Frimodighet

Jag är en person som till min natur tycker att det är allt eller inget som gäller. När jag hittade rätt forum att engagera mig i så lovade jag mig själv att jag skulle göra det till 110% och hela tiden ge det yttersta av mig själv. Det är inte så lätt alla gånger, och det är ibland att man känner ett visst vemod och hopplöshet när man ser på samhällets förfall och förhoppningar om att folk ska vakna upp ur den koma som lagt sig som ett tjockt dimhölje över oss.

Det är dock allt för många som hatar, föraktar och gör sig förbannade över saker och ting. Självklart är det en stark drivkraft i sig att vara arg, men vad som är viktigare är att se vad det är som är fint och positivt. Vad har vi annars för mening och mål? Jag har lovat mig själv, och jag tror att det löftet är vad som får elden att fortsätta att brinna inom mig; det är viktigt att kämpa MOT det jag hatar, men desto viktigare att kämpa FÖR det jag älskar.

Trots motgångar måste man hela tiden tänka att det finns något högre på ett högre plan, än att låta sig påverkas av något som egentligen säger mer om en själv som person än hur omständigheterna på riktigt är. Vinnare tar eget ansvar, medan förlorare skyller på andra. Ensam är inte stark, och man måste kunna ta ansvar för hur man låter sig påverkas och förhåller sig till det samhällsklimat som råder.

Jag vet många som blivit deprimerade och gått under sedan de uppmärksammat och med öppna ögon insett vår verklighet, och jag har full förståelse för att det för många kan bli övermäktigt. Men, jag är helt säker på att hur vi mår och hur långt det är möjligt att komma är helt beroende av vår egen inställning. Vi kan faktiskt välja hur vi ska må och hur vår inställning till livet är. Om jag blir arg, ledsen, glad eller sur på någon så är det för att jag valt att reagera med någon av dessa känslor gentemot den personen. Det jag vill komma fram till är att vi hela tiden måste tänka att det finns ett högre syfte och ett högre mål än att störa oss på småsaker som skitsnack, spekulationer och att älta det förgångna.

- Vill vi bara tycka en massa bakom våra skärmar och tangenter, eller vill vi faktiskt ta steget från ord till handling?

- Går vi och lägger oss om kvällarna och känner att vi kan somna in med gott samvete över vad vi uträttat under dagen?

- Är vi så fyllda av prestige så att vi stampar på samma ställe för att vi vägrar kompromissa, när vi ändå vill nå samma mål?  

- Funderar vi över vad vi själva kan göra annorlunda eller kan förbättra hos oss själva, för att kunna ge ännu mer?

- Är vi så rädda för att förlora så att vi inte vågar satsa för att vinna?