Ett tyst medgivande är också våldtäkt

Många tjejer och kvinnor upplever en stress och press över hur de förväntas att vara. Knappast är det männen som kan eller ska beskyllas för detta. Det är det sexistiska konsumtionssamhälle vi lever i som gjort att tjejer och kvinnor känner den här stressen och pressen. Att räcka till, och att leva upp till förväntningen av den perfekta kvinnan - madonnan och horan i ett väl förpackat format.

Liberalism är lika med ondska, liberalism är varken frihet eller jämlikhet. Filosofin är av ondo, och skapar inte bara ett dåligt samhälle. Den skapar dåliga människor – i synnerhet dåliga kvinnor. Detta för att kvinnor följer makt och kvinnor följer trygghet. Det ligger i vår natur. På grund av det sjuka samhälle vi lever i så håller makten och dekadensen varandra hårt i hand, där de kastat ett halsband av hedonism kring vår hals och håller hårt och krampaktigt i kopplet. Att följsamt låta oss ledas är lättare än att streta emot.

Konsumtionshetsen har lett till att vi svenskar inte bara, problematiskt nog, konsumerar materiella ting. Den har lett till att vi konsumerar människor. Genom villkorslöst sex och att man med detta slösar med sig själv så är man del i det vi så hårt föraktar. Villiga kvinnor blir produkten, där utbudet kommer alltid att styras av efterfrågan. En ond cirkel - liberalismens filosofi. Som nationalister, eller vad vi nu väljer att kalla oss, är vi inte sena att fördöma våldtäkter. Missförstå mig inte. Självklart är detta något som i alla lägen ska fördömas, förkastas och visa brinnande avsky mot. Men våldtäkter handlar inte alltid om ett överfall i en mörk skog eller att bli inträngd i en mörk port. De vanligaste våldtäkterna handlar om ett tidigt skede i dejtandet eller kanske sena krogkvällar . Jag pratar om det tysta medgivandet, som också är våldtäkt.

Låt säga att en kvinna varit förtjust i en man under en längre tid. Hon tycker att han har allt och lite till. Han visar ett begynnande intresse, och bjuder ut henne på ett par dejter. Efter ett par gånger blir det till slut att de bestämmer att ha en filmkväll hemma hos honom, och de börjar kyssas lite lätt. Han känner att något väcks inom honom, och blir mer och mer påstridig. Kyssarna blir djupare och hon känner att det inte riktigt känns som hon trott och hoppats. Men hon kysser honom lika djupt, hon vill ju inte framstå som ointresserad. Han börjar knäppa upp hennes blus, varpå hon skruvar på sig obekvämt och lätt flyttar bort hans händer från sin kropp.

– Jag tycker verkligen om dig, säger han och stryker henne över kinden och håret. Anspänningen i henne släpper en aning och kyssarna återgår till vad de var en stund innan. Han gör ett nytt försök att knäppa upp hennes blus, och den här gången låter hon honom göra det. Han tycker ju om henne och hon vill ju inte framstå som tråkig. Någonstans är hon medveten om att hon är utbytbar. Precis som en mobiltelefon eller en tröja. Hon vill vara rolig, fantastisk och avslappnad. En kvinna á 2010 släpper till!

Efter en stund står hon halvnaken på hans vardagsrumsgolv, han tar hennes hand för att leda henne mot sovrummet. Det är kallt i rummet och kylan gör att hon får knottror på armarna. Hon mår lätt illa, det känns fortfarande inte bra. Men hon skjuter bort den känslan och följer honom in till sovrummet. Med en lätt knuff landar hon på rygg i sängen och känner obehaget stiga inom henne. Hon tycker om honom. Men hon vill inte. Inte nu. Han kastar av sig sina kläder och kryper ned under täcket med henne och tar aggressivt på hennes kropp. Hon låtsas uppskatta det, hon vill ju inte såra honom. Han ber henne göra saker som hon inte vill göra. Men hon gör det ändå, då hennes undermedvetna elakt ropar att hon är utbytbar.

Efteråt lägger han sig på sidan och snarkar högt. Hon sätter sig på sängkanten och känner hur illamåendet står henne upp i halsen. Ögonen är tårade och hon känner sig smutsig. Hon krånglar på sig kläderna och plockar ihop sina saker. Sakta genom natten går hon hem och känner hur tårarna bildar ränder längs hennes kinder.

Mannen i just det här exemplet bör inte klandras, det enda han kan beskyllas för är kanske att han varit lite påstridig. Kvinnan sa inte nej, och visade knappast att hon egentligen inte ville. I lagens mening är detta inte en våldtäkt. Men, det exemplet visar är att den här kvinnan våldtagit sig själv. Genom att göra något hon inte ville. Genom att inte säga stopp eller nej. Att inte vara stark nog i sig själv gav honom ett tyst medgivande, och det är i mina ögon också en våldtäkt.
Där det är hon själv som är ansvarig.


Klappjakten - Lucka 22

Klappjakten fortsätter: Svara på frågan nedan så har du chansen att vinna dagens julklapp. Bästa svar vinner!


Vad kommer ditt nyårslöfte att bli?


SM i Idioti

...och förstaplatsen går till herr statsminister!

I sitt jultal som han höll idag så talade han med kluven tunga. Talet i sig var väldigt förvirrande och motsägelsefullt. Det var med stor sorg jag tittade på talet och hörde hans ord. Han är statsminister för det här landet, och måste vara en av de sämsta regeringschefer vi haft. Han och hans regering kommer att leda Sverige mot ett rent och skärt helvete.

