Män är från Mars, kvinnor är från Venus
I det senaste numret, nummer 8, av Allt om vetenskap finns det med en "kontroversiell" artikel som menar på att det finns faktiska skillnader mellan de olika könen. Här kommer min egen reflektion kring feminism, jämställdhet och könsroller.
Män är från Mars, kvinnor är från Venus - Ett allmänt känt uttryck sedan boken med samma namn släpptes 1992. Jag menar att det ligger en hel del i det här uttrycket, men av någon anledning vill etablissemanget inte låta "marsianerna" och "venusiterna" vara just vilka de är. Män och kvinnor är skapta på olika sätt, både fysiskt och emotionellt. Jag förstår inte meningen med att mixtra ihop en enda sörja av egenskaper där alla, män som kvinnor, ska tycka lika, tänka lika och agera likadant - för jämställdhetens skull. Det är just kombinationen kvinna och man som kompletterar varandra så väl med de egenskaper som särskiljer de olika könsrollerna och gör dem var för sig unika.
Könsroller skapar ingenting negativt, som jag ser det så finns bara fördelar. Bland annat menar jag att just det är de bästa förutsättningarna i en kärleksrelation när det sedan är dags för barn och barnuppfostran. Med de olika synsätten och tankegångarna uppfostras barnen med en större möjlighet att få utvecklas till starka och självtänkande personer, med sina säregna egenskaper.
Där män är sämre, är kvinnor många gånger bättre. Och vice versa. Varför inte låta det vara så? Min uppfattning är att det bara stärker oss ännu mer i samhället. Att jobba, leva och att ha en strävan tillsammans och i det ha ett behov av varandra. Dels för en starkare gemenskap, men också för att tillvarata det bästa ur oss själva och bidra efter egen förmåga.
Människan är ett flockdjur och har ett starkt behov av gemenskap och samhörighet. Det visar också de studier som gjorts på vilka slags människor det är som är lyckligast idag. Det är inte de som har mest pengar, bor lyxigast eller är starkast individualister. De som är lyckligast är de som sätter ett högt värde i relationen till sin familj och har goda vänskapsrelationer.
Jag som kvinna vill inte bli rekryterad till en arbetsplats för att de behöver fylla ut kvoten med kvinnor, jag vill få tjänsten för att jag är en av dem som anses vara mest och bäst lämpad för tjänsten. Skulle jag få för mig att söka till Polishögskolan vill jag att antagningskraven i alla delmoment ska vara krav som är uppsatta för att klara av yrket som polis. Inte att det ska vara olika krav på män och på kvinnor.
Att det ska vara lika lön för lika arbete är en självklarhet som vare sig handlar om feminism eller jämställdhet. Det handlar snarare om att i pengar sätta ett värde i den insats man gör. Gör en man och en kvinna en insats där de har lika kompetens, och erfarenhet, så ska de självklart belönas likvärdigt.
Det är feministernas fixidé om millimeterrättvisa och jämställdhet till punkt och pricka som har skapat en slags identitetskris bland svenska män och kvinnor idag. Grundproblemet är att denna besatthet av jämställdhet gjort att många svenska män och kvinnor är förvirrade i sina könsroller.
Jag är helt säker på att män i grund och botten vill ha en kvinnlig kvinna, och att kvinnor i grund och botten vill ha en manlig man. Detta i kombination med den identitetskris i våra könsroller som skapats av samhället, tror jag, åtminstone är en stor anledning till att vissa, av båda könen, har sökt sig till en partner med annan bakgrund och helt annan kultur. Just för att i sitt förvirrade sökande få precis vad de vill ha och innerst inne behöver -
män som är män och kvinnor som är kvinnor.
Tack för en mycket läsvärd blogg! Du skriver vackert och mitt i prick och ditt bloggnamn passar dig ypperligt!
En intressant aspekt om "lika lön för lika arbete" är att det från början faktiskt var ett krav från männen i fackföreningsrörelsen, och delvis riktat mot de lönearbetande kvinnorna; männens lön skulle räcka till både de själva och till att försörja familjen, men kvinnorna som i slutet av 1800-talet gick ut på arbetsmarknaden gjorde detta i regel som unga och barnlösa och i väntan på att bilda familj, och därför behövde de inte lika stor lön för att klara sitt uppehälle. När fler och fler kvinnor gick ut på arbetsmarknaden ledde detta till att många arbetsgivare hellre anställde en kvinna för att hon var billigare, och detta konkurrerade ut männen ur många branscher, bland annat textilindustrin. Männen svarade då med att kräva "lika lön för lika arbete" eftersom de visste att arbetsgivaren då hellre skulle anställa en man, eftersom män kunde arbeta hårdare utan att bli sjuka eller få arbetsskador.
Men den gällande historieskrivningen idag från politiskt korrekt håll är mycket annorlunda!
Roligt att höra!
