Kära läsare!
Svenska män begår oftast inte den här typen av handlingar, svenska män har inte det här tillvägagångssättet. Och NEJ, alla människor är inte lika mycket värda. Det är en romantiserad tanke som vi blivit indoktrinerade i enda sedan barnsben. En bestialisk våldtäktsman från långt-bort-i-stan är INTE lika mycket värd som en ung, svensk, vacker och ambitiös kvinna.
Nu talar man inte längre om huruvida utländska män är överrepresenterade i våldtäktsstatistisken eller inte, det är bevisat både genom statistiska siffror och professurer. Nu talar man istället om dessa mäns integritet och att det är de som är de största offrena. Offer för svenskarnas (!) fördomar. Ilskan över denna offerroll och att vi inte öppnat upp famnen och plånboken tillräckligt mycket, rättfärdigar tydligen då att de våldtar och skändar.
Jag har alltid ställt upp för människor i min omgivning, och vet att jag till min läggning är oerhört sympatisk och enligt många till och med lite väl godtrogen. Det finns många vänner och bekanta som har samma personlighetsdrag. Men vad vi också har gemensamt är bestörtningen över de orättvisor som finns i samhället och att skulden hamnar hos dem som ifrågasätter dem. Är det vi som ska klandras?
Förvånad?
Det här är han som är anhållen för mordet på Elin Krantz.
Han heter Ephr** Tade** Yohan*** och är född 1987.
Den unga svenska kvinnan som hittades mördad i Göteborg hade torterats och skändats.
Jag finner inga ord för det förakt jag känner inför den eller de som bragde Elin om livet.
Om att vara konsekvent
Media
Vikingalagen
Tillvarons största gåva - det är jag själv
Alla människor kan lära sig något av mig
Mina tankar är mer komplicerade än alla datorer
Mina känslor är lika viktiga som alla andras
Det jag säger är väl värt att lyssna på
Det jag gör är värt att uppmärksammas
Jag respekterar mig själv och finner att andra gör det också
Jag skrattar åt mig själv med ömhet och värme
Jag har full rätt att må bra på alla sätt
Jag är unik på mitt sätt, det finns ingen annan mig.
Demokratur och/eller skendemokrati?
Demokratur är ett missnöjesbegrepp där de moderna västerländska demokratierna kritiseras för bristande maktfördelning där det efterfrågas lagar och mer skydd mot majoritetens förtryck. Uttrycket har också på senare tid använts alltmer i sammanhang där minoritetens tyranni härskar.
Demokratur betecknar ett samhälle som till ytan är, dvs. nominellt, en demokrati men som i praktiken saknar en reell och vidare omfattande yttrandefrihet, som saknar en möjlighet för dissiderande politiska grupper att föra sin talan på lika villkor, som saknar ett fullt ut rättssäkert rättsväsende (där lagar och regler tillämpas och appliceras olika beroende på vilket politiskt läger man tillhör), där man riskerar att bli av med sitt jobb för sina åsikters skull, där man som dissident/dissiderande grupp riskerar att bli utsatt för politiskt våld av politiska motståndare (och där staten ser mellan fingrarna med detta). Ytterligare ett kännetecken för en demokratur är när lagarna som finns inte efterlevs (av staten själv).
Dock skall tilläggas att det i definitionen för demokratur finns med det faktum att majoriteten av människorna i detta samhällstillstånd själva inte uppfattar att de lever i en demokratur.
"I en demokratur råder allmänna och fria val, åsiktsfrihet råder formellt men politiken och massmedia domineras av ett etablissemang som anser att bara vissa meningsyttringar skall släppas fram. Konsekvensen blir att medborgarna lever i en föreställning att de förmedlas en objektiv och allsidig bild av verkligheten. Åsiktsförtrycket är väl dolt, den fria debatten stryps."
