"Sex på kartan"
För egen del klarade jag bara av att titta på halva filmen innan jag blev så äcklad och förbannad att jag inte förmådde att se mer. Jag fördömer och föraktar filmen helt och fullt, och kan inte förstå hur man kan göra en så vulgär och mångkulturvurmande film i utbildningssyfte för så unga människor. Filmen är betydligt mer politisk än vad den är upplysande. Jag hoppas att så många som möjligt, som jag, anmäler filmen och att ni som är föräldrar till tonåringar i högstadieålder tar diskussionen med skolan och med lärarna. Jag skulle aldrig tillåta mina barn att titta på en så vidrig film som denna är, det skulle väl vara i avskräckande syfte om de är tillräckligt mogna för att förstå det politiska budskapet som den här filmen fullkomligen skriker ut.
Vad som också upprört mig idag är inte bara den här filmen, utan också en lång artikel om filmen som jag hittade på Dagens Nyheters nätupplaga. Artikeln hittar du här. I artikeln berättas om Frejaskolan i Gnesta, där man integrerat sexualkunskapen i de flesta skolämnena och inte bara inom ämnet biologi som tidigare varit. En av lärarna berättar inledningsvis att de börjar prata om sex och samlevnad redan i förskoleklasserna, men på ett sätt som är "anpassat" för de yngre barnen. Bland annat att diskutera lämpliga namn på könsorganen. "– Det är skolans uppdrag att hjälpa unga att vara självständiga individer som gör fria val", sade Karina Solax Stridh, jämställdhetsstrateg på kommunen i Gnesta. För övrigt ett väldigt intressant yrke, jämställdhetsstrateg. Undra hur många poäng den kvalificerade yrkesutbildningen i politisk korrekthet som krävdes för att få den anställningen?
Maja och Karina, lärarinnor på skolan, menar på att de försöker vara så tydliga som möjligt i den anatomiska undervisningen. "– Vi vill komma bort från metaforer som att spermier är aktiva och ägg passiva i befruktningsprocessen, eller att mäns och kvinnors könsorgan beskrivs som komplementära. Den typen av beskrivningar tjänar bara till att förstärka traditionella könsnormer och heteronormen". Ja vad säger man? När jag läste detta var jag tvungen att läsa om för att se att jag verkligen läste rätt. Sedan skrattade jag. Ordentligt. Undra om dessa människor verkligen tror på sig själva när de kastar ur sig så sjuka floskler, eller om det är för att de vill få ryggdunkningar på återträffen för de som gick ut lärarhögskolan i slutet av 70-talet? Jag vet inte.
"– I åttan hade vi en övning där vi fick titta på olika ansikten och gissa vilka som var ihop med varandra, berättade Ludvig som är en av eleverna på Frejaskolan. Det fanns inget facit, men efteråt när vi diskuterade insåg vi att ingen har satt ihop två tjejer eller två killar. Det var intressant." Lärarinnan Karina replikerade: "– Här fick ni ju möjlighet att fundera kring hetronormen. Det gäller att göra det på ett roligt sätt, så att barnen får lite aha-upplevelser." Ja det var ju superskojigt! Dumt av ungdomarna att de utgår från kvinna-man när de tänker kärleksrelationer. Det är en förutsättning som ligger naturligt i de allra flesta, då det är i föreningen kvinna-man som vi är skapta och i samma förening som vi har möjlighet att fortplanta oss.
Det som egentligen upprör mig mest med filmen är att den både genom sitt namn och sitt upplägg klart och tydligt visar att man förespråkar invandring och mångkultur. Också på personligheterna hos personerna i filmen så framställs svenskarna som lite nördiga, medan invandrarungdomarna framställs som mer spännande och exotiska. Barnen ska alltså redan i förskoleålder indoktrineras i den "rena" läran. Det är fullkomligen vidrigt att se att genusvetenskapliga och mångkulturella teorier används i praktiken mot försvarslösa barn.
Bilden illustrerar olika konstellationer med man-man, kvinna-kvinna,
kvinna-man, osv. där de har sex i olika länder och över nationsgränserna...