Under början av talet så beskriver han Sverige med ord som öppenhet, frihet och - självklart - mångfald! Ord som han återkommer till gång på gång. Statsministern beskriver att det sköna och det vackra med Sverige i synnerhet är att leva sida vid sida med människor som ser annorlunda ut och som tycker annorlunda. Problemet i det han säger går att finna ur många olika aspekter. Först och främst så beskriver han "sitt Sverige" på ett sätt som han själv och hans politik inte eftersträvar - öppenhet och frihet. Snarare tvärtom. Mångfalden han pratar om är inte heller något han själv tillämpar, då mångfald inte har plats i "hans" Sverige. Där handlar mångfald om att tycka rätt och att vara lika. Både kulturellt, åsiktsmässigt och den förbannade strävan efter jämlikhet och jämställdhet.

Han pratade även om terrordådet i lördags förra veckan, och betonade där - åter igen - vikten av öppenhet och mångfald i det svenska samhället. Det är ju just det som gjort att självmordsbombningen blev ett faktum! Statsministern fortsatte sitt tal med att säga att det absolut inte var så att attentatet var en händelse till följd av de svenska trupperna i Afghanistan. Nej minsann, det var enligt Reinfeldt som så att självmordsbombaren sprängde sig själv i luften för att han "hatar friheten och öppenheten i det svenska samhället". Så självmordsbombarens egna motiv till dådet stämmer alltså inte, utan det är statsministerns amatör-psykologiska analys av honom som stämmer bättre överens med verkligheten?

Det statsministern inte heller ser är att han under sitt lågvattenmärke till tal skjuter sig själv i foten. Han menar på att öppenheten, friheten och mångfalden är vackert och eftersträvansvärt men samtidigt erkänner han att det är möjligt att dessa inte är förenliga. Detta för att han under talet varnar för att det kan finnas fler självmordsbombare inom rikets gränser. - Uppenbarligen går det att växa upp här, men att bli extrem mitt i livet och se ett helt annat Sverige framför sig, sade Reinfeldt. Hm, kan det vara så att varken assimilering eller integration fungerar? Dessutom tog han upp i sitt tal att svensk lag står över religiös övertygelse. Något som borde vara så självklart att det inte ens bör vara värt att nämnas, men i Fredrik Reinfeldts Sverige så är det tydligen inte lika självklart.

Under valrörelsen upprepade han många gånger att den som gillar Sverige inte bör rösta på Sverigedemokraterna. Jag vill säga som så, att den som gillar Sverige inte bör rösta på något parti i sjuklövern, allra minst på herr Reinfeldt. Statsministern gillar inte Sverige och han gillar inte mångfald. Han gillar enfald - och det visar han genom att vara en enfaldig idiot.


Sveriges mest politiskt inkorrekta krönikör i PK-media

Bra märkligt att man blir förvånad när man läser något vettigt i etablerad media, men så blev det när jag läste Ulf Nilsons krönika i Expressen igår kväll. Jag rekommenderar starkt att läsa den, länka gärna till krönikan och låt människor som inte redan är "frälsta" läsa denna. Jag vet själv att jag försökt få vänner och släktingar som inte är nationalistiskt sinnade att läsa texter av olika slag, och av någon anledning så är det alltid det som står i etablerad media som biter mest på dem.

Jag har redan tidigare länkat till en krönika som Henrik Johansson skrivit. Jag håller fast vid att den är det absolut bästa jag läst. Inte för att det egentligen är något nytt under solen, utan för att han pekar på självklarheter ur en synvinkel som även den mest mångkulturvurmande kulturtanten skulle förstå och se problemen i. Frimodighet är en blogg som antagligen sjunger för kören, det vill säga har läsare som till större delen redan är nationella. Men det jag och bloggen vill uppmana till är just frimodighet bland er läsare. Ta obekväma diskussioner, ta debatten och våga visa problemen för den mest motsträvige. Men då handlar det om att göra det på rätt sätt och presentera rätt texter att sätta sig in i. Henrik Johanssons krönika är ett ypperligt exempel på en sådan text. Den kan du hitta här.

Annars finns det också ett intressant och oerhört skrämmande filmklipp där man skickade en reporter från amerikanska Fox News till Malmö. Detta kan du också visa för den som instängd i sin bubbla i ett fint medelklassområde tror att mångkultur är lika med att dansa afrikansk dans som träningsform eller att äta kryddig kebab med kollegorna på lunchen.






Självmordsbombningen - Orsak och verkan

Samtidigt som cirka 850 personer tågade i tysthet mot det svenskfientliga våldet i facklornas sken, inträffade den första självmordsbombningen mitt i julruschen inne i Stockholms innerstad. Syftet med attentatet var att skada oskyldiga svenskar – eller som han själv skrev i brevet adresserat till TT och Säpo – ”nu ska era barn, döttrar och systrar dö lika som våra bröder och systrar och barn dör”.

Jag fördömer attentatet, och att det hade kunnat sluta i en enorm tragedi med många oskyldiga svenskar som offer. Tragedin ligger just nu i att det nu ännu tydligare än någonsin står klart att Sverige inte längre är tryggt och ohotat. Det finns inte någon här i Sverige som kallar sig nationalist och som ursäktar självmordsbombningen eller som hade försvarat dådet om offren varit åtskilliga svenskar. Men, det är oerhört naivt att tro att gårdagens attentat var en direkt följd av den ansvarslösa invandringspolitiken och det fanatiska omhuldandet av mångkulturen som sådan. Vad lördagens självmordsattentat helt och fullt handlar om är orsak och verkan. Enligt det meddelande som skickades till TT och till Säpo så sades anledningen till attentatet vara Sveriges närvaro i Afghanistan och Lars Vilks målningar av den muslimska profeten Mohammed.