Skendemokrati kan anses råda i en stat där regimen ger sken av att vara demokratisk men samtidigt kränker de demokratiska rättigheterna. I sin mest uttalade form sker detta genom statligt påbjuden censur, godtyckligt fängslande av oppositionsmedlemmar, valfusk eller dolda maktförhållanden där exempelvis en folkvald regering lyder under en icke folkvald instans. En viss grad av skendemokrati kan även anses råda i en stat där det allmänna "ser mellan fingrarna" och inte beivrar enskilda medborgares brott mot andra medborgares demokratiska rättigheter, exempelvis om någon förhindrar en annan tillträde till en vallokal utan att det beivras.
Nostalgi
Nostalgisk tänker jag tillbaka på min barndoms tid,
i yngre år var jag lyckligast och hade ett friare sinne.
Då min naivitet och okunskap om världen gav mig frid,
egenskaper och känslor som nu är ett minne.
Jag sprang barfota i gräset och blev blöt av dess dagg,
solen smekte mig och värmde med sitt ljus.
Den enda smärta jag kunde känna var rosbuskens tagg,
glädjen att leva gav mig lyckans rus.
Svar till Henrik Schyffert
Alltså något så unikt som svenska, traditionsbundna, vita, medelålders människor med 2,0 barn. De vill alltså ha mig. Ett land till brädden fyllt av folk som mig. Kan ni tänka er något värre? Alla ni som röstade på alliansen eller de rödgröna till riksdagen i söndags: Innan ni nu försöker sätta igång och rensa ut vårt land på allt som är svenskt, svensk kultur och svenska värderingar så skulle jag bara vilja berätta några grejer om mig...
Jag är urtypen för en svensk kvinna. Jag är ambitiös, känner empati, delar med mig och har många andra fina egenskaper. Jag säger att jag måste jobba, då gör jag det effektivt och på ett sätt som gör att jag vinner på det både i plånboken och karriärmässigt. Såna som vi tänker mest på vår omgivning. Vi har svårt att låta bli att engagera oss i allt. Vi klättrar på karriärsstegen, vi skaffar familj och har ett rikt socialt liv. Vi har svårt att säga nej och är naiva, vilket kan anses vara en fin egenskap. Vill föreningen att vi ska kratta löv gör vi det glatt, vi är med på föräldramöten, tränar 3 gånger i veckan, städar, diskar, tvättar... och så vidare.
Det går att bygga ett samhälle kring mig, och andra svenska kvinnor och män. Om man stängde alla gränser och vi var tvungna att börja om, att det blev som i tv-serien ”Lost”, skulle jag tyvärr inte kunna tillföra någonting av det som varit mångkulturens fina egenskaper. Jag kan inte stjäla utan att känna att det är fel, jag kan inte våldta. Inte slå barn eller misshandla åldringar. Jag skulle må dåligt av att inte ha ett jobb och därmed tvingas leva på samhället. Jag skulle ständigt känna att jag vill göra det jag mår bäst av: att agera moraliskt, empatiskt och riktigt. Egenskaper som är karaktäristiska för nordbor, utmärkande för svenskar.
Jag behöver 2500 kalorier per dag. Oftast försöker jag se till att äta nyttigt och en varierad kost. Jag är miljömedveten och tänker på djurens levnadsförhållanden, därför handlar jag oftast ekologiskt och närproducerat. Jag mår bra av att få andra människor att må bra, uppmuntra såna som vågar ta initiativ och bidra med glädje och energi till min omgivning. Jag är framavlad för att till nästa generation föra vidare svensk identitet, svenska värderingar och sunda ideal. Viktigast för mig är min familj.
Så om er dröm är ett samhälle med mångkultur blandat med lobotomerade Henrik Schyffert-människor, så är min dröm ett Sverige där man kan se det som något fint med såna som mig och många andra stolta svenska människor. Människor med olika infallsvinklar och andra kunskaper, människor som är så modiga att de faktiskt vågat säga ifrån mot etablissemangets romantiska dröm om det mångkulturella och liberala samhället där gränserna för vad som är rätt och riktigt suddats ut. Människor som faktiskt kan tillföra något. Därför vill jag ha ett svenskt samhälle, där alla slags personligheter finns. Där det är fint att vara svensk. Där svensken får plats.
Svar på detta:
http://www.aftonbladet.se/vigillarolika/article7839980.ab
Jag hade fel - Jag erkänner!