Motstånd och förstånd
När jag tänker tillbaka på mina tidiga tonår, då jag och mina tjejkompisar blev öppet nationella på högstadiet, så minns jag den tiden som att jag kände mig helt fri. Det var befriande att säga rätt ut vad jag tyckte och tänkte, det var befriande att göra som jag ville utan att varken tänka på eller vara rädd för konsekvenser. Ju äldre jag har blivit, desto mer har jag nog hållit tillbaka trots att jag blivit mer och mer medveten med åren. För att man som öppet nationell tyvärr stänger en hel del dörrar, framför allt yrkesmässigt och socialt. Det tar emot och verkligen kliar och värker i mig att inte kunna säga min absoluta åsikt när ett tillfälle finns men platsen eller människorna är fel.
Tiden är nu inne och gränsen är nu nådd, jag kan inte tänka så längre. Framför allt för att det känns som att jag slår lite på mig själv när jag inte tar diskussionen och debatten. Självklart kommer jag inte göra det på ett dumt eller överdrivet sätt som kan ge mig konsekvenser i mitt arbete, för att ta ett exempel. Men jag ser det som min absoluta plikt att försöka få så många människor som möjligt att öppna ögonen. Vi kan inte kräva av en blind att se, men när vi själva kan se med öppna ögon så sviker vi faktiskt våra ideal genom att inte göra något. Hat, förakt och motstånd är en drivkraft för många, även mig själv under korta stunder. Men för att kampen ska vara uthärdlig och för att vi ska se att det faktiskt finns en vinning i det vi gör så måste vi se det som att vi kämpar för och inte emot.
Jag är och kommer att vara en del i befrielsekampen - för yttrandefrihet, för åsiktsfrihet, för ett öppet samhälle, för ett fungerande rättssamhälle, för självständighet, för rätten att vara kvinna, för rätten att vara man, för Sverige och för svenskarna!
Moralen är död
Men vad är det jag menar egentligen, och hur har jag kommit till den här slutsatsen? Framför allt handlar det om att personer som jag ansett vara mer moraliskt riktiga än våra fiender har agerat omoraliskt och depraverande. Med sådana personer behöver vi knappast några fiender, utan vi förstör sakta men säkert oss själva. Genom att utnyttja tuffa situationer för att dra egen vinning av det. Genom att konsumera människor i alla tänkbara avseenden. Genom att låta maktlystnad och prestige stå över förnuft och känsla. Genom att gå till personangrepp och såra människor för att själv tjäna på det eller för att man är så centrerad kring sitt eget ego så att man inte kan blicka längre än till sina egna tåspetsar.
Det handlar inte bara om beteenden i relationer mellan människor, utan också att hela vårt samhälle är uppbyggt kring att bara fokusera på sitt eget och sköt-dig-själv-och-skit-i-andra-mentaliteten. Jag pratade med en vän i förmiddags om nattklubbar och uteliv i Stockholm, och vi var klart överens om att det inte är roligt att festa på de flesta nattklubbar i Sverige och i Stockholm. Mycket för att det är en stel och kall stämning ute, att det känns som en köttmarknad på nästan varje ställe och att det även där handlar mer om konsumtion än att roa sig. Då sa han något intressant som jag faktiskt inte alls tänkt på i den synvinkeln; Över nattklubbarna i Stockholm ligger en multikulturell smog med USA som största förebild där musiken alltid innehåller ord som ”sexy”, ”bitch”, ”hoe”, ”rich”, ”hustla” eller ”motherfucker”. Anledningen till att många svenskar inte tycker att det är så roligt på klubbar är inte att vi är ett tråkigt och kallt folk. Det handlar om att de här miljöerna inte är gjorda för svenskar och förenliga med svensk kultur.
Vi lever alltså i ett land som är skapat av svenskar, men i ett samhälle som varken är för svenskar eller med svenskar. Därför kan jag inte påstå annat än att moralen är död.