Det ligger ett stort problem i att hotbilden, mycket tack vare det allt mer tvångsmässiga upprepandet av detta, är muslimer och åter igen muslimer. Tänk efter själv, tror du att självmordsbombningar är ett kulturellt betingat inslag som kommer med på köpet i ’berikandet’ av Sverige? Skulden för attentatet i lördags bör därför inte ligga på muslimer som grupp, varken i allmänhet eller i synnerhet. Vettvillingen som sprängde sig själv i luften är den som bär ansvar för sina handlingar, men det yttersta ansvaret ligger hos den styrande regeringen och hos Fredrik Reinfeldt som regeringschef. Han och hans regering har dragit in Sverige i en konfliktsituation, när Sverige egentligen inte har något med den att göra. Att klandra muslimer och mångkulturen som sådan är att se symptomen och inte sjukdomen.

Politikerna har fört en ansvarslös politik, till stor del för den så kallade neutraliteten och sticka-huvudet-i-sanden-mentaliteten. Att Sverige skulle vara neutralt är något som inte stämmer. Allra helst med tanke på att Sverige idag aktivt deltar i en konflikt i Afghanistan som fortfarande pågår. Än så länge har fem svenska soldater fått sätta livet till i Afghanistan, flertalet har skadats svårt. Jag tänker inte ställa mig bakom protester mot attentatet där man menar på att det är muslimer som grupp som bör klandras, eller att detta skulle vara en direkt följd av mångkulturen. Bara för att många svenskar finner sig i att vi blir utsatta för förtryck och mördade, både bokstavligt och bildligt talat, så kan vi inte vänta oss att människor från andra länder och andra kulturer tolererar det.

Att Sverige öppnar upp stora famnen och stora plånboken för all världens folk samtidigt som man skickar soldater till deras ursprungsländer för att ockupera dessa är sinnessjukt och det, just det, bör fördömas helt och fullt. Det som bedrövar mig i debatten och de är att många tycks tro att detta inte hade hänt om Sverige inte hade varit så mångkulturellt som det tyvärr blivit. Hade vi haft invandringsstopp till Sverige så hade det med all säkerhet satt sig en självmordsbombare på flyget hit i alla fall, och ändå sprängt sig själv i luften på Drottninggatan.

För att vi i preventiva syften ska förhindra att liknande händelser inträffar igen så måste vi försöka förstå varför det hände. Det gör det självklart inte rätt, och det är inte heller en rättfärdigande anledning. Att förstå det kan däremot ge en förklaring. Om du får en sten inkastad genom ditt vardagsrumfönster, ska du vara arg på stenen eller på den som kastade stenen?


Frimodighet på facebook



Nu finns bloggen som en intressegrupp på facebook.
Sök på "frimodighet.blogg.se" och klicka på gilla,
så kommer det att synas i din logg varje gång som ett nytt inlägg kommit upp på bloggen.


2010 – Ett år av svenskfientlighet och svenskhat

Etablerad media, svenskhatande politiker och av dem indoktrinerade svenskar har sedan länge påstått att ordet ”svenskfientlighet” är ett icke-ord. Att fientlighet och hat mot svenskar är överdrivna termer för de brott som gång på gång upprepas mot etniska svenskar och personer av nordiskt ursprung. Tyvärr, är inte detta hjärnspöken hos övertygade nationalister. Detta är den verklighet du lever i. En verklighet och ett land till så fyllt av hat och förakt mot sin egen ursprungsbefolkning att man på ett destruktivt och självplågande sätt gör skada på sitt eget folk. Genom media och maktens uppvigling är det de som är ytterst ansvariga för misshandel och mord på vårt folk. Både fysiskt och psykiskt.

I slutet av mars slog den 23-årige libanesen Ahmad Akileh ihjäl 78-åriga Inger Wickman på en parkeringsplats i Landskrona. Inger och hennes man Sven hade tutat på honom för att han stod i vägen med sin bil på den parkeringsruta de hade tänkt parkera. Det räckte för att Ahmad Akileh skulle misshandla Inger och därmed också ta hennes liv. Straffet blev fängelse i knappt två år och 42 000 kronor i skadestånd till Ingers man, Sven.

I maj mördades den 16-åriga flickan Beatrice Fredriksson av sin kurdiske pojkvän Barzan Kamal Othman Khoshnaw. Motivet sades vara hedersmord, då han trodde att flickan var gravid och väntade hans barn. En omöjlighet för honom, vilket gjorde att han angrep henne med kraftigt strypande våld mot hennes hals. Även med mycket kraftigt våld i form av sparkande våld och slag mot hennes huvud, hals och överkropp, samt genom att kasta henne mot ett stort stenblock. Till följd av allt detta hade hon erhållit sådana skador att hon avlidit till följd av dessa. I och med denna händelse gjorde han samtidigt sig själv och sin familj en stor förtjänst. Eftersom Barzan vid mordet inte hade permanent uppehållstillstånd så kommer den processen att avbrytas, och uppehållstillstånd utfärdas för mördaren och hela hans familj. Detta är vad principen om verkställighetshinder innebär.

Patric John Seavers, även han av utländskt påbrå, mördade sin svenska 2-åriga styvson i mitten av juli. Han hade vid upprepade tillfällen tidigare misshandlat pojken, en gång så allvarligt att han bröt armen. Den svenska kvinnan som var pojkens biologiska mamma och sambo med Patric hade intet ont anat. På morddagen i juli hade mannen misshandlat pojken så svårt att han hade kraftiga inre blödningar och till slut avled av skadorna, allt medan mannen själv satt och spelade tv-spel.

I början av september mördades den 30-åriga Kenny Malmberg på en fest av en invandrare i samma ålder. På festen hade det blivit en dispyt mellan Kennys vän och invandraren. Tumult uppstod, och det slutade med att Kenny blev knivhuggen bakifrån av invandraren och avled sedan till följd av de skador han fick.