- Jag hade fel!
Vad hade jag fel om då, undrar du. Jag hade fel om effekten av att ha Sverigedemokraterna i riksdagen. Å ena sidan så visste inte någon av oss hur det skulle bli eller vad följderna kommer att bli, men så här långt så är det onekligen bara en positiv effekt som jag ser det. Det återstår att se hur de kommer att föra sin politik och ifall de kommer att ge vika.
Men som det ser ut just nu så är det allt fler som har vaknat upp och insett att allt kanske inte står rätt till, när de sett hur SD blivit behandlade i media under de senaste dagarna. Hetsjakten är på SD:are är från alla håll och kanter, så det är bara att rida på framgångsvågen och våga stå upp för sig själv och sina ideal. Även om du inte gillar SD eller deras politik, tänk rationellt och försök fundera ut vad du kan göra för att dra fördel av det och bidra till ett nationellt uppvaknande.
Jag har aldrig brunnit så mycket som nu, och elden blir bara starkare för varje dag. Jag känner det i hjärtat, i magen och i hela kroppen.
Jag tar debatten!
Exempel 1) Under valdagen hade Expressen en osmaklig löpsedel där man skrynklat ihop en SD-valsedel, kastat den i rännstenen för att sedan fota den och ha den på tidningens framsida och löpet. Aftonbladet hade denna dag på sin nätupplaga startat igång med en kampanj man valt att kalla "Vi gillar olika". Sedan hade man med stora bokstäver skrivit på sidan att "idag är valet ditt, men vi gillar inte främlingsfientlighet. idag är valet ditt, men... osv."
Exempel 2) Rädda, indoktrinerade och rabiata människor på facebook som i sin status skriver "Röstade du på SD så ber jag dig att gå in på min sida och plocka bort dig själv som vän".
Exempel 3) Aftonbladet igen, som i mina ögon är värst just nu. På deras hemsida kan man få fylla i en enkät som heter "Jag säger nej till främlingsfientlighet. Jag gillar olika". Det finns dock bara ett svar att klicka i, "Jag stödjer kampanjen"...
Exempel 4) Nu börjar även företagen att lägga sig i människors åsikter och vad de röstar på. Senast ut i raden var skoföretaget Brandos som uppmanar alla 300.000 människor som röstade på SD att INTE handla i deras butik eller köpa deras skor. De säger i sitt youtube-klipp att de "är för olika åsikter och att man ska tycka och tänka vad man vill, men det finns gränser".
Som sagt så är exemplen hur många som helst, men dessa är några av dem som upprört mig mest. Jag har aldrig tidigare känt eller haft ett behov av att debattera, diskutera och skylta med min politiska ståndpunkt gentemot kollegor och bekanta. Men nu är läget ett annat. Om jag väljer att fortsätta vara tyst så böjer jag mig för de sjuka människor som kämpar hårt mot yttrande- och åsiktsfriheten, och böjer mig för att någon annan ska säga åt mig vad som är rätt att tycka. Från och med i måndags så tar jag debatten med alla, i alla forum. På nätet, på jobbet, i tunnelbanan, osv. Folk kommer inte att inse vilken sjuk demokrati vi lever i och folk kommer inte våga säga ifrån ifall det inte är någon som börjar. Jag är spyfärdig på systemet, så nu säger jag vad jag tycker och tänker. Nu sågar jag motståndarnas argument vid fotknölarna. Och jag gör det utan att tänka på konsekvenserna.
Till mina läsare!
Jag ber om ursäkt för mina dåliga uppdateringar, men som väl bekant är det valtider med en hel del att göra men också texter och artiklar som skrivas på annat håll... Därför har jag inte riktigt tid att uppdatera bloggen nu och de kommande dagarna. Jag är tillbaka med ny energi, väldigt många inlägg och nya tankeväckare från och med nästa vecka.
Må väl och gör vad DU kan för att bidra till ett bättre Sverige!
Valdagen närmar sig...