Sexåringar får lära sig dansa strippdans
För mig och i min värld så är det helt sinnessjukt att ens komma på den här idén. Barn ska vara barn och det finns en stor mängd olika danser för barn som är intresserade av just dans. Det här är bara oerhört vulgärt, och det är knappast förvånande att det är just på Östermalm som man valt att dra igång detta. Barn blir vuxna alldeles för fort och kraven kryper ned i åldrarna. Inte nog med prestationskrav i skolan, materialism och utseendefixering. Nu ska flickorna kunna dansa sexigt på klassfesten också. De ska åma sig sexigt till amerikansk mainstream-musik, iakttagna av generade pojkar mitt i bland popcorn och hallonsaft. Fy fan.
Tänkvärt...
Jag känner dig utan att få känna dig
Jag vill lugna dig utan att hämma dig
Jag vill stärka dig när du är svag
När du är stark tar vi tillsammans starkare tag
Du är en fjättrad fågel som vill flyga fri
Det kommer du att göra när du och jag blir vi
Jag vill ha dig med dina brister och fel
Ty tillsammans med dig skulle jag känna mig hel
Jag vill springa lyckligt genom livet med dig i min hand
Vi ska bygga, vi ska snubbla, vi ska kämpa för folk och land
Livet är vackert och med dig blir det än mer
När du smeker min hand och tittar på mig och ler
Ta mig på orden, mitt hjärta är verkligen ditt
Men ska jag älska, ska det finnas tid att älska fritt
Julia Caesar
Ett förändrat land. Om föraktet för det svenska, sorgen över ett förlorat land och hur Sverige blev en fristad för minst 1 500 krigsförbrytare och terrorister, bland annat Saddam Husseins giftkemist.
Hur Sverige blev världsmästare i godhet.
Människosmugglarnas marknad och asyllotteriet. I tre kapitel granskas asylpolitiken, människosmugglingen, de så kallade ”ensamkommande flyktingbarnen” och anhöriginvandringen.
Ideologin och dess verktyg. De ideologiska rötterna till det eniga riksdagsbeslutet 1975 om att förvandla Sverige till ett mångkulturellt land analyseras, liksom diskrimineringsombudsmannens (DO:s) verksamhet.
Integrationsfiaskot. Om bidragsförsörjda etniska enklaver, svartjobbande imamer och import av analfabeter.
En totalitär ideologi. Islamiseringen av Europa och Sverige i synnerhet.
Importerad kriminalitet. Den kraftigt ökande våldsbrottsligheten och försöken att mörklägga den.
Inget svenskt bokförlag har velat ge ut boken. ”Världsmästarna” är en bok som inte är önskvärd i Sverige. Författaren ger därför ut den på eget förlag. Den kan beställas här: http://booksondemand.e-butik.se/?artnr=2044
Här är Ulf Nilsons recension om boken "Världsmästarna": Sverige är på väg åt helvete!
Den stora uppmärksamhet och läsartillströmning krönikorna har rönt, har gjort att författaren har beslutat att ge ut ett urval av dem i bokform för att även nå dem som inte är bevandrade i datorernas värld. Boken går att beställa på denna länk: http://booksondemand.e-butik.se/?artnr=2049.
Det vackraste jag hört...
Rasmus Gårdebrink intervjuar Frimodighet
Idag lade Rasmus Gårdebrink upp en intervju med mig på sin blogg:
http://rasmus-gardebrink.blogspot.com/
Intervjun bjöd mig på en del skratt och den kan bjuda er läsare på lite mer om vem jag är.
Jag minns att Rasmus var väldigt pådrivande för några månader sedan om att starta igång nationella bloggar. Han sade till mig vid ett tillfälle att jag borde ta tag i saken, och till slut sade han skämtsamt att han inte ville prata med mig förrän jag hade startat upp en blogg. Sagt och gjort.
Just det här är ett litet exempel, men något som jag förstått är väldigt typiskt honom. Envis och pådrivande, sällsynta egenskaper i en och samma person. Rasmus är en av de personer i den nationella rörelsen idag som jag hyser mest förtroende för. Det grundar jag på flera olika saker. Framför allt att han genom sin starka vilja, sitt nytänkande och sin brinnande entusiasm har satt Vimmerby på den nationella kartan. Han har fått en hel del uppmärksamhet, jag tänker framför allt på medborgargardet i Vimmerby och hans besök på förläggningen för ensamkommande flyktingbarn.