Samma månad var det dags igen, den 27-åriga Elin Krantz bragdes om livet när hon skulle hem efter en utekväll i Göteborg. Den 23-årige Eprhem Tadele Yohannes hade börjat med att antasta Elin och en väninna till henne på spårvagnen. Väninnan gick av på en tidigare hållplats och spårvagnschauffören kastade av Eprhem, men han lyckades ta sig på spårvagnen igen och såg till att Elin Krantz aldrig kom hem. Senare hittades hon svårt sargad i ett buskage. Hon hade misshandlats och torterats så grovt att det var svårt att identifiera henne.

Året har varit ett år fyllt av bestialiska mord, allvarliga misshandelsfall, råa åldringsrån och brutala våldtäkter på allt från 8-åriga flickor till 80-åriga damer. Tyvärr är 2010 det år jag kommer att komma ihåg som ett år av svenskfientlighet och svenskhat, men det är nog nu, det är dags att slå tillbaka!

Du har nu ett val – Det är dags att resa dig och stå upp mot det svenskfientliga våldet. 


Klappjakten - Lucka 8

Klappjakten fortsätter: Svara på frågan nedan så har du chansen att vinna dagens julklapp. Bästa svar vinner!



Vad innebär det för dig att fira jul?

Det vinnande svaret skrevs av "Onkel A":
"att tillsammans med de mina fira en jul där våra svenska traditioner och seder ännu inte tagits ifrån oss, så Gud oss hjälpe".

Vinsten är en söt och julig disktrasa.

Grattis!


Sista steget i EU:s plan för att krossa Europa

Under veckan hade Europeiska kommissionen toppmötet ”EU-Afrika” i Tripoli, Libyen, där man presenterade en plan som syftar till att skapa ett utökat euro-område i Afrika. Detta kommer i sin tur att leda till att det inom området ska leva 2,5 miljarder människor och att 80 länder ska ingå i unionen. Även kallad ”ny allians mellan Europa och Afrika”. Den europeiska unionens ordförande José Manuel Barroso, även före detta medlem i det portugisiska kommunistpartiet, sade: "Vi har kommit till Tripoli med ett fascinerande långsiktigt perspektiv av ett Europa-Afrika, med det ekonomiska området i huvudsyfte. Detta kan komma att bli ett område som kommer att erbjuda möjligheter för 2,5 miljarder invånare år 2050”.

"Den ekonomiska och finansiella krisen är inte över ännu. Men vi arbetar hårt för att komma ur det. Nya vägar, för Afrika och Europa att återställa och snabba på tillväxten, är öppna", tillade han. Barroso har även meddelat att EU fullt ut ska försöka integrera hela Afrika i den europeiska monetära zonen redan år 2050. Detta kommer självklart, och rent oundvikligen, även att leda till en fullständigt politisk integration. Den senaste krisen i Grekland och den pågående krisen i Irland och Spanien visar att euro-området inte ens verkar fungera effektivt inom Europa. En av de största orsakerna till euro-områdets misslyckande i Europa är skillnaderna i den ekonomiska produktionen och sammansättningen i de europeiska nationerna. Detta leder till skuldnivåer som inte stämmer överens, likaså handelssiffror och andra värderande ekonomiska indikatorer. De extremt stora skillnaderna mellan de afrikanska ekonomierna och de europeiska ekonomierna gör att ett kombinerat valutaområde är fullständig galenskap.

Afrika är världens fattigaste bebodda kontinent. Av de 175 länder över i FN:s Human Development Report 2003, rankades 25 afrikanska nationer lägst bland alla världens nationer. Den afrikanska tidsskriften Economic Outlook, som fokuserar på ekonomin för de flesta afrikanska länder, ges ut av OECD Development Centre och Afrikanska utvecklingsbanken. Denna tidskrift påpekade att ekonomierna i Kina och Indien har vuxit snabbt, Latinamerika har haft en måttlig tillväxt, medan Afrika däremot "har stagnerat, och till och med tillbakabildades när det gäller per capita, utrikeshandel, investeringar,och andra ekonomiska tillväxtåtgärder". Den afrikanska ekonomiska utvecklingen strider mot den moderna ekonomiska teorin, som menar att ökad befolkningstillväxt och urbanisering leder till ekonomisk utveckling. I Afrika har alltså det motsatta hänt. 

Hela Afrika, som omfattar 52 länder, däribland de relativt välbärgade nordafrikanska arabländerna och den vita minoritetsbefolkningen i Sydafrika, har ett BNP på endast $1,2 miljarder (2008 års siffror av Internationella valutafonden) . Detta motsvarar 2 procent (!) av världens totala BNP på cirka 60 miljarder dollar. Europas BNP däremot, stod 2008 på $22,2 miljarder, nästan en fjärdedel av världens totala BNP. För att förtydliga saken ännu mer, så finns det i Afrika ingen korrelation mellan naturresurser och livskvalitet. Angola, till exempel, har stora diamant- och oljeresurser, men är ett skolexempel på fattigdom och förstörelse. Afrikanska länder dominerar de nedre delarna av FN:s Human Development Index. Barndödligheten är hög, medan livslängden, läskunnigheten och utbildningen alla är låga.

Liberaler har nitiskt försökt att hitta på många ursäkter för den pågående katastrofen i Afrika. Ursäkterna består huvudsakligen av kolonisering, och att skulden ligger hos vita människor. Verkligheten är att den främsta orsaken till Afrikas utvecklingsstörning, är den förbluffande låga IQ-nivå som förekommer på kontinenten. I en tidskrift av American Psychological Association, skriven i juni 2005, är den genomsnittliga IQ-nivån i Afrika söder om Sahara på låga 70. Med tanke på att detta är den genomsnittliga siffran, betyder det att hälften av alla afrikaner har en IQ under 70. En IQ på mellan 71 och 84 är officiellt klassat som "gränsfall till intellektuell dysfunktion", medan en IQ under 70 officiellt är klassificerat som "lindrig utvecklingsstörning."

