Mål och mening
Även om jag har flera olika slags mål som jag vill uppnå så tror jag att en hel del ligger i strävan att nå det. Vissa mål är till och med näst intill omöjliga att uppnå, men strävan och vägen dit är vad som är livet. En stor del i vad som är meningen med livet är enligt mig att hela tiden kämpa för bättring. Är vi nöjda så blir vi splittrade och sökande, har vi hela tiden en strävan så är det gott och gör oss till bra människor.
Trots det så blir jag frustrerad över att vissa saker kan kännas omöjliga att uppnå, eller att de ligger oerhört långt bort i tiden. Men även om det gör mig frustrerad så blir jag samtidigt glad över att jag ändå känner och har förmågan att känna. Hellre att veta vad man vill, men att kanske inte få det. Än att få vad man vill, men inte veta om man egentligen vill ha det innerst inne. Självklart vill jag uppnå de mål jag satt upp för mig själv, självklart vill jag se till att få det jag vill ha. Men jag vet att jag aldrig någonsin kommer att sätta mig för att luta mig tillbaka i soffan och nöja mig med att ha det helt okej eller med att ha uppnått ett mål eller flera på ett halvhjärtat sätt.
Just nu har jag fyra mål som jag vill uppnå och jag kan samtidigt se en mening i kampen och i strävan på vägen dit. Och jag tror att det är så vi måste se på de mål vi har, oavsett om det blåser i medvind eller i motvind på vägen dit. Det ena målet ska jag ha uppnått inom två veckor, det andra inom två månader, det tredje inom fyra månader och det fjärde inom ett år. Vad har du för mål, och vad är meningen i det? Ska vi nöja oss med det lilla eller ska vi sträva efter det stora?
Är det verkligen en motsättning mellan de båda? :)
De som strävar mot sina mål, oavsett om de lyckas eller inte, dör som hjältar. Men de som vägrar att delta i livets kamp och utmaningar, tillhör världens ynkryggar som lever och slutgiltigen kommer att dö som eviga förlorare.
Jag vill passa på att uppmärksamma folk på att min blogg som slumrat i några år, nu är återöppnad, med ny design och nytt namn; ”Den Helige Dåren”.
Nya och gamla artiklar, nyhetsnotiser, tankar, häcklande, varvat med alternativ vacker europeisk musik (mina gamla bloggars signum) kommer fortlöpande att läggas upp (ett nytt inlägg är redan upplagt). I dagarna så kommer även ett stort scoop om Katolska kyrkan / Vatikanstaten och dess pedofilkopplingar att läggas upp på min blogg, samt ett öppet brev till vår hycklande Försvarsmakt, samt slutligen en artikel som kastar skugga över terrorbombningen som skedde i december.
Väl mött på min nya blogg
Johan Björnsson
Skribent, debattör, System-kritiker
http://johanbjornsson.blogspot.com
PS: jag länkar till dig
Roligt med en blogg som tar upp nationalism ur kvinnligt perspektiv. Själv har jag på min motpolsbloggat skrivit en del om kvinnliga frågor, som att nordiska kvinnor förr hade ganska stor frihet (de var iaf inte hårt hållna som Mellanösternkvinnor, vilket dagens elit försöker få oss att tro!), kvinnor i försvaret samt sex före äktenskapet som gammal tradition. Just det sista inlägget gav upphov till en smärre kommentarstorm, jag undrar varför.
Hela kvinnotråden på Rent Principiellt:
http://princip.motpol.nu/category/kvin/
Annars läste jag på bloggen Feminix att "nationalism är inte konstigare än att en mor räddar sitt eget barn först". Dylika sunda, kvinnliga perspektiv är vad "vår rörelse" behöver.
Jag tycker att Jonas de Geer sammanfattade och och gav svar på Motpol-mötet i Bagarmossen härförleden.