Hade det jag påstår inte varit sanning, så hade inte så respektlösa, omoraliska och självcentrerade människor suttit på sina poster. Politiken som bedrivs idag är ett medel där målet är att snarare tjäna varje enskilt parti och dess partimedlemmars egna syften, än att se till det svenska folkets väl och tillämpa en politik som är bäst lämpad för dem. För mig ter det sig märkligt att varje månad plocka ut hiskeligt stora löner, bo i en påkostad och ståtlig herrgård, samt att köpa handväskor som motsvarar två arbetarlöner när det går stick i stäv med sin egen partipolitik. Dagens politiker betalar ut svarta löner för hemhjälp, fifflar, köper sex, super och festar. Det har uppdagats under de senaste månaderna att flera politiker med olika partitillhörighet har köpt sex vid både inplanerade och spontana tillfällen, trots att de haft fruar och barn väntandes hemma.
Ett par av våra valda politiker har blivit dömda för misshandel, nästan varje gång i krogmiljö. Några av riksdagspolitikerna springer halvnakna i paljettdräkter på dekadensens folkfest där de i pride-tåget springer kapplöpning i politisk korrekthet. De dricker sig redlösa, äter dyra restaurangmiddagar och åker taxi överallt och ingenstans på skattebetalarnas bekostnad. Det har under sommaren anordnats grillfest i feminismens namn där huvudnumret var att bränna pengar till aska. Om någon av våra politiker väl ställs mot väggen har det oftast varit rena lögner eller mörkande som är tillvägagångssättet att hantera obekväma frågor.
Det värsta är inte bristen på moral eller beteendet i sig; det värsta är att ingen reagerar. I min värld är det förenat med förtroende att sitta som vald politiker, oavsett om man är kommunalråd eller riksdagsledamot. Som förtroendevald politiker bör man snarare anse sig ha skyldigheter än rättigheter genom sitt åtagande, och bör ha högre respekt för den roll man faktiskt har. Det är på våra politiker vi bör ha våra högsta krav och förväntningar, det är de som ska leda oss mot en bättre vardag och ljusare framtid. Som politiker bör man se stolthet i att blivit vald till att påverka och styra sitt land, som politiker bör man ha hög respekt för sina väljare. Det har man bland annat inte om man med odemokratiska metoder väljer att motarbeta partier man inte själv känner att man vill diskutera med.
Inte heller när man bestämmer sig för att helt utestänga vissa partier ur debatten, när dessa har väljare, sympatisörer och intresserade som vill lyssna. De som väljer att arbeta inom politiken har därmed valt att se till andras intressen. Det är upp till oss som medborgare att bidra efter egen förmåga till ett bättre land, men det är framför allt upp till våra politiker att tjäna det svenska folket, lyssna till vår vilja och att påverka till att tjäna våra syften. Tyvärr är det inte verklighet i demokraturen Sverige.
Politiskt våld med sadistiska inslag och mord på svensk ung man i Växjö
Denna helg i september, en vecka innan valet, hände det som inte direkt chockar oss när vi nu läser om det i tidningarna eller ser det på nyheterna. Det är med ilska, fysiskt och psykiskt illamående, förtvivlan och sorg som jag läser att två unga svenska män under denna helg har fallit offer.
En sverigedemokrat blev överfallen, misshandlad och torterad i sitt eget hem för att han har en viss politisk uppfattning. Några har bestämt sig för att fysiskt skada en person för vad han tycker och tänker. För mig är det helt sinnessjukt att vi lever i ett samhälle där människor blir skadade, utfrusna, sparkade från sina jobb och förlorar vänner som man haft i många år för att man valt att ta ställning. Oavsett vem det är, eller vilken politisk tillhörighet man har så finns det ingen som förtjänar att bli nedslagen och förnedrad i sitt eget hem för att han tycker något.
En svensk man som är i 30-årsåldern blev mördad i helgen, av en utländsk man som knivhögg honom i ryggen. Allt för att han stod upp för sig själv och i en konfrontation med mannen, istället för att springa därifrån.
Detta är så tragiskt så att jag knappt finner några ord.
Diskussionerna kommer att tystna med dagarna som går, och minnet av dessa händelser kommer att blekna med tiden. Om inte sådana händelser som dessa får folk att vakna till liv och inse att något är väldigt sjukt och väldigt fel i det samhälle vi lever i idag, vad ska då få folk att vakna?