Har aldrig hört innan om det med "lika lön för lika arbete" som du berättar om. Riktigt intressant och klart tänkvärt. Man lär sig något nytt varje dag! :)
Jag tror att dynamiken mellan man och kvinna - mellan det manliga och kvinnliga - är något oerhört viktigt att stå fast vid. Vilket också görs enklast genom att - inte göra ett dugg. Dvs genom att låta flickor leka med dom leksakerna dom vill leka med, och låta pojkar leka med dom leksakerna dom helst vill leka med. Konstigare än så är det inte. Det primordiala i naturen är det som alltid har fungerat bäst, och som alltid kommer att fungera bäst. Det behövs ingen jävla judisk och marxistisk queerpedagog till analytiker, som försöker ändra på naturens heliga gång. När man försöker ändra på naturens gång, dvs de högre makternas gång, då gör man sig skyldig till hybris. En lära så som den av den judiska Frankfurtskolan sprungna queerteorin, vägrar inse och följa naturens lagar, och vill tvinga människan att leva i ett system där reglerna är satta så att människan oftast inte kommer att kunna hålla sig till dessa regler (med skam och bestraffning som följd). Om människan lyckas hålla sig till denna skitläras perverterade regler/normer, så undertrycker hon sina naturliga känslor/behov/drifter osv (och mår därav dåligt kognitivt och själsligt), och lyckas hon inte hålla sig till reglerna/normerna, så bestraffas hon. Det är egentligen en förfinad variant av kommunismen (även den sprungen ur judendomen, och vidaresprungen ur Frankfurtskolan), då den vill dra alla människor ned till samma låga nivå (en kvinna som inte får vara kvinna, och en man som inte får vara man, är ju båda två lägre än sina sunda motsvarigheter). Ingen människa ska enligt denna lära kunna följa sina naturliga instinkter. Vad denna lära gör är att den nivellerar allt. I egalitarismen namn.
Denna skitlära, som är en kollektiv evolutionär överlevnadsmekanism hos judarna, grundad som ett vapen mot den vita värdbefolkningen (för att bryta ned värdbefolkningen. Att härska genom att söndra har alltid varit judarnas taktik), går ut på att könen ska leva i någon slags perverterad utopi , där man har kuvat naturens lagar, och kuva människans inre natur och drift. Vad den dessutom är, om man analyserar den närmare, är ett utfall av hybris, storhetsvansinne, och megalomani. I den antika definitionen av hybris, utmanade en person den primordiala och rådande ordningen och de naturlagar som gudarna/de högre makterna hade fastställt, och straffades därav för sitt övermod. Och det är precis vad denna skitlära gör, oavsett om man kallar den queerteori eller använder dess paraplybegrepp, kommunism. Den utmanar den primordiala naturliga ordningen så som människan är skapt. Inom psykiatrin talar man istället om storhetsvansinne (eller megalomani) som är ett uttryck för ett sinnestillstånd där en (eller flera) person(-er) har en starkt överdriven uppfattning, och ofta helt falsk bild, om sig själv och sin roll i verkligheten.
I ett samhälle med en massa människor med en diffus och oklar könsuppfattning, kommer antagligen den romantiska kärleken inte heller att existera fullt ut på samma sätt, då förutsättningen för en romantisk kärlek just är dom motsatta spänningspolerna som utgörs av det generellt vårdande och dito empatiska kvinnliga och det generellt beskyddande och dito dynamiska manliga.
Vidare kan det också vara ganska avslappnande och förenklande, för en individ som växer upp, att ha en redan ritad "karta" att navigera efter, i detta fall gällande könstillhörighet. Med detta sagt, så innebär det inte att man inte kan uppmuntra ifall barnet tar vissa avvikande spår på "kartan", för att just det specifika barnet känner för det. Alla män kommer inte att vara macho Hoa Hoa Dahlgren-män, och alla kvinnor kommer inte att vara superfeminina urmodersgestalter. Naturligtvis finns det i naturen lätt flytande gränser.
Du skrev:
"Där män är sämre, är kvinnor många gånger bättre. Och vice versa. Varför inte låta det vara så?"
Det är det som begreppet holism handlar om. Nämligen att summan av helheten är större än de enskilda delarna.
Du skrev:
"Detta i kombination med den identitetskris i våra könsroller som skapats av samhället, tror jag, åtminstone är en stor anledning till att vissa, av båda könen, har sökt sig till en partner med annan bakgrund och helt annan kultur. Just för att i sitt förvirrade sökande få precis vad de vill ha och innerst inne behöver"
Precis! Dessvärre upptäcker den naiva (vilket faktiskt är en fin och vacker egenskap, som har tagit oss nordbor tusentals år att genom evolution uppnå) svenska kvinnan efter ett tag, att med den "manligheten" som turkar, araber, negrer, och mestizo-sydamerikaner har, så medföljer det vissa andra negativa beteenden. Och då har vi inte ens pratat om att det dessutom vid rasblandning sker en gradvis urholkning av de svenska generna, i form av efterkomman.
Frid
/Johan B.
Jag har nu läst en hel del i din blogg. Bra skrivet!
Jag vill anmärka på ett litet lustigt felslut du gör angående feminismen. Du skriver att feministerna kämpar för millimeterrättvisa och jämställdhet till punkt och pricka. Detta är en vanlig missuppfattning, och jag tror att du som är kvinna har lättare att göra just det felslutet. Jag klandrar dig inte.
Feminister är nämligen bara intresserade av rättvisa och jämlikhet när det gynnar kvinnor. Inte när offret för (verkliga eller inbillade) orättvisor är män. Feminismen är inte någon rättvis historia utan en radikal kampideologi som skall omfördela makt, pengar och annat från män till kvinnor, samtidigt som kvinnor behåller diverse fördelar, som en exklusiv rätt till vårdnad om barn ifall radikalfeministen så önskar i en vårdnadstvist...
I slutändan är såklart den mera könlösa feminismen/ekvivalismen en hopplös konstruktion, som du också skriver. De har ju fel angående rent (genetiskt) ärtliga skillnader mellan könen, vilket gör att deras försök att göra folk könlösa ständigt misslyckas.
