Det personliga ansvaret och solidariskt ansvar

Jag är av uppfattningen att alla har ett val, och att vi själva väljer hur vi lever våra liv och hur vi fyller ut dem. Vi kan bara skapa vår egen lycka. Lycka är ingenting som skapas av sig självt, utan är ett tillstånd som skapats av det vi själva valt vad som är rätt för oss och mår bra i det. Det jag vill mena är att vi alltid måste se vårt egna ansvar i våra handlingar och det är likadant med människor i vår omgivning. Om människor behandlar oss illa eller uppträder på ett sätt som för oss är oriktigt, så är det för att de har gjort det valet. Min uppfattning är att vi har ett personligt ansvar för precis allt vi gör.Min syn på lycka, livet och på ansvar kom dock i gungning här om dagen när det kom till min vetskap att en person som står mig nära har gjort ett väldigt olyckligt yrkesval.

Jag tänker tillbaka på hela den tiden jag känt henne, ja det är hela hennes liv faktiskt. Mitt första minne av henne är när hon satt i en kladdig barnstol och åt med hela ansiktet. Hon tittade på mig och såg så nöjd ut där hon satt. Mina senare minnen från hennes barndomsår var att hon alltid skulle ha så små söta flickiga klänningar på sig. Med skira blommor och stora rosetter. Alltid det blonda långa håret i små hästsvansar och de busiga blå ögonen som tindrade lyckligt. Alltid så sprallig, levnadsglad och med roliga idéer om allt och ingenting. En söt och gullig liten flicka är idag en vacker och intelligent ung kvinna. En vacker och intelligent ung kvinna som jobbar som strippa på en av Stockholms största strippklubbar.

Flera kvällar i veckan klär hon av sig naken inför en massa främmande och fluktande karlar som stillar sina begär genom att titta på unga, vackra men ack så förvirrade flickor. Hon åker flera mil varje kväll för att ta sig till sitt nya jobb, där hon får pengar och uppmärksamhet. Varje morgon åker hon samma sträcka hem. Jag undrar hur tankarna går då, när man sitter på bussen hem efter att ha klätt av sig naken framför ett otal karlar och dansat i flera, flera timmar. Fulla och kåta karlar som ropat och skrikit efter en, en och annan som tagit sig friheten att röra vid en.

Hon är vacker och intelligent, men hennes intelligens har tyvärr fått stå lite åt sidan för hennes uppmärksamhetstörst och bekräftelsebehov. Det här är en ung kvinna som jag känner väldigt väl och jag vet att hon inte haft det lätt. Jag vet att hon har fått kämpa mycket och att hon varit med om en hel del i hennes liv som berättigar att hon vill ha uppmärksamhet. Har man inte fått någon sådan överhuvudtaget, är det kanske lätt hänt att man lockas till ett yrke som detta. Hon kanske tänker att det inte spelar någon roll på vilket sätt hon blir bekräftad, så länge hon blir det. Och det är här jag kommer till frågan jag våndats med sedan jag fick vetskap om detta. Är detta hennes eget val och eget ansvar som jag inte bör blanda mig i, eller har jag inte ett medmänskligt ansvar för en ung och förvirrad flicka som egentligen behöver kärlek och trygghet mer än något annat?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0