Rasmus kör sitt eget race och vet både vart och vad han vill. Som nationell kan man inte vara svag för yttre påfrestningar eller för defaitism, och jag tycker att han är ett lysande exempel på en person som stått emot det och står stark och stadig på de småländska markerna.
Intervju med Frimodighet
Det finns ett par personer i den nationella rörelsen som jag beundrar lite extra och som enligt min mening skiljer sig lite från mängden. En av dessa personer kommer imorgon att publicera en intervju med mig på sin välskrivna och intressanta blogg. Vill du veta mer om vem jag är, eller om du är nyfiken på vem det är som enligt min mening är en riktig toppenkille och en bra nationell förebild? Då gör du bäst i att kika in här igen imorgon. Jag kommer då att berätta mer om varför jag anser att han är en bra nationell förebild, och jag kommer även att länka till intervjun.
Vecko Revyn viker ut tjockisar
Detta kan låta och tyckas som att jag sorterar in människor, i detta fall kvinnor, i fack - tjocka och smala. Men det är inte jag som delar in kvinnor på det sättet, utan det är media och i synnerhet de kvinnofientliga så kallade kvinnotidningarna. I det här fallet tjej/kvinnotidningen Vecko Revyn.
I sitt senaste nummer har de valt att vika ut flera kvinnor som sitter i deras redaktion. De poserar i bara trosor och har händerna för brösten. Anledningen till utviket sägs vara att de vill visa på hur kvinnor ser ut 'naturligt'. Det vill säga att de har halvnakna kvinnor som är något kraftigare än vad genomsnittsmodellen är idag. På det viset vill de visa på att de är moraliska förkämpar och att de skulle stå på den naturliga kvinnlighetens sida.
De menar på att de står emot de sjuka ideal där man objektifierar kvinnor bara för att de fotat kvinnor så som kvinnor faktiskt ser ut kroppsligen. Själv tycker jag att chefredaktören Linda Öhrn har den vackraste och mest kvinnliga kroppen av dem. Hon har verkligen en fantastisk kropp om man bara tittar rent av på bilderna. Problemet är dock att i de här utviken som Vecko Revyn nu publicerat, så skjuter de sig själva i foten.
Hyckleriet vet inga gränser när man valt att låta halva redaktionen sminkas hårt, fixas i håret och posera vant framför kameran. Om man ska ha ett utvikningsreportage om hur kvinnor ser ut och om man ska leka moraltanter både i artiklarna som är tillhörande bilderna och i de debattartiklar de gjort till svar av kritiken, så borde man åtminstone ha ett reportage så som kvinnor faktiskt ser ut.
Ingen kvinna jag känner till vaknar upp på morgonen med perfekt hår, hårt sminkat ansikte och insmord med brun-utan-sol. Så varför publicerar egentligen Vecko Revyn de här bilderna? Är det för att de vill boosta sina egon genom att få ryggdunkningar av andra hycklande medsystrar i mediabranschen? Är det för att de vill få bekräftat att de duger som de är? Vill de rättfärdiga objektifieringen av kvinnor i media genom att publicera bilder på halvnakna kvinnor modell större?
Jag förstår verkligen inte varför man gör en sådan här sak. Vecko Revyn är i mina ögon inget annat än en hycklande och kvinnofientlig tidning.
Redaktör Angelica
Chefredaktör Linda Öhrn
Frimodighet är tillbaka!
Hej mina vänner! Jag gick på lite välbehövd jul- och nyårsledighet, utan att informera om det. Många har nu undrat vad som har hänt och vart jag har tagit vägen. Men det handlade bara om en andningspaus från mångt och mycket. Nu är jag dock tillbaka med mer energi än någonsin och riktigt, riktigt laddad inför ett händelserikt år.
Det har hänt en hel del fantastiska saker under ledigheten... och jag har fullt med planer och idéer inför det kommande året. Ni kommer att få följa med på den resan så länge ni fortsätter läsa bloggen.
God fortsättning!