Europeiska kommissionens plan för att integrera hela Afrika i euro-området är helt klart ett förarbete till full politisk integration, vilket redan stakats ut i Europa. Detta drag, tillsammans med den lika vansinniga massinvandringspolitiken bland samtliga styrande partier i Europa, kommer att säkerställa att Europa kommer att dö. Om inte nationalister från alla Europas länder tar kampen på fullaste allvar och arbetar tillsammans för att undvika denna katastrof.

Klappjakten - Lucka 7

Klappjakten fortsätter: Svara på frågan nedan så har du chansen att vinna dagens julklapp.
Bästa svar vinner!



Nämn ditt bästa exempel på hur man kan praktisera nationell
solidaritet i sin vardag gentemot sina medmänniskor.

 
Det vinnande svaret skrevs av "Kim Petrusson":
"Genom att varje dag iaktta ens egna tankar om sina medmänniskor. Att i tanken upprätthålla en mildhet och nyfikenhet gentemot de människor man träffar dagligen. Lyckas man med detta kommer de goda handlingarna automatiskt. Och då inte ur en altruistisk offermentalitet, utan genom ett äkta värde".

Vinsten är en ask med "machopiller".

Grattis!


Klappjakten - Lucka 4


Vem är din svenska och största nationella förebild?

Det vinnande svaret skrevs av "Tigerlilja Libenhed":
"Jag har inte en förebild, utan alla de som vågar göra något i vardagen för att hjälpa en medmänniska i nöd. De som vågar säga ifrån när något är fel, och kämpar för det de tycker är rätt. Alla vardagshjältar."

Vinsten är en påse med juleskum.

Grattis!


DO - Den dränerande ombudsmannen

Diskrimineringsombudsmannen är en statlig myndighet som säger sig arbeta mot diskriminering, och för allas lika rättigheter och möjligheter. Detta säger sig myndigheten göra genom att se till att diskrimineringslagen följs. Den lagen förbjuder diskriminering som har samband med kön, könsidentitet eller könsuttryck, etnicitet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder. Den statliga myndigheten, DO, bildades den 1 januari 2009 genom att de fyra dåvarande ombudsmännen mot diskriminering slogs ihop. Regeringen är det organ som utser chefen för myndigheten, som i sin tur kallas diskrimineringsombudsman. Den utsedda chefen för myndigheten och diskrimineringsombudsman är en kvinna vid namn Katri Linna. Men vad gör egentligen diskrimineringsombudsmannen, både i egenskap av statlig myndighet och i egenskap av den kvinnlige ombudsmannen?

En förutsättning för att få hjälp av DO är att du ska känna dig kränkt. Ett ord som blivit extremt urvattnat under de senaste åren. Människor känner sig kränkta i tid och otid, angående allt från att grannen dragit över en kvart på tvättiden till att konditoribiträdet har negerbollar till försäljning. Lättkränktheten och närheten till tårar finns där bland var och varannan, men det är av någon anledning speciellt utbrett bland dem som kan dra fördel av att blivit kränkta. För självklart finns det tydliga gränser om vem som kan bli kränkt och inte – en skillnad som DO bestämmer. I regel ska du uppfylla vissa kriterier för att du ska uppfattas som ett föremål för diskriminering. Minst ett av kriterierna nedan bör vara uppfyllt, men ju fler desto lättare att få hjälp från DO:

- Du är kvinna.
- Du tror att du är kvinna.
- Du ser ut som en kvinna.
- Du har ett icke-nordiskt utseende, ju mörkare hy och hår desto bättre.
- Du tror på något som strider mot svensk kultur eller svenska seder.
- Du är handikappad.
- Du vill ha sex med personer som är av samma kön som dig själv.

Är du man, har ett nordiskt utseende, vill främja svensk kultur och svenska seder, är normalfungerande mentalt och fysiskt SAMT föredrar sexuellt umgänge med kvinnor, så är det enligt DO som så att du omöjligen skulle kunna vara ett föremål för kränkning eller att själv känna dig kränkt. DO måste verkligen vara Sveriges, om inte världens, märkligaste myndighet!

Ett exempel på inkompetensen hos DO:
I början av 2009 anmälde en kvinna att Stockholm stad hotade att stänga av henne från sin barnskötarutbildning om hon inte tog av sig sin heltäckande slöja. Diskrimineringsombudsmannen Katri Linna har sedan dess tänkt så det knakat. Hon har tagit så lång tid på sig att justitieombudsmannen nu till slut rytit till och kritiserat myndigheten. Det skedde bara för ett par veckor sedan och tog eventuellt skruv, för i går fattade till slut Katri Linna sitt beslut. Men, den som trodde att den exceptionella handläggningstiden åtminstone skulle leda till ett väl underbyggt och vägledande beslut, blir besviken. DO konstaterar att kommunens beslut strider mot lagen. Men hon tänker inte släpa Stockholm inför rätta, eftersom hon inte är säker på att agerandet skulle uppfattas som diskriminering. Det här innebär dels att skolorna inte får den juridiska vägledning som de efterlyst, dels att beslutet inte går att överklaga.
Sammanfattningsvis - Linnas slutsatser betyder i praktiken ingenting!

