Socialdemokratiskt hyckleri
Stig-Björn Ljunggren förklarar Sverigedemokraternas låga valresultat i Uppsala med att det inte finns så mycket "white trash" där. Att benämna väljare med ett sådant epitet är i sig att fördöma, allra helst då han refererar till att "white trash" handlar om lågutbildade människor med lite pengar och låg social status. Vart tog den socialdemokratiska solidaritetstanken vägen? Är det något man bara applicerar i de egna leden?
Ljunggren är förvisso inte först ut i raden av socialdemokratiska hycklare under detta år, och lär knappast heller bli den sista. Jag minns socialdemokraten i Sigtuna kommun som hade våldsbrottsprevention som en av sina hjärtefrågor, samtidigt som han jobbade som dörrvakt på en nattklubb och slentrianslog människor med sin batong när tillfälle gavs. Eller Mona Sahlin som säger sig stå på de fattigas och utsattas sida, samtidigt som hon struttar runt med en ful och gräll väska som är värd tiotusentals kronor. Eller när hon som en hungrig hyena kastade sig över Sofia Arkelsten som blivit bjuden på smått och gott, samtidigt som hon glömde det faktum att hon själv låtit sig bjudas ett otal gånger. Detta är bara ett par exempel. Detta är dagens socialdemokrater i ett nötskal - hycklare.
Jag ser den nationella rörelsen och de nationella väljarna så som samhället ser ut i övrigt. Det är en stor blandning av personer i olika åldrar och med olika bakgrund. Det finns de som tidigt hoppade av skolan för att istället arbeta och bilda familj. Det finns de som prioriterat att utbilda sig, skaffa en examen och satsa på karriären. Den stora massan utgör allt från arbetslösa, lokalvårdare och sophämtare till jurister, ingenjörer och ekonomer. Den stora skillnaden mellan nationella och många människor i övrigt är dock en oerhört viktig skillnad;
De förstanämnda är de som i större utsträckning har hängivit sig helt åt att göra något åt de orättvisor som finns i samhället. Nationalism står för de mest ädla ideal, och det finns många nationella som dagligen kämpar för frihet och solidaritet.
Och det, det är knappast något att förakta.
