Frimodighet

'Man blir som man umgås'
Ett uttryck som är oerhört sant, och blir mer och mer uppenbart ju mer jag tänker på det. Jag kan bara se på mig själv och de tillfällen i mitt liv som jag umgåtts med destruktiva, negativa och energislukande personer. Till en början ger man mycket av sig själv och känner att man kan bidra med en förändring och skapa skillnad bland de man är med. Sedan inser man att folk kan förändras till viss del, men i det stora hela så är vissa människor helt enkelt som de är. Låter man ändå sig själv figurera bland sådana människor och i sådana kretsar så känner man sedan ganska snabbt att man själv dras ned i samma självömkande och psykiskt masochistiska träsk.

Många gånger har jag valt att klippa banden och medvetet dra mig undan från människor som har en dålig inverkan på mig. Andra gånger är det de sanna vänner man har, och de som känner mig absolut bäst, som uppmärksammat mig på att något inte stått rätt till. Relativt nyligen var det kollegor, min familj och två av mina närmaste vänner som sa till mig att de sett en stor personlighetsförändring hos mig. Till följd av ett nytt umgänge hade jag blivit allt mer negativ, inåtvänd, tystlåten, trött och energilös. Som människa har man bara en viss begränsning av vad man kan ge av sig själv innan man kommer till den gräns att man känner sig uppäten istället.

Vänskap och att släppa in människor i sitt liv och sin omedelbara närhet handlar om ett givande och ett tagande. För att det ska bli hållbart i längden måste man lika gärna kunna lyssna som att prata. Ge energi och att få energi. Stötta, peppa och uppmuntra för att själv bli uppbackad, få positiv feedback och komplimanger. Även den mest energiska och glada person kan bli det helt motsatta i fel umgänge. Fel umgänge handlar dock inte bara om beteenden gentemot varandra, utan också en någotlunda gemensam värdegrund. Att man någonstans vet vad som är rätt och riktigt. Att man har framtidstro, en stark gemenskap, ärlighet och att se kritik som något som gör en till en bättre människa.

Jag har satt upp ett par principer för mig själv som jag absolut ska hålla. Dels för att det gör mig till en bättre människa och bättre vän, men också för att det i sin tur kommer att få mig att må bra och prioritera rätt. Följande principer har jag satt upp för mig själv och de ska jag hålla:

- Jag ska inte snacka skit om andra människor.
- Jag ska inte på ett självplågande sätt upprepa för mig själv hur jävligt allt är.
- Jag ska hålla det jag lovar. Oavsett vad.
- Jag ska vara ute i god tid och passa tider.
- Jag ska inte låta andra utnyttja min snällhet.
- Jag ska inte omge mig med människor som får mig att må dåligt.
- Jag ska bli bättre på att säga nej.
- Jag ska bara jobba för saker som jag tror på.
- Jag ska inte prata om dåtida problem eller om saker jag inte kan påverka.

Sedan jag gjorde ett val, att klippa banden med de människor som påverkar mig negativt (både vänner sedan gammalt och lite nyare) så har jag märkt att jag kommit tillbaka igen. Full av glädje, energi och framtidstro. Samtidigt har jag fokuserat på att vårda de fina vänner jag har och försökt att visa dem uppskattning på olika sätt. Jag är oerhört glad att jag kommit till den här insikten, det har fått mig att förstå vad som är viktigt. 

Det känns riktigt bra att på kort tid ha lärt känna en hel del nya människor som liksom jag är nytänkande, positiva, roliga och snarare är 'doers' än tyckare och tänkare.

Vinnare dras till vinnare - Svårare än så är det inte.