Under förra året var kritiken så hård mot den chef som utsetts av regeringen, att tidningen Chef utsåg Katri Linna till Sveriges sämsta chef. Något som också många anställda på DO kan vittna om. Långa handläggningstider, otydlighet, inkonsekvens, projekt som aldrig blir klara och rapporter som skrivits om hur många gånger som helst. De som har avtalad tid med henne får finna sig i att det snarare är ett undantag än en regel att hon är i tid. Vid ett tillfälle kallade hon en sjukskriven medarbetare till ett möte som hon sedan själv kom 45 minuter för sent till. Katri själv tycker att det är en del av hennes charm. En rapport kan bli godkänd fem gånger innan hon till sist bestämmer sig för att den är klar. Då fastställs när den ska kommuniceras ut, för att den ska passa in i medarbetarnas schema och samtidigt få maximalt genomslag i media. Sedan kan det gå en vecka eller två innan Katri Linna plötsligt ångrar sig.

DO som organisation tycks inte heller må särskilt bra. I spåren efter Katri finns gråtande, förvirrade och rentav sjukskrivna medarbetare. Hennes ledarstil präglar hela myndigheten. Ledningsgruppen beskrivs som ”tyst” och deras möten saknar ofta dagordning. Efteråt är det sällan någon som vet vilka beslut som har fattats. Att vara diskrimineringsombudsman är en titel som förpliktigar. Därför finner jag det märkligt att hon öppet kan skälla ut personer inom organisationen inför andra. Eller hur hon kan sätta sig hos en medarbetare, och baktala deras gemensamma kolleger. Många vittnar om en ovilja – vissa kallar det till och med oförmåga – att förstå kritiken. Missnöjet framkommer i varje fall tydligt, svart på vitt, i myndighetens medarbetarundersökningar. Flera av dem som har valt att sluta har varit öppna med sitt ogillande. Katri Linna har gått hos en mentor för att få stöd. Enligt medarbetarna har hon dock inte förändrats en millimeter.

Men, tillsätter man en labil och inkompetent person med en enda merit; politisk korrekthet, så kan man kanske inte heller förvänta sig annat. Vad som är otroligt skrämmande är dock att kvinnan i fråga som sagt är tillsatt av regeringen. En berättigad fråga under myndighetens första år, är om det finns någon annan myndighet som lyckats uträtta så extremt lite som DO. Inte mig veterligen.

Den nationella klappjakten

Idag sätter jag igång en bloggbaserad julkalender som kommer att sträcka sig fram till julafton; Den nationella klappjakten!

Det kommer gå till som så att jag varje dag fram till jul kommer att ha en kalenderlucka på bloggen där en person kommer att vinna ett litet eller stort pris. Under varje lucka kommer det att finnas en fråga att besvara. I klappjakten är det jag som är enväldig domare, och därmed bestämmer jag varje dag vem som är vinnare för dagen. 

Bästa svar eller motivering vinner!
När jag dragit en vinnare så kommer det att presenteras på bloggen vad den personen vunnit. Det enda du behöver göra är att svara i kommentarsfältet och ha med din mailadress när du svarar (den syns ej öppet på bloggen). Sedan kontaktar jag dig per mail om du har vunnit, och skickar din vinst till dig dagen därpå.


Varför ska just DU vara den första personen att vinna det första priset i klappjakten?


Den vinnande motiveringen skrevs av "Kampman":
"För att jag är en driven färsking ;) Skön idé för övrigt! Gillar jul-spex!"

Vinsten är en inbunden version av Niccolò Machiavellis bok, Fursten.

Grattis!


Upp till kamp...

...för att vara först i Sverige med en iPad eller iPhone 4!



För några månader sedan skulle jag och en väninna på bio en kväll. När vi gick längs Kungsgatan, på vägen till bion, såg vi att det var hundratals människor där som köade. De stod i tre olika köer. När vi tittade på vart de tre olika köerna ledde så såg vi att de gick till Telia, Telenor och Tre. Folk hade slagit upp tält i köerna, hade med sig campingstolar, filtar och termosar. Vi skrattade åt hur sjukt det såg ut att Kungsgatan helt plötsligt var en campingplats, men när jag sedan frågade en person i kön om varför det var sådana köer så blev jag istället förbannad. Riktigt förbannad.

Det förhöll sig nämligen som så att iPhone 4 skulle släppas den natten. Folk hade alltså gått man ur huse och tålmodigt köat i timmar för att vara de första att få köpa mobiltelefonen. Lika arg blev jag idag när jag såg bilder på nätet om iPaden som släpptes i natt. Det var samma sak, folk hade köat i timmar. Denna gång i bitande iskyla. Man trotsade alltså väder och vind för att vänta i timtal på att få köpa en sak.

Vi påminns dagligen om det kalla och råa land vi lever i, bokstavligt och bildligt talat. Rån, våldtäkter, mord och misshandel på svenska kvinnor och män. På ungdomar. På barn. Ingen, eller ytterst få reagerar. Man flyttar från mångkulturen för att i hemmets lugna vrå ständigt upprepa för sig själv att "det händer inte mig". Sedan kanske verkligheten blir mer och mer påtaglig, och det händer något som drabbar en bekants bekant eller grannen. Men det spelar ingen roll. För det händer ju ändå inte mig.

Förr i världen var det vackraste och det mest ädla att kämpa för rättvisa, solidaritet och sin nations väl. Kosta vad det kosta ville. Man trotsade väder eller vind - avstånd eller motstånd. Jag trodde att samhällsutvecklingen gjort att svenskarna som folk blivit passiva, lata och förbannat bekväma. Så verkar dock inte helt vara fallet, det är bara värderingarna och saken i sig som förändrats.

För visst trotsar man väder eller vind - avstånd eller motstånd.
Men det är för en iPhone eller iPad.


Once you go black... så blir du våldtagen!

