetet redan är här".

Kent Ekeroth, Justitieutskottet
"En av de mest otäcka människor jag har mött. Han gav mig kalla kårar. Även med i ett nationellt nätverk som kallas Counter Jihad. Han är även ett föremål för utredning då han under ett EU-möte twittrat om hemlig information som diskuterats på mötet. Det om något borde väl vara svenskfientligt, tycker ni inte?"

Jonas Åkerlund, Konstitutionsutskottet
"Väldigt lugn och trevlig. Man måste nästan påminna sig själv om sina ståndpunkter när man diskuterar med honom. Han är lite av en omvärldsbevakare".

Mattias Karlsson, Kulturutskottet
"Med i de fyras gäng som förändrade partiet under 2000-talet. Han är starkt intresserad av svensk kultur och svenska traditioner. Jag vet bland annat att han gärna vill bevara en gammal svensk tradition som säger att man efter en lysning i kyrkan ska ut i skogen och hugga ned en björk som det sitter en spelman i. När björken är nedhuggen så ska man bära in den i ett närliggande hus med spelmannen fortfarande kvar på, och låta bli att bära ut björken om det inte bjuds något i huset. Men hur ska man kunna bevara en sådan svensk tradition när knappt några svenskar idag äger någon mark eller skog?"

Erik Almqvist, Socialförsäkringsutskottet
"Han är verkligen en nationalist och en riktig Stockholmskille, jobbat som dörrvakt på krogar bland annat. En smart och beläst kille. Jag frågade honom om hur han känner när han åker på raggarträffar i Västerås och är på vit makt-konserter, om han känner att han har något gemensamt med dem. Han svarade då att det är nationalismen som sammanlänkar honom med dessa människor. Ja, det kan han kanske ha rätt i. Raggare är ju bland andra en bra rekryteringsbas för sverigedemokrater."

Rickard Jomshof, Utbildningsutskottet
"Blivit av med sitt arbete flera gånger på grund av sitt politiska engagemang. Har skapat en hel del martyrskap kring det"

Linus Bylund
"Otroligt otrevlig på nätet. Bryter mot alla regler men kommer alltid undan. Han uttryckte att han blev ledsen och besviken när vi som intervjuade honom hade skrivit en kritisk text om honom".

Jimmie Åkesson
"En av Sveriges duktigaste politiker och debattörer. Men det är för att han inte har några skrupler eller överhuvudtaget har några problem med att ljuga".

Margareta Sandstedt, EU-nämnden
"Mamma till Louise Erixon. Gjorde bort sig nyligen då hon räknade helt fel när hon skulle översätta euro till svenska kronor".

Björn Söder, Gruppledare
"Länkade nyligen till bloggen Fria Tider som påstod att några små flickor blivit grupplvåldtagna av några flyktingbarn. Känner inget ansvar som gruppledare för att ha länkat till en grovt felaktig artikel."

William Petzäll
"20-åring som uppenbarligen inte klarar av att läsa bipacksedlar som medföljer asken med ångestdämpande tabletter, då han enligt honom själv inte visste att det inte är bra att blanda tabletter med sprit."

När hon drog igenom hela den här listan av personer så stannade hon rätt länge med fokus på Björn Söder. Hon menade på att hans länkande till artikeln på Fria Tider hade varit upprinnelsen till en attack mot flyktingbarnens hem. Hon sade att en grupp som kallar sig Nordisk Ungdom hade kastat sten på förläggningen. Då tog mitt tålamod slut, jag ifrågasatte varför hon som föreläsare hos ABF står med uppenbara lögner som vem som helst kan undersöka sanningshalten i. Jag sade att förläggningen inte varit föremål för en "attack" eller stenkastning, utan att det handlade om ungdomar som kastat ägg på byggnaden. Hon tittade då förvirrat på mig och blev högröd i ansiktet. Då fortsatte hon med att Nordisk Ungdom skulle vara nazister, medan jag menade att en organisation som vilar på en etnopluralistisk grund och är utbrytare ur Nationaldemokraterna knappast bör ses som en nazistisk vit makt-organisation.

