Frimodighet

De tre första orden stämmer in på mig, men det sistnämnda är något som både samhället och media gärna vill tillskriva mig och andra unga svenska kvinnor. Trots god uppfostran och bra värderingar vi fått från våra föräldrar så har vi allihopa mer eller mindre hamnat i massmedias klor. Omedvetet eller medvetet är vi styrda, från att vi vaknar på morgonen och slår upp tidningen till att vi går och lägger oss med radion på. Media och det samhälle vi lever i vill göra oss till viljelösa offer utan mening, men med skyhöga och egoistiska mål.

Vi duger bara om vi alla ser likadana ut och tycker samma sak, helst ska vi inte ha någon utstickande åsikt alls. Det viktiga är att leva upp till den stöpta mallen av perfektion som skapats av just media. Vi ska operera oss vackra om vi inte hade tur i det genetiska lotteriet, kvinnlighet är inte längre att ha former som vi kvinnor faktiskt är skapta; med lite hull och breda höfter för att vara fertila och kunna föda barn. Enligt media ska vi ha pojkaktiga kroppar och kunna komma i kläder som en annars normal tioåring skulle passa i. Åldrande är inte längre något vackert, minsta tillstymmelse till ålderstecken ska bekämpas med nervgift.

Fröken Duktig ska självklart ha en lyckad karriär, alltid vara nöjd och glad samt ständigt vara på topp utan att sätta sig emot eller ifrågasätta något. Vi ska satsa på karriären då pengar och status är allt idag. Att tänka på familj är något som kommer långt ned på rangordningen av vad vi som är unga kvinnor bör prioritera. Man anses vara en bra människa genom att ha en fin titel på ett stort företag, titeln ska gärna vara på engelska för att vara extra slagkraftig när andra frågar vad man arbetar med. Gärna ha och ta mycket ansvar för någonting som egentligen är helt meningslöst, men som de goda och duktiga kvinnor vi är så ska vi göra det så snällt. Allt för att vara 'lyckade', och för att visa upp en fin och glättig yta utåt.

Vi ska vara starka individualister som lever singellivet livet ut. Det sjuka och dekadenta Sex and the City-fenomenet målas upp i media som något eftersträvansvärt. 'Varför nöja sig med en man när man kan få flera?' och 'Ha sex med vem du vill, när du vill - utan kärlek' är några av de budskap som Aftonbladets kvinnosatsning Wendela sänder ut till unga kvinnor. Jag har ett annorlunda synsätt på relationer, tvärtemot bland annat Aftonbladets syn på saken, men jag vill påstå att mitt sätt att se är det mest sunda och riktiga. Sex är en förening mellan en kvinna och en man som verkligen tycker om varandra. Annat är bara ett slöseri med sig själv. Oavsett om man vill erkänna det för sig själv eller inte, så följer det en tomhet i att ha varit med någon som man varken tycker om eller bryr sig om.

Media och vårt samhälle är så grovt sexualiserat idag att det inte längre finns några gränser för vad som är anständigt att skriva om i tidningarna eller vad som accepteras att tala vitt och brett om i det offentliga rummet. Det mesta av den reklam som görs med målgruppen kvinnor anspelar på sex och sexighet. Allt för att locka fram det mest primitiva ur våra sinnen, då det är lättast att påverka och mest mottagligt för de budskap som de vill ut med - vi påverkas ofta utan att vara medvetna om det. Media, samhället och våra politiker vill att vi bara accepterar detta. Denna påverkan är inte bara något som är primitivt och oerhört tomt, utan också kraftigt fördummande. Så länge man låter dem diktera vad som är normen så är man också en bricka i deras spel.

Ska vi som är kvinnor leva upp till vad massmedia bestämt är kvinnligt och lika med lycka? Förtjänar vi inte mer respekt, ett högre värde och med det högre livskvalitet? Svensk media och vårt samhälle av idag vill att vi unga, svenska kvinnor är dumma får som bara följer med flocken. Jag vet att vi alla är starka och intelligenta. Vi unga, svenska kvinnor både vet och kan betydligt bättre. Det gäller bara att ta steget - att våga vägra vara ett får i hagen.