Det är få saker av det man läser dessa dagar som förvånar en. Tyvärr har man blivit mer och mer härdad av alla de hemskheter som dagligen sker i vårt land. Igår kväll läste jag dock något som måste vara det sjukaste och värsta jag sett i nyhetsväg under detta år. Det handlar om två olika artiklar. Det handlar om två olika våldtäkter. Det handlar om en somalier som våldtar för att han är ett offer av det svenska samhället.

Denna 23-åriga somalier påbörjade sin karriär som bestialisk våldtäktsman redan 2004, då han tillsammans med tre av sina landsmän våldtog och nära på slog ihjäl denna kvinna:



Han och hans  somaliska vänner dömdes för det brutala dådet. För övrigt presenterades de i media med att vara svenskar. Med tanke på det lidande somaliern har kunnat få utstå efter denna begångna handling, tilläts han att byta namn och även psykologhjälp och ekonomiskt bistånd. Stödinsatser som var förgäves.

Under förra veckan valde han nämligen att våldta en 84-årig dam i Dalarna. Han bröt sig in hos henne, rånade henne på hennes värdesaker och avslutade förnedringen med att våldta henne i hennes eget hem. En och samma man från Somalia har förstört livet för ett antal kvinnor. Trots det får han ta del av vårdinsatser och ekonomiskt stöd. Det som gjorde mig mest upprörd i allt detta, var att man i DT, Dalarnas Tidningar, kommer med en förklaring till somalierns sinne för brutala våldtäkter och varför historien upprepat sig ännu en gång.

Enligt dem beror detta på att Frivården försökt att komma i kontakt med socialtjänsten för att ordna "stödinsatser" åt mannen, men utan att han beviljades det. Psykologen som haft kontakt med honom i lite över två år beskriver honom i utredningen som en "spänningssökande och impulsiv person", men att han inte har problem med att kontrollera sin ilska. 

Ja se där! En somalier som misshandlar kvinnor till oigenkännlighet, rånar dem och våldtar dem klassificeras som "spänningssökande och impulsiv" enligt psykiatrin.

Vilket fantastiskt land vi lever i!


Aftonbladet toppar botten

Man slutar aldrig att förvånas över de dumheter som av Aftonbladets redaktion sprids över nätet för allmän beskådan. Oftast har jag blivit arg och upprörd över tidningens hyckleri och sanslöst dåliga journalistik. Men när jag i morse såg en artikel som handlade om Jimmie Åkessons möte med kungen igår kväll så kunde jag inte göra annat än att skratta.

I artikeln har man tagit hjälp av en "kroppspråksexpert" som säger sig kunna se vad kungen tycker om Jimmie Åkesson respektive Fredrik Reinfeldt. Man har också i artikeln tagit ett varsitt foto på Åkesson och på Reinfeldt när de hälsar på kungen, och det är genom dessa stillbilder som denna som man säger sig se vad kungen tycker om dem.

Vad det gäller mötet med Jimmie Åkesson så sägs kungen få anstränga sig för att verka professionell, känna stark motvilja till mötet och tydligt signalera avstånd. När kungen möter Fredrik Reinfeldt så sägs han vara varmt mottagande mot statsministern, avspänd och inte alls avståndstagande som mot Åkesson.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8176986.ab

Socialdemokratiskt hyckleri

Stig-Björn Ljunggren förklarar Sverigedemokraternas låga valresultat i Uppsala med att det inte finns så mycket "white trash" där. Att benämna väljare med ett sådant epitet är i sig att fördöma, allra helst då han refererar till att "white trash" handlar om lågutbildade människor med lite pengar och låg social status. Vart tog den socialdemokratiska solidaritetstanken vägen? Är det något man bara applicerar i de egna leden?

Ljunggren är förvisso inte först ut i raden av socialdemokratiska hycklare under detta år, och lär knappast heller bli den sista. Jag minns socialdemokraten i Sigtuna kommun som hade våldsbrottsprevention som en av sina hjärtefrågor, samtidigt som han jobbade som dörrvakt på en nattklubb och slentrianslog människor med sin batong när tillfälle gavs. Eller Mona Sahlin som säger sig stå på de fattigas och utsattas sida, samtidigt som hon struttar runt med en ful och gräll väska som är värd tiotusentals kronor. Eller när hon som en hungrig hyena kastade sig över Sofia Arkelsten som blivit bjuden på smått och gott, samtidigt som hon glömde det faktum att hon själv låtit sig bjudas ett otal gånger. Detta är bara ett par exempel. Detta är dagens socialdemokrater i ett nötskal - hycklare.

Jag ser den nationella rörelsen och de nationella väljarna så som samhället ser ut i övrigt. Det är en stor blandning av personer i olika åldrar och med olika bakgrund. Det finns de som tidigt hoppade av skolan för att istället arbeta och bilda familj. Det finns de som prioriterat att utbilda sig, skaffa en examen och satsa på karriären. Den stora massan utgör allt från arbetslösa, lokalvårdare och sophämtare till jurister, ingenjörer och ekonomer. Den stora skillnaden mellan nationella och många människor i övrigt är dock en oerhört viktig skillnad;
De förstanämnda är de som i större utsträckning har hängivit sig helt åt att göra något åt de orättvisor som finns i samhället. Nationalism står för de mest ädla ideal, och det finns många nationella som dagligen kämpar för frihet och solidaritet.
Och det, det är knappast något att förakta.


Möjligheternas tidevarv

Vi lever i en tid där vi ständigt ställs inför vägskäl och val. Vid blotta anblicken av den rika flora av alternativ som radas upp framför oss, ser man det som en positiv utveckling. Att vi har möjligheter. Att vi kan bli vad vi vill. Att vi kan göra vad vi vill. Men frågan är om det inte är så att vi är mer vilsna, splittrade och sökande än någonsin förr och att det går hand i hand med samhällsutvecklingen.

Jag menar att alla de val och möjligheter vi ställs inför idag inte nödvändigtvis måste vara av godo. Val innebär att man måste sätta ett alternativ framför ett eller flera andra. Är det verkligen något vi mår bra av, om flera av alternativen i sig är bra? Gör vi sedan ett val så kommer vi alltid fundera på huruvida det var rätt eller inte, och även fundera över om utfallet av det resultat vi vill ha hade blivit annorlunda om vi valt på ett annorlunda sätt.

Det var annorlunda förr, men jag tror inte att man var så mycket olyckligare för det. Man växte kanske upp på en liten gård någonstans i de svenska urskogarna och lärde sig tidigt att ta hand om hus och hem. För att en dag kunna ta över gården efter sina föräldrar och låta arvet leva vidare i generationer. Kanske träffade man på en partner på byn som var snäll och trevlig, två egenskaper som kunde räcka för grunden av ett kärleksförhållande och bildande av familj. Det var kanske så det var, och man drömde sig säkert bort. Men man gillade läget och var fann nog lyckan i den tillvaro man levde i. Valmöjligheterna fanns inte på samma sätt.

Allt i våra liv handlar om valmöjligheter: Ska vi jobba med det vi brinner för? Ska vi jobba med det vi tjänar pengar på? Ska vi jobba med något som kräver så lite av oss som möjligt? Ska vi studera? Ska vi jobba och studera på samma gång? Ska vi bo mitt i storstadens puls eller ska vi välja närförorten med sitt avstånd men med lugn? Ska vi våga satsa i en kärleksrelation eller ska vi vänta på den rätte? Ska vi lämna ett mediokert förhållande för något helt nytt, utan att veta vad vi har att vänta?

Jag menar inte att jag är annorlunda mot de flesta unga svenska kvinnor och män, jag funderar ofta på de frågeställningar jag beskrev ovan. Men det är då tanken har slagit mig;
Är det verkligen ett privilegium att ha så enormt många val?


Amerikanskt par: Abort eller inte - bloggläsarna bestämmer!

På bloggen Birth or not har ett amerikanskt par gått ut med en enkät om huruvida bloggläsarna anser att deras foster som är i 17:e veckan bör aborteras eller ej. Man kan följa barnets utveckling över nätet, både via ultraljudsbilder och videor. Paret menar på att de är osäkra på hur de bör göra, och har därför tänkt att ta bloggläsarna till hjälp i beslutet. De skriver på bloggen att de kommer att finna sig i majoritetens beslut. Därför kommer alltså ett barns liv ligga i händerna på de som med en knapptryckning kan svara för eller emot.

Många menar på att bloggen bara skulle vara ett PR-trick eller ett sätt för anti-abortrörelsen att väcka uppmärksamhet, men blogginnehavarna själva vidhåller att det hela är på fullt allvar. Kvinnan menar på att hon blivit allt mer självisk ju äldre hon blivit, och att hon därför också blivit mer och mer osäker på om hon verkligen vill bilda familj. Oavsett om det är ett PR-trick eller inte så anser jag att det är oerhört osmakligt att göra det på det här sättet. Det är föga förvånande att det är i USA som detta påfund kommit till.


DO ser till att invandrarpojke får 75.000:-

En västsvensk kommun och diskrimineringsombudsmannen (DO) har kommit överens om en förlikning där en utländsk pojke kommer att få 75.000 kronor. Detta för att han under flera år sägs ha blivit trakasserad av sina klasskompisar för sin etnicitets skull. 

Enligt pojken själv så började de andra eleverna redan på lågstadiet att kalla pojken för en rad tillmälen som ”neger”, ”nigger”, ”blatte”, ”negerjävel” och ”svartskalle”. Det fortsatte tydligen under mellanstadiet och var känt för nästan alla i personalen vid skolan. Pojkens föräldrar uppger i  sin anmälan till Skolverket att de varit fullt medvetna om att sonen oftast varit fullt delaktig i de olika konflikter som varit vid skolan. Enligt deras egen utsago har de tagit detta på stort allvar och pratat mycket med sonen om det, men skolan har enligt deras egen uppfattning inte visat "samarbetsvilja eller positivt gensvar under de perioder pojken ansträngt sig för att uppföra sig bättre."

Föräldrarna menar att skolans personal, oförstående för kränkningarna, sagt till dem att han får skylla sig själv. Även vid de få tillfällen då han blivit påhoppad utan att provocera. Detta sedan pojken fått en högljudd utskällning av skolans biträdande rektor och två lärare. Pojken hade precis fått dödshot och skällsord ropat efter sig, men då fått höra att han hade sig själv att skylla. Rektorn ansåg att anmälan var löjlig då pojken själv som oftast startat många av bråken, och eleverna som hotade pojken behövde aldrig be om ursäkt.

Pojken och hans familj kommer att flytta från kommunen i dagarna. Förvaltningschefen i den västsvenska kommunen försäkrar fullt ut att ingen inblandad har haft något ont uppsåt. Enligt honom är det ingen som med uppsåt har gjort något felaktigt eller velat diskriminera någon.

Alltså kommer en utländsk pojke att bli 75.000:- rikare för att han blivit fått olika tillmälen efter sig till följd av ett dåligt beteende. Frågan är om detsamma skulle gälla det motsatta, att en ung svensk kille får 75.000:- efter att ha blivit retad, hånad, trakasserad och misshandlad av invandrargäng i skolorna. Något som händer varje dag i vårt avlånga land.
Tror ni det? Tror jag det? Knappast.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0