Frimodighet

Vart fjärde år har vi i Sverige rätt att lägga vår röst på personer som vi anser vara bäst lämpade att föra vår talan. Det är åtminstone utgångspunkten och en ganska enkel förklaring till vad det egentligen är vi gör när vi röstar. Även om det för vissa finns mer eller mindre tvivelaktiga skäl till anledningarna bakom ett kryss för en viss person. De personer som sedan får en plats i kommun, landsting eller riksdag sitter där till följd av en enda anledning; att vi, du och jag, har gett dem en plats där. Om vi tar en kort överblick över vilka slags personer det är som sitter på så inflytelserika poster så kan jag med lätthet säga att vi, du och jag, är omdömeslösa och pinsamt dåliga på att ställa krav på våra makthavare. Så dåliga att vi verkligen borde skämmas.

  Hade det jag påstår inte varit sanning, så hade inte så respektlösa, omoraliska och självcentrerade människor suttit på sina poster. Politiken som bedrivs idag är ett medel där målet är att snarare tjäna varje enskilt parti och dess partimedlemmars egna syften, än att se till det svenska folkets väl och tillämpa en politik som är bäst lämpad för dem. För mig ter det sig märkligt att varje månad plocka ut hiskeligt stora löner, bo i en påkostad och ståtlig herrgård, samt att köpa handväskor som motsvarar två arbetarlöner när det går stick i stäv med sin egen partipolitik. Dagens politiker betalar ut svarta löner för hemhjälp, fifflar, köper sex, super och festar. Det har uppdagats under de senaste månaderna att flera politiker med olika partitillhörighet har köpt sex vid både inplanerade och spontana tillfällen, trots att de haft fruar och barn väntandes hemma.

  Ett par av våra valda politiker har blivit dömda för misshandel, nästan varje gång i krogmiljö. Några av riksdagspolitikerna springer halvnakna i paljettdräkter på dekadensens folkfest där de i pride-tåget springer kapplöpning i politisk korrekthet. De dricker sig redlösa, äter dyra restaurangmiddagar och åker taxi överallt och ingenstans på skattebetalarnas bekostnad. Det har under sommaren anordnats grillfest i feminismens namn där huvudnumret var att bränna pengar till aska. Om någon av våra politiker väl ställs mot väggen har det oftast varit rena lögner eller mörkande som är tillvägagångssättet att hantera obekväma frågor.

  Det värsta är inte bristen på moral eller beteendet i sig; det värsta är att ingen reagerar. I min värld är det förenat med förtroende att sitta som vald politiker, oavsett om man är kommunalråd eller riksdagsledamot. Som förtroendevald politiker bör man snarare anse sig ha skyldigheter än rättigheter genom sitt åtagande, och bör ha högre respekt för den roll man faktiskt har. Det är på våra politiker vi bör ha våra högsta krav och förväntningar, det är de som ska leda oss mot en bättre vardag och ljusare framtid. Som politiker bör man se stolthet i att blivit vald till att påverka och styra sitt land, som politiker bör man ha hög respekt för sina väljare. Det har man bland annat inte om man med odemokratiska metoder väljer att motarbeta partier man inte själv känner att man vill diskutera med.

  Inte heller när man bestämmer sig för att helt utestänga vissa partier ur debatten, när dessa har väljare, sympatisörer och intresserade som vill lyssna. De som väljer att arbeta inom politiken har därmed valt att se till andras intressen. Det är upp till oss som medborgare att bidra efter egen förmåga till ett bättre land, men det är framför allt upp till våra politiker att tjäna det svenska folket, lyssna till vår vilja och att påverka till att tjäna våra syften. Tyvärr är det inte verklighet i demokraturen Sverige.