Självmordsbombningen - Orsak och verkan
Samtidigt som cirka 850 personer tågade i tysthet mot det svenskfientliga våldet i facklornas sken, inträffade den första självmordsbombningen mitt i julruschen inne i Stockholms innerstad. Syftet med attentatet var att skada oskyldiga svenskar – eller som han själv skrev i brevet adresserat till TT och Säpo – ”nu ska era barn, döttrar och systrar dö lika som våra bröder och systrar och barn dör”.
Jag fördömer attentatet, och att det hade kunnat sluta i en enorm tragedi med många oskyldiga svenskar som offer. Tragedin ligger just nu i att det nu ännu tydligare än någonsin står klart att Sverige inte längre är tryggt och ohotat. Det finns inte någon här i Sverige som kallar sig nationalist och som ursäktar självmordsbombningen eller som hade försvarat dådet om offren varit åtskilliga svenskar. Men, det är oerhört naivt att tro att gårdagens attentat var en direkt följd av den ansvarslösa invandringspolitiken och det fanatiska omhuldandet av mångkulturen som sådan. Vad lördagens självmordsattentat helt och fullt handlar om är orsak och verkan. Enligt det meddelande som skickades till TT och till Säpo så sades anledningen till attentatet vara Sveriges närvaro i Afghanistan och Lars Vilks målningar av den muslimska profeten Mohammed.
Det ligger ett stort problem i att hotbilden, mycket tack vare det allt mer tvångsmässiga upprepandet av detta, är muslimer och åter igen muslimer. Tänk efter själv, tror du att självmordsbombningar är ett kulturellt betingat inslag som kommer med på köpet i ’berikandet’ av Sverige? Skulden för attentatet i lördags bör därför inte ligga på muslimer som grupp, varken i allmänhet eller i synnerhet. Vettvillingen som sprängde sig själv i luften är den som bär ansvar för sina handlingar, men det yttersta ansvaret ligger hos den styrande regeringen och hos Fredrik Reinfeldt som regeringschef. Han och hans regering har dragit in Sverige i en konfliktsituation, när Sverige egentligen inte har något med den att göra. Att klandra muslimer och mångkulturen som sådan är att se symptomen och inte sjukdomen.
Politikerna har fört en ansvarslös politik, till stor del för den så kallade neutraliteten och sticka-huvudet-i-sanden-mentaliteten. Att Sverige skulle vara neutralt är något som inte stämmer. Allra helst med tanke på att Sverige idag aktivt deltar i en konflikt i Afghanistan som fortfarande pågår. Än så länge har fem svenska soldater fått sätta livet till i Afghanistan, flertalet har skadats svårt. Jag tänker inte ställa mig bakom protester mot attentatet där man menar på att det är muslimer som grupp som bör klandras, eller att detta skulle vara en direkt följd av mångkulturen. Bara för att många svenskar finner sig i att vi blir utsatta för förtryck och mördade, både bokstavligt och bildligt talat, så kan vi inte vänta oss att människor från andra länder och andra kulturer tolererar det.
Att Sverige öppnar upp stora famnen och stora plånboken för all världens folk samtidigt som man skickar soldater till deras ursprungsländer för att ockupera dessa är sinnessjukt och det, just det, bör fördömas helt och fullt. Det som bedrövar mig i debatten och de är att många tycks tro att detta inte hade hänt om Sverige inte hade varit så mångkulturellt som det tyvärr blivit. Hade vi haft invandringsstopp till Sverige så hade det med all säkerhet satt sig en självmordsbombare på flyget hit i alla fall, och ändå sprängt sig själv i luften på Drottninggatan.
För att vi i preventiva syften ska förhindra att liknande händelser inträffar igen så måste vi försöka förstå varför det hände. Det gör det självklart inte rätt, och det är inte heller en rättfärdigande anledning. Att förstå det kan däremot ge en förklaring. Om du får en sten inkastad genom ditt vardagsrumfönster, ska du vara arg på stenen eller på den som kastade stenen?
I stort har du rätt, men utan mångkulturen skulle inte dådet kunnat ske. Vi ska inte vara i Afghanistan eller Irak, men vi ska inte heller fylla vårt land med muslimer. Hade han varit i Irak där han hör hemma så hade han inte kunnat spränga sig i min svenska stad...
du har helt rätt i din analys men samtidigt måste vi komma ihåg att ju fler människor som kommer hit tack vare våra politikers flathet, ju fler konflikter kommer vi att drabbas av på grund av de olika religiösa och kulturella bakgrunder de har.
Det finns inga patentlösningar på det hela men ett viktigt steg är att få ett stopp på massinvandringen till Sverige och ett repatrieringssystem som gör det möjligt att återsända våra "kulturberikare" snarast möjligt
Gärningsmannen var en modig man som var beredd att offra sitt liv för sitt folk. Jag har på sätt och vis full förståelse för hans agerande (även om själva tillvägagångssättet och måltavlorna var kontraproduktiva för hans sak). Hade vi haft tusen svenska organiserade patrioter med samma mod så hade Sverige varit vårt (och nu menar jag inte att de för den skull skulle begå självmordsbombningar).
Inte heller finns det oskyldiga människor i det slags konflikt som vi är indragna i, även de som bär vatten till fienden bidrar till fiendens krigsgansträngning.
När vi talar om orsak och verkan så är den främsta orsaken till det inträffade att vi inte har en nationalistisk regim. Hade vi haft det så hade gärningsmannen aldrig varit här och hade han försökt ta sig hit med vapen i hand så hade han blivit likviderad.
Med andra ord är det den liberaliserade svenskens feghet som är den största boven i dramat. En bov som skapats av systemet under en längre tid. Så visst har du rätt att det är denna vi skall ställa mot väggen som skyldig och inte någon enskild arab som är beredd att utgjuta sitt blod för sitt folk.
Det är riktigt att tänka på det sättet, inte minst för att det nu finns risk att mörka krafter - som judar och folkpartister - försöker utnyttja bombdådet för att hetsa mot slöjor och använda mer skattepengar till raslig och kulturell assimilering...
Det mesta har nog redan sagts i den här debatten utan att något konstruktivt över huvud taget kommit ut av det. Jag håller med om vad du skriver även om jag också ser mångkulturen som en lika viktig förutsättning för attentatet. Att klandra muslimer som grupp vore naturligtvis att missa målet. Men det jag saknar helt i debatten är ifrågasättandet av den svenska objektiviteten. Den är en styrka för oss, men även en svaghet. När främlingar spränger sig själva mitt i Stockholms city i syfte att döda våra systrar och barn så är det inte läge att sätta sig ner och problematisera och fråga oss om hans motiv var rätt, vem som egentligen bär skulden osv. Då är det istället dags att agera. Låt hans motiv vara hur ädla som helst, när vi angrips så är det försvar som gäller. Det betyder inte att vi behöver sluta vara objektiva, fördöma Sveriges deltagande i orättfärdiga krig eller stödja muslimers rättigheter i sina egna hemländer.