En fungerande relation – Utopi eller fullt möjligt?
Det är här dilemmat kommer in, och också det som gör att många förhållanden spricker. Eller att det där man lovade någon gång för länge sedan om att älska i nöd och lust tills döden skiljde en åt, inte är något värt för att det dykt upp ett lite roligare och mer spännande alternativ. Samtidigt bör man våga ta ansvar för sig själv och sitt eget välbefinnande och lämna en dålig relation, om så nu är fallet.
Det är ändå så att jag tror att de flesta relationer går i kras av tre olika anledningar:
- Gräset är grönare på andra sidan
Du har hittat en person som du lärt dig att tycka om riktigt mycket, kanske till och med varit hopplöst förälskad i till en början. Först tyckte du att denne var vackrast i världen och du såg bara de positiva egenskaperna hos personen ifråga för att ni ännu inte riktigt lärt känna varandra. Sedan när du med tiden inser att det här också är en person, precis som du, med fel, brister och skavanker så börjar du störa dig på något av detta. Allra helst om det är egenskaper som du har svårt för eller inte alls känner igen hos dig själv. Samtidigt som att du kommer med insikt med detta börjar du störa dig på småsaker, och kanske på ett mer uppmärksammat sätt än tidigare lägga märke till beteendet hos din partner och även där hitta något du inte riktigt trivs med.
Ni kanske har varit tillsammans ett tag, börjar bli mer avslappnade med varandra och är inte längre lika måna om att göra er fina för varandra som under förälskelsens glansdagar. Då börjar du fundera över om det faktiskt inte finns något bättre. Som är lite roligare, även fast ni skrattar ihop de stunder ni har tid för varandra och inte är trötta. Som är lite snyggare, även fast han eller hon är riktigt snygg på lördagkvällarna efter en sovmorgon, lång dusch och tid att tänka på det lite extra. Som är lite smartare, även fast din partner har vissa områden som han eller hon verkligen är klipsk i så kanske det finns någon som kan lite mer. Som vill ha sex lite oftare, även fast ni har regelbundet sex ett par gånger i veckan nu när ni varit tillsammans ett tag. Man vet vad man har, men man vet inte vad man får. Eller vad man hade kunnat få. Därför finns det en fullkomligen absurd strävan hos vissa att hela tiden hitta och ha något som är lite bättre. För att få det perfekta, trots att vi själva är långt där ifrån om vi bara blickar inåt.
- Förhoppning om att skapa det perfekta
Den här anledningen vågar jag faktiskt påstå är mer vanlig bland tjejer och kvinnor, även om det säkert finns män som är på samma sätt. Många kvinnor har en märklig egenskap, vilken innebär att de någonstans inser att de inte kan få det perfekta. Därför vill de istället skapa det perfekta. Redan när du träffar din partner och ni tar steget att bli tillsammans är du någonstans medveten om att denne saknar något som du egentligen vill ha, stort eller smått. Men du accepterar detta. Antingen för att du är fullt medveten om att du inte kommer att få det perfekta på vanlig väg, eller för att du tror att du kommer att kunna blunda för det om du bara ger det en chans.
Du börjar acceptera hans kanske radikala och starka åsikter i början, att han träffar sin bästa kompis varje söndag, att han gillar sina speciella skjortor, att han tycker att det är löjligt med Ica-kort eller att han avskyr parmiddagar. Du är fullt medveten om detta, för det har han sagt och visat tidigt under ert förhållande. Men du gillar inte något av detta, så sedan kommer sakta men säkert förändringarna. Hans åsikter kanske är lite för mycket ibland, och han kanske inte måste tycka och tänka precis hela tiden. Sin kompis som han träffar varje lördag borde kunna stå åt sidan för åtminstone en dag, eller då och då, om du inte har något bättre för dig så borde han ju ställa upp för dig. Skjortorna han har är ju rent av gräsliga, så du börjar köpa en massa pikétröjor till honom istället så att han använder dem och slipper ha dåligt samvete genom att inte använda dem. Du tjatar på honom om vikten med att ha ett Ica-kort och att rent av komma ihåg att dra det, det är ju urdumt att inte ha ett när man kan få fina bonuscheckar i slutet av månaden. Och vad gör det egentligen att ställa upp på en parmiddag med din bästa kompis Lina och hennes supertrevliga kille Niklas, som din pojkvän fullkomligen avskyr?