Hon påstod att SD säger sig vara ett HBT-vänligt parti för att de är emot islamiseringen av Sverige. Alltså att det är något som tydligen går hand i hand; pro-islam=homofobi och anti-islam=homofili. Men detta var tydligen inte alla i partiet eniga i, då hon sa att Björn Söder för ett par år sedan hade uttryckt att Pride och homosexualitet är en skam och något osvenskt. Hon själv menade dock på att öppenhet mot homosexuella är bland det svenskaste som finns, då svenskar är toleranta till sin natur och att detta då borde sammankopplas. Hon var ganska duktig på att dra fantasifulla slutsatser. En släkting till Christoph Andersson måhända?

Här berättade hon också om en kväll på gaybåten Patricia för ett tag sedan. Som hon själv uttryckte det så var det en rik bög som hade bjudit alla i ledningen i SD på middag och dricka på båten. Där hade de samlats för att tala illa och hetsa mot muslimer. Där hade det då tydligen utspelats en konversation mellan Erik Almqvist och Fredrik Federley som mött på varandra under kvällen. Hon påstod att diskussionen gått till enligt följande:

Erik:
Hej! Jag heter Erik
Fredrik: Jag heter Fredrik
Erik: Jo, jag vet vem du är...
Fredrik: Jaha... Vet jag vem du är?
Erik: Jo, säkert. Men avslöjar jag det så kommer du nog inte tycka om mig längre...
Då hade tydligen Federley "förstått" att Erik var sverigedemokrat, och gått därifrån.

Vidare berättade hon att hon hade deltagit på SD:s valvaka, och att hon där i från hade skrivit på sin twitter att "Den enda på sverigedemokraternas valvaka som är svart är han som är servitör". Jag menade då att hon med detta då också måste göra skillnad på människor som de ondsinta rasisterna gör, om hon funderar i dessa banor och delar in människor i svarta och vita. Men det är tydligen skillnad beroende på vilken avsikt man har i att påtala skillnaderna.

När hon sedan skulle runda av "föreläsningen", som inte alls handlade om politik eller historia överhuvudtaget, så berättade hon hur hon och hennes fru blivit behandlade av SD och hur efterspelet såg ut efter att boken givits ut. Hon sa att många sverigedemokrater är kvinnofientliga och att många av dem i sin retorik använder smädelser gentemot just kvinnor som anspelar på ofördelaktiga saker om deras utseende. Men om man är oproportionelig, klädd i krokodilskinnskor, en illa sittande kostym och röd flanellskjorta så har det nog med just dessa kombinationer att göra. Inte att hon skulle vara just kvinna!

En utländsk man frågade varför de låtit känslor, känslomässiga argument och personliga åsikter ta så stor plats i boken. Han menade på att innehållet om sverigedemokraterna borde ha talat för sig självt, men hon menade på att det inte räckte då de blev så personligt involverade i detta. Jag tror dock att hon var långt i från sanningen med det argumentet...

Hon fortsatte med att berätta att efter att ha umgåtts så nära med sverigedemokrater som hon och hennes fru hade gjort så hade till slut blivit tvungna att hämta pauser från detta för att "skrubba av" det sverigedemokratiska lagret som fastnat på kroppen. Hon sade att med tiden började vissa saker av det sverigedemokraterna sade faktiskt sjunka in, men att det då var bra att de hade varandra så att de kunde påminna varandra om vad de egentligen tycker och tänker. Det som förvånade mig, men också gladde mig, var att hon berättade att det fanns en familj som hon ansåg stå henne nära. De hade firat många högtidsdagar tillsammans med dem, men när det nådde familjen att Qvarford och Hamrud skrivit denna vansinniga bok så hade klippt kontakten med dem och inte velat haft med dem att göra.

Hon nämnde ett par gånger att SD absolut inte är ett HBT-vänligt parti. Att det bara är något de vill ge sken av. Samtidigt påpekade hon också att SD och ND är nazistpartier i grund och botten, då det finns ett par personer hon inte ville nämna vid namn som har uttryckt nazistsympatier. Jag menade då att med den retoriken så bör väl en logisk slutsats vara att SD visst är ett HBT-vänligt parti, då Chang Frick vid åtskilliga tillfällen klätt sig i kvinnokläder...


RSS 2.0