Frimodighet

Det största problemet inom den nationella rörelsen idag är att det är allt för mycket skitsnack och allt för mycket prestige. Tämligen enkla orsaker att arbeta bort, men uppenbarligen ack så svårt! Man lägger ned timmar av tid och energi på att diskutera vem som är med vem, vem som sade vad och vem som gjorde vad. Det diskuteras saker som snarare hör hemma i en skvallertidning eller på ett kafferep. Jag kan säga av egen erfarenhet att jag har hört helt fantastiska rykten om mig själv. Det finns säkert en hel del av er som också känner igen er i det. Visserligen kanske man bör se det som smickrande att man är så pass intressant att man är ett föremål för diskussioner, men jag betackar mig intresset för min person. Hur vore det att göra något konstruktivt istället?

Att faktiskt göra något och inte bara sitta och snacka är jobbigt och det ställer krav på en som person. Det är lättare att prata om det som har varit och älta det förgångna. Det är lättare att se andras svagheter istället för att se sina egna brister. Upptäcker man att man själv inte är felfri så måste man ju hantera det och dessutom inse att man själv har ansvar för det. Prestige är också ett stort problem, visserligen en bra egenskap i sin grundmening, men man måste sätta det man jobbar för i ett högre syfte än egen vinning och i prestige. Det är en bra egenskap på det viset att det innebär att man sätter ett stort värde i det man gör och också vill göra det med kvalitet. Jag tror dock att man måste våga släppa på det där en aning, och kanske gå med på saker och göra saker man inte riktigt vill om det kan ha ett större och högre syfte. Man väljer tyvärr många gånger att låta sina egna känslor styra över förnuftet.

Jag menar inte med detta att jag skulle vara totalt annorlunda, men jag är åtminstone medveten om det. Då är det lättare att jobba bort och försöka påminna sig om vad det egentligen är man kämpar för. Ära och berömmelse idag eller förändring och befrielse om 10 år? Jag väljer i alla fall det sistnämnda. Det är med detta jag menar att man låter sig vara en del av problemet om man inte sätter sig emot prestige och skitsnack för att istället agera annorlunda. Vi måste visa att vi är bättre och mer moraliskt riktiga än våra fiender, därför måste vi sätta ett stopp för det. Man ska komma ihåg varför media och etablissemanget proppar oss fulla med smörja genom tidningar, reklam och tv. Propaganda som syftar till skvaller, vem som ligger med vem, supa tills man svimmar och bråk. Dåliga vanor och dålig moral. Det är bara för att fördumma oss och se till att trycka ned och motarbeta vår inre motståndskraft mot vad som är fel och oriktigt. Om vi väljer att låta oss påverkas av detta, och också väljer att bete oss på samma dekadenta sätt så kommer vi aldrig komma någon vart. Då kommer vi fortsätta att vara en del av problemet. Precis vad de våra fiender vill.

Att vara en del av lösningen är att vara positiv, ha framtidstro, våga vara ödmjuk och vägra skitsnack och intriger. Vi måste se ett värde i det vi gör i kampen varje dag, stort som smått. Lösningen är att uppmuntra andra i vår omgivning att kämpa på sitt sätt, även om vi själva kanske gör det annorlunda. Jag vet många som kritiserat olika aktioner och idéer som kommit upp från mig och många andra. Det betynger mig att se och höra att det ständigt finns människor som säger ”det där går inte” eller ”det där är en dålig idé”. Vad vinner man på detta? Ingenting. Det enda som sker är att man själv fungerar som en stor stock i det hjul som andra vill försöka få i rullning. Det som har hänt ligger i det förgångna och det finns inget vi kan göra åt det. Det är i nuet vi kan agera och välja hur vi ska bedriva vår kamp och aktivism på det sätt vi tror på. Framtiden är vår, och lösningen är en tro på den.