Sagan som inte får ett lyckligt slut
Hon var tjejen som gick ut skolan med högst betygsnitt av alla,
och uppvuxen i den övre medelklassens Äppelviken.
Hon var tjejen som inte vetat vad lidande är eller upplevt att falla,
det värsta i hennes tankevärld var att göra pappa besviken.
Pappan jobbade och tjänade massvis med pengar,
sin brist på tid kompenserades med att ge en slant.
Pappans humör åkte berg-och-dalbana med börsens svängar,
tid och kärlek för sin dotter som belånades som pant.
Mamman kämpade dagligen för asylsökandes rätt,
främst för att bekräfta sitt ego och känna sig speciell.
De nyanlända hade ju faktiskt inte haft det helt lätt,
och då är det viktigt att vara en god kvinna och vara snäll.
För denna familj var mångkultur något spännande och exotiskt,
en krydda i vardagen och livet i det stora hela.
Pappan såg främlingar som något vackert och erotiskt,
men sålde sig själv när han lät pengar mot kroppar få spela.
Mamman tyckte sig vara mångkulturell som åt luncher hos en etiop,
afrikansk dans på helgerna och drack vin från fjärran land.
I deras liv var mångkultur något fint av vad de själva satt ihop,
men den dag då verkligheten kom så sattes familjen i brand.
Dottern som var vacker och lyckad hade livet framför sig,
omgiven av många vänner var utekvällar ett viktigt inslag.
Vad ingen vågat tro så skulle mångkulturen drabba denna tjej,
allt för en helt främmande mans lustar och behag.
Han såg henne dansa vackert och håret fladdra i nattens vind,
hennes kropp och hennes egenskap av att vara svensk kvinna.
Medan han våldtog henne brutalt löpte tårarna längs hennes kind,
men i hur samhället ser ut så hade han bara att vinna.
Efter att ha misshandlat, våldtagit och låtit henne utstå denna tortyr,
kände han att hon lika gärna kunde få plikta med sitt liv.
Ett straff blir till uppehållstillstånd och underlättar ett sådant bestyr,
så han skar långsamt men säkert av hennes hals med en kniv.
Pappan och mamman är nu sjukskrivna och är klart psykiskt instabila,
till följd av sin blåögda naivitet och att de ansåg mångkultur berika.
Deras dotter är nu i himlen och må i sin grav i frid få vila,
men ett som är säkert är att föräldrarna inte längre gillar olika.
Jag tolkar det som om det handlar om Elin. Är det sant med Äppelviken osv.?
Tragedien har ju skett, så det har ingen betydelse egentligen, men eftersom jag själv är uppvuxen i trakterna av Äppelviken, kan jag förstå skeendet och inte undgå att gripas ytterligare.
Nej den handlar inte om Elin... Men den är väl något inspirerad av den händelsen. Jag blev otroligt ledsen och påverkades mycket av det, så det inspirerade mig att skriva en lite annorlunda text.
Shit, den var ovanligt rättfram och brutal.
(Det är positivt.)
Jag känner mig smått chockad, faktiskt. Grattis. :P
Mycket bra skrivet men detta är tyvärr inte alls någon självklarhet:
"Deras dotter är nu i himlen och må i sin grav i frid få vila,
men ett som är säkert är att föräldrarna inte längre gillar olika."
Det finns riktigt sjuka exempel från vår förvridna verklighet på detta. Värsta är nog Stig Wallin vars dotter Sara mördades av sin ickeeuropeika pojkvän 1989. Han mördade även hennes väninna.
Stig Wallin reagerade på detta genom att, hör och häpna, bli fanatisk antirasist! Han startade den antirasistiska fem i tolv-rörelsen och sedermera blev han ordförande i Centrum mot rasism, ni vet de som såg rasism och hat i halva glass-sortimentet från GB och andra skrattretande saker.
Att Wallin var så pass "godhjärtad", eller snarare hjärntvättad, att han agerade på det sjuka sätt han gjorde gav han många priser och utmärkelser.
Han blev utnämnd till Årets vänligaste svensk (1993). Fick Kungamedaljen (1993), Utrikespressens förenings pris (1994), Humanpriset (1996) och "Lokala Nobels fredspris", utdelat av radiostationen Radioguld (1998).
Helt sinnessjukt! Om inte en sådan sak får en att vakna upp så kan man ju undra vad som krävs...
Många vill så till den milda grad inte stämplas som rasister, så de är beredda att göra vad som helst för att bevisa motsatsen. "Rasist" har blivit ett oerhört urvattnat ord, jag skrattar bara när jag hör det.