- Man ger upp för lätt
Ni har hållit ihop i en massa år och ni känner varandra utan och innan. Det finns säkert med barn i bilden, ni har hunnit med förlovning eller giftermål. Under en längre tid har ni bara fokuserat på det praktiska runt omkring, och efter tiden så har ni glömt bort varandra och funderat över vart kärleken tog vägen. Du känner inte längre samma förälskelse som du gjorde en gång i tiden, och tänker tillbaka på hur det kändes och kanske hur det borde kännas. Ni bråkar för småsaker och tar inte tag i problemen, utan skjuter dem åt sidan eller bakom er. Tills ni till slut kommer till en gräns när allt känns övermäktigt och ni helt plötsligt står och har världens gräl vid köksbordet för att någon utav er råkat klämma i mitten på kaviartuben istället för högst upp, som man faktiskt borde göra.
Ni står bara och skriker och bråkar för en så trivial sak, när det i grund och botten ligger frustration bakom. Frustration över att allt inte riktigt blivit som det var tänkt, och för att allt bara känns värdelöst. När det säkerligen aldrig ens blivit en diskussion ifall ni valt att ta tag i det från första början när det första problemet dök upp. För att ni är lata, för att ni inte respekterat ert förhållande och för att det är allmänt vedertaget att det så lätt kan bytas ut. Därför lämnar ni varandra och låter en familj gå i spillror. Allt detta för att hellre fly än att kämpa.
Vad tror du är viktigast, att nöja dig med det bästa eller att acceptera och finna trygghet i det du har?
Två brev
Det andra brevet kommer jag att skicka till de största tidningarna, där jag kommer att fråga hur det kommer sig att man väljer att hänga ut brottslingar som är av svensk härkomst men inte av utländsk. Brottslingar ska hängas ut, det tycker jag absolut, men alla ska stå lika inför detta. Jag kommer också att ifrågasätta deras beslut att det är viktigare att inte skapa misstro om vissa folkgrupper, än att skriva ut faktiskt signalement och härkomst för att gripa en förövare eller brottsling.
Det kommer att bli mycket intressant och se om och/eller hur de kommer att svara på detta. Håll utkik på bloggen!
Den bästa krönika jag läst
http://www.friatider.se/krig-ar-fred-och-valdtakt-ar-ett-privilegium
Jag är otroligt imponerad av författaren till denna. Läs, begrunda och sprid vidare!
Valspurt
Nu är det bara 12 dagar kvar till valet.
Det finns massor att göra för den som vill se till att folk röstar "rätt",
och får upp ögonen för ett vettigt alternativ.
Från och med idag och fram till valet kommer jag och ett antal personer att VARJE dag se till att folk får upp ögonen, och att synas på många håll i Stockholm.
Vill du hjälpa oss med detta?
Skriv en kommentar i kommentarsfältet så mejlar jag dig!
Makten lider av ett sjukt hävdelsebehov
Miljöpartiet går till val på att "modernisera" Sverige. I deras reklamkampanj för denna modernisering har man med de färgglada pridefärgerna och ett arabiskt typsnitt i bokstäverna som skriker ut MODERNISERA som budskap till de förbipasserande. Liknande är det med Moderaterna. Varje morgon när jag går ut genom min port för att ta mig till jobbet så möts jag av Fredrik Reinfeldts leende, där texten bredvid honom säger att Sverige bör vara ett föregångsland.
Reinfeldt sa här om dagen i en intervju med TV4 att den som tycker om Sverige inte bör rösta på Sverigedemokraterna. Förvisso hade han helt rätt i det, men jag vill även säga att den som tycker om Sverige lika väl inte borde rösta på Moderaterna. De vill tvätta, skrubba och skrapa bort allt som har med svenskhet och nationell identitet att göra. Den allmänna värnplikten avskaffas, försvaret nedrustas, traditioner byts ut och/eller fylls ut med nya, pengar och tid läggs på utbildningar för människor som inte kan eller vill jobba, etcetera.
Vi har världens högsta skatter, världens högsta utlandsbistånd per capita, västvärldens största asylinvandring per capita och det mesigaste rättsväsendet i världen. Makten vill låta Sverige vara ett multikulturellt och fördomsfritt föredöme för resten av världen. Ironiskt nog brukar ju dock våra nordiska grannländer använda just Sverige som ett varnande och avskräckande exempel.
Inte nog med att man alltså jobbar på en Bror Duktig-attityd och ska visa sig som ett politiskt korrekt land som öppnar stora famnen för allt och alla, så hävdar man sig också ännu mer genom att fördöma andra europeiska länders sätt att agera och deras politikers sätt att hantera situationer. Projicering eller mindervärdeskomplex? Jag vet inte. Sjukt är det i alla fall.
Sverige - VM-vinnare i politisk korrekthet
Positivitet och brinnande engagemang
Jag är en person som till min natur tycker att det är allt eller inget som gäller. När jag hittade rätt forum att engagera mig i så lovade jag mig själv att jag skulle göra det till 110% och hela tiden ge det yttersta av mig själv. Det är inte så lätt alla gånger, och det är ibland att man känner ett visst vemod och hopplöshet när man ser på samhällets förfall och förhoppningar om att folk ska vakna upp ur den koma som lagt sig som ett tjockt dimhölje över oss.
Det är dock allt för många som hatar, föraktar och gör sig förbannade över saker och ting. Självklart är det en stark drivkraft i sig att vara arg, men vad som är viktigare är att se vad det är som är fint och positivt. Vad har vi annars för mening och mål? Jag har lovat mig själv, och jag tror att det löftet är vad som får elden att fortsätta att brinna inom mig; det är viktigt att kämpa MOT det jag hatar, men desto viktigare att kämpa FÖR det jag älskar.
Trots motgångar måste man hela tiden tänka att det finns något högre på ett högre plan, än att låta sig påverkas av något som egentligen säger mer om en själv som person än hur omständigheterna på riktigt är. Vinnare tar eget ansvar, medan förlorare skyller på andra. Ensam är inte stark, och man måste kunna ta ansvar för hur man låter sig påverkas och förhåller sig till det samhällsklimat som råder.
Jag vet många som blivit deprimerade och gått under sedan de uppmärksammat och med öppna ögon insett vår verklighet, och jag har full förståelse för att det för många kan bli övermäktigt. Men, jag är helt säker på att hur vi mår och hur långt det är möjligt att komma är helt beroende av vår egen inställning. Vi kan faktiskt välja hur vi ska må och hur vår inställning till livet är. Om jag blir arg, ledsen, glad eller sur på någon så är det för att jag valt att reagera med någon av dessa känslor gentemot den personen. Det jag vill komma fram till är att vi hela tiden måste tänka att det finns ett högre syfte och ett högre mål än att störa oss på småsaker som skitsnack, spekulationer och att älta det förgångna.
- Vill vi bara tycka en massa bakom våra skärmar och tangenter, eller vill vi faktiskt ta steget från ord till handling?
- Går vi och lägger oss om kvällarna och känner att vi kan somna in med gott samvete över vad vi uträttat under dagen?
- Är vi så fyllda av prestige så att vi stampar på samma ställe för att vi vägrar kompromissa, när vi ändå vill nå samma mål?
- Funderar vi över vad vi själva kan göra annorlunda eller kan förbättra hos oss själva, för att kunna ge ännu mer?
- Är vi så rädda för att förlora så att vi inte vågar satsa för att vinna?
Tänkvärt
"Sverige är det enda landet i världen som helt på egen hand kan komma att finansiera kolonisering och ockupation av sitt eget land".
"Det ligger i många likasinnades natur att ständigt försvara sig inför etablissemanget. Ska vi komma någon vart måste vi sluta försvara oss, för att istället gå till verbal attack och visa hur verkligheten ser